Jahaja.
Jag ska liveblogga från soffan…
Det står så i rubriken på Sportbladet, ser jag, och då måste jag väl leva upp till det löftet.
Men ni får vänta lite.
Jag har knappt hunnit komma hem efter en rush på stan och behöver hitta på nåt att skriva.
Först som sist, dock:
Penguins vinner ikväll också. 4-1 blir det.

Glömde det.
Micke Samuelsson spelar i Detroit också.
Och när det blir slutspel, då förvandlas han till första klassens marinkårssniper.
Hela det avgörande målet var ju ”Sammes”.
Först iscensatte han den galanta kontringen genom att bryta Campbells passning, sen smaskade han själv in pucken.
– Jag vet inte om det syns, men jag tycker det är väldigt kul att spela just nu, säger han efteråt.
Jotack, det syns väldigt tydligt.
* * *
Fast fan, det är lite synd om Blackhawks.
De tog ju över i sista perioden och förtjänade nog en seger ikväll.
– En brutal förlust, mullrar Quenneville på presskonferensen efteråt.
Nå, förhoppningsvis kan hans unga manskap hämta ny kraft ur det faktum att de utmanade mästarna på allvar i den här matchen.
* * *
Det är mitt fel.
The Mule ska precis stoppa gympadojorna i den lilla kassen och rusa ut mot duschen när jag säger hej.
Då blir han stående en sekund – och i samma stund kastar sig det amerikanska pressuppbådet över honom.
– Men…fa…, säger han på svenska innan han resignerar och börjar svara på samma gamla frågor igen.
Dumma, dumma bloggen…
* * *
Zäta-supportern som slogs blev till sist utkastad av The Joes säkerhetsvakter.
Precis innan övertiden skulle börja.
Bra jobbat…
* * *
En sak om era kommentarer:
Ni kommer inte längre att se opublicerade kommenterar inom en parantes, som förr.
Men misströsta inte, har ni gjort allt rätt, och undvikit att begå några brott kommer de ut så fort jag varit inne i systemet och kollat.
Okej?
* * *
Det är tyst i Chicago-rummet efteråt, inte helt oväntat.
Att få stryk i sudden, i en sån här match, svider.
Men Samuel Påhlsson försöker ändå se ljust på saker och ting.
– Det känns jobbigt nu, men det här är långt ifrån kört. Vi har två hemmamatcher nu och kan definitivt vända, säger han och låter nästan trotsig.
Fint att höra, tycker jag.
* * *
Jag kan ha sagt det förr, men det måste i så fall upprepas:
Det finns få jag föraktar djupare än de som står och håller på med mjöl och sockerpaket och skit vid kaffeautomater.
* * *
Efter att äntligen ha lyckats frigöra sig från mediaskocken trycker The Mule i sig en banan, hastig.
Det är kanske så man bearbetar vreden visavi bloggare som ställer till det…
* * *
Att se Martin Havlat gå mot spelarbussen – som omedelbart fraktar Chicago till flygplatsen för snabb flight hem till Illinois – är ingen hoppingivande syn för den som hyser Blackhawks-sympatier.
Han haltar värre än Zeb Macahan.
* * *
– Spelar som vi ska inte och försöker att inte bjuda på för mycket kommer vi att få våra chanser, säger Zäta.
Nästan.
Men ”försöker” blir som vanligt ”föschöker” istället.
Det är så dom talar i Njurunda, nämligen…
* * *
Plötsligt kommer det en för mig helt obekant reporter fram och frågar om jag ska på OS nästa år.
Ja, jo, så är det ju tänkt.
– Fan vad roligt vi ska ha då, säger han.
???
* * *
Babcock tycker fortfarande att det slås för många felpassningar i den här serien – av båda lagen.
– För fansen är det nog kul att se, men inte för en coach, muttrar han.
Och slår sedan fast att Maltby ska spela nästa match.
* * *
Presshopen vill förstås ha kommentarer av Samuelsson också, men det blir det inget med.
PR-staben ställer sig runt honom och förklarar att han ska till podiet på presskonferens.
Bloggen, som har bra fotarbete ikväll, lyckas dock nypa hjälten i en korridor för en liten one-on-one.
Vad han säger kan ni läsa i en liten blänkare här strax intill
* * *
Nu blir det ett konstigt litet uppehåll här.
NHL drar ut på konferensfinalerna i det längsta, så match 2 mellan Pittsburgh och Carolina spelas först på torsdag – och nästa batalj mellan de här lagen avgörs inte förrän på fredag.
Jag ska störta hem till New York ett par dagar, men återkommer från Chicago till helgen.
Då kanske vi rent av fått ordning på bloggen…

Det ser ut att kunna bli en sen natt i Motown…
Övertid väntar.
Hade nog Wings inte räknat med.
Men så går det när man inte sätter chanserna och sen börjar krypa hemåt.
Hawks tog ju över helt i slutperioden , trycket före Toews kvittering var nästa värt två mål.
* * *
Nu är det slagsmål på sektionen nedanför pressläktaren.
Vardagsmat på Garden, men här…det har jag aldrig sett förut.
Sällsamt.
* * *
Devorski alltså…sista utvisningen på Chicago var rena larvet.
Att han alltid vill spela en så avgörande roll…
Jag förstår att Quenneville höll på att slå en volt borta i Critter-båset.
* * *
Han som slåss här nedanför har förresten Zetterberg-tröja.
* * *
Ledsen för alla glitchar – heter det inte så? – i den här bloggen.
Jag antar att man får ha tålamod, men det känns otroligt frustrerande för mig också.
Långa samtal med teknikerna blir det i morgon…
* * *
Oj, vad det trilskas för Datsyuk nu. Ha har inget självförtroende alls.
* * *
Wings har aldrig vunnit i sudden när jag tittat och gör det inte nu heller.
Hawks har initiativet och är på nåt vis ett utpräglat sudden-lag.
Antigen fullbordar Toews sitt hat trick eller så får Kane snurr på produktionen.
Det sker efter sådär en åtta-nio minuter.
Sen hörs vi igen…

Surt.
Jag satt halva perioden och försökte få ordning på den här skiten.
Jag som trodde att omgörning skulle innebära att allt blev bättre, inte tvärtom. Men det var förstås en naiv inställning.
* * *
Detroit har tagit över och leder rätt så rättvist.
Men bara med 2-1.
Och så länge wingarna inte sätter fler chanser finns fortfarande möjligheten för Hawks.
Medan ni känner att Detroit kan lägga i en växel till, tycker jag det känns som att Chicago kan explodera, bara de får lite mer flyt.
* * *
Cleary börjar ju se ut som rena rama The Mule.
Vilket grymt flyta han har.
Men det var en jävla fart han fick upp – och det var, återigen, ett jävla skott han avlossade.
* * *
Ha ha, Mathias. Ja, James Joyce NHL-blogg kanske vore nåt.
* * *
Zäta fick igår frågan om varför han inte nån gång tar sig friheten att vara mer som Ovetjkin och liksom bara glider lite i anfalsszon.
Han bara skrattade
I Detroit spelar man försvarsspel – eller så spelar man inte alls.
* * *
Det rycker i kaffetarmen.
* * *
Två Lidas-utvisningar.
Vilken buse han är.
* * *
Känns som att Eager vill provocera fram en fajt.
Det har man nästan glömt, att det kan bli sånt också.
* * *
Såg ni hur elegant Yellbear avväpnade Hossa?
Jag blir bara mer och mer imponerad.
* * *
Critter betyder i det här fallet småkryp, meddelar Henrik i ett mail.
Inte så vänligt det heller, om ni frågar mig.
* * *
Men ah, det känns som det kryper närmare och närmare för Homer.
* * *
Och inte hann jag gå på muggen heller, på grund av blogghaveri.
Nu är det väldigt nödigt.
Ska försöka lösa också det problemet nu  – och återkommer med slutrapport vid tillfälle…

Och just när jag skrev det blev det ordning igen. Hann ni se hur hela bloggen fick tuppjuck? Bara konstigt alltihop…

Ja, ni ser ju själva. Nåt har kukat ur här. Jag visste det! Kan bara beklaga.

1-1 – efter två powerplay-mål.
Det är inte helt ologiskt.
Fem mot fem har den här perioden kanske inte varit tillknäppt, men den är mindre vildsint än inledningen i söndags.
Bägge lagen är måna om att inte begå misstag och att spela riktigt tajt bakåt – en påtaglig förändring framförallt från gästernas sida.
Samtidigt går det inte att sitta utvisad mot något av de här manskapen – då blir det mål.
Intressant fortsättning följer.
* * *
Quenneville har bytt skjorta sedan han stod utanför spelarbussen och muttrade i mobiltelefon.
Helt korrekt gjort. Den första var alldeles för skrynklig.
* * *
Två matcher i rad överlever man inte 3-mot-5 mot Chicago.
Samuelsson hinner för all del in innan Toews spräcker sin slutspelsnolla mot Detroit, men det är liksom fortfarande ett fem-mot-tre-anfall som pågår.
* * *
Tre slemmiga bläckfiskar landar på isen Karens eldiga nationalsång.
Det förklarar kanske att Wings är bättre med från start idag.
I söndags kom det bara en.
* * *
Och jag tyckte Zäta predikade disciplin igår – man skulle definitivt hålla sig utanför utvisningsbåset.
Så gick det med det.
* * *
Det är reklam för ”critter control” på sargen precis vid Hawks bås. Om jag inte är alldeles väck betyder det ”kreaturskontroll”. Något oförskämt, kan man tycka.
* * *
Trots intrycket att det varit en mindre offensiv satsning från bägge håll har både ”Kabby” och ”Ozzzgood” fått visa klassen flera gånger om.
Det säger något om kraven man har på en match mellan de här lagen.
* * *
I söndags märktes domarna inte alls, minns ni?
Men nu dömer sur-Devorski och det är förstås redan tjafs hela tiden.
Suck.
* * *
Fan så duktig han är, Yellbear Hjalmarsson. Och bara 21. Det kommer bli något grandiost av den gossen.
* * *
Man skulle inte vilja vara den skyldige till att det blir för många på isen i Quenevilles lag…
* * *
Det är en ung man i Tre kronor-tröja som härjar vilt nere vid plexit bakom det som den här perioden varit ”Kabbys” kasse.
Kan ni också se det?
* * *
Håller med Slusk, utvisningen på Toews är direkt penibel.
Men that’s Devorski for you…
* * *
Kanske börjar det lite mer fysiskt och grinigt nu.
Det hoppades Yellbear igår.
– Det smällde ju inte alls i första matchen, sa han igår och lät besviken.
* * *
Publiken blir galen när det kastas gratis pizza-slice i en reklampaus.
Somliga är så lättroade…
* * *
Bara det faktum att Toews får veta hur det känns att göra mål på Detroit i slutspelet kan vara väldigt bra för Detroit.
Ännu bättre vore det om Kane fick veta också.
* * *
Dålig planering, jag vet, men nu måste bloggen på hemlighuset.
Nästa paus återupptas sändningen här.

Tack för alla värmande  kommentarer  i natt och idag.
Mycket uppskattat.
Det är dock inte mig det är synd om, det finns dom som har det mycket värre på grund av det som hänt – en god vän har hastigt  gått bort – så just här ska vi nu prata om konferensfinaler istället.
Om nu serien mellan Detroit och Chicago får kalla något så opoetiskt som bara en konferensfinal
Enligt Yellbear Hjalmarsson påminner den mer om en ”skills competition”.
– Det var nästan så det kändes i första matchen. Det finns så många sjukt skickliga spelare i båda lagen att man knappt tror det är sant, säger han och ruskar lätt på huvudet efter en lättsam träning i The Joe.
Tufft för en back, förstås.
Men mumma för oss som har ynnesten att få titta på.
* * *
Nu har jag sett Big Buf i bar överkropp och jag ska ju verkligen inte snacka, men låt oss säga så här:
Det är tydligen inte bara i baseboll man kan prestera på hög nivå utan att direkt ha Gunde Svans fysik.
Hm.
* * *
Igår var det en reporter från Detroit News som gjorde intervju med både bloggen och diverse rätt så roade Wings-svenskar om det oerhörda i att en blågul mediarepresentant följer den här serien.
Men inte fan blev det någon artikel i blaskan idag.
Journalister…vilket opålitligt pack
* * *
Det visar sig att Blackhawks bor på MGM de också.
Av det har jag inget märkt, det är så lugnt i de sordinerade korridorerna att jag nästan fått för mig att jag är ende gäst.
Men idag står Quenneville i bara skjortärmarna och dividerar i mobil utanför två maffiga turistbussar.
Han ser arg ut.
Som vanligt..
* * *
Såg lite av Pittsburgh-Carolina på tv igår och vad jag kunde utröna räddade Fleury pingvinerna.
Fast Crosby tycks å andra sidan ha haft en night off.
Om det bara var en tillfällig svacka – och det var det nog – kommer Canes att få svårt.
* * *
Apropå journalister är Lidas upprörd över att Avesta Tidning numer bara kommer ut tre gånger i veckan.
– En såpass stor tidning…det är ju skandal, fnyser han och kränger av sig axelskydden.
Bloggen kan bara instämma.
AT forever!
* * *
Casinot?
Jo, jag var där första kvällen och försökte få en dans med Fru Fortuna.
Men den gamla haggan nobbade å det grövsta.
Det gick inte bättre för mig vid craps-borden än det gjorde för Seabrook mot Zäta på blålinjen i första matchen.
* * *
Chris Chelios föräldrar har det inte fullt lika svettigt som bröderna Staals, men nästan.
De bor i Chicago och  har varit Hawks-fans i alla tider – men numer spelar ju pojken (well…) med Wings.
Lösningen:
Mamma Chelios har, berättas det i Detroit Free Press,  sytt ihop en matchtröja från Detroit med en från Chicago…
* * *
Merparten av spelarna i den här serien försöker följa även matcherna mellan Penguins och Hurricanes, men det är inte alla som kan.
Samuel Påhlsson bor till exempel på hotell i Chicago och puttefnask-kanalen Versus, som Bettman gjort det oerhörda misstaget att sälja sig till,  ingår inte i utbudet på genomsnittliga hotell.
– Nej, det är lite besvärligt. Men några minuter här och där har jag sett, berättar han.
* * *
Detroit-media är på Homer igen – ”Where is Homer?” lyder rubben på Free Press förstasida – och nu erkänner schaktmaskinen från Piteå att han själv är störd över uteblivna poäng i åtta matcher.
– Det är klart jag börjar bli lite frustrerad. Jag jobbar så hårt jag kan, men pucken vill inte gå min väg. Kanske håller jag klubban för hårt när jag väl får chanserna.
Well, bloggen tyckte att det såg bra mycket bättre ut i senaste matchen och är övertygad om att det lossnar när som helst.
* * *
Här verkar så fredligt, men tre unga Hawks-fans jag träffade vid ett av de förbannade roulette-borden i söndags kväll berättade att det inte alltid är så angenämt att vara borta-fan i The Joe heller.
– På muggen var det en arg detriotare som kom fram och frågade om jag ville dö, berättade en av gossarna.
Ja, idioter finns nog faktiskt överallt.
* * *
Så har Påhlsson hunnit säga nåt åt grannarna vid sommarstugan hemma – också kända som Bröderna Brothers – sedan serien mot Vancouver?
Verkligen inte.
– Nej, nej, flämtar han med en närmast förskräckt uppsyn, det får vänta ett bra tag.
Kanske bäst det, ja.
* * *
Lilja tränar igen och mår bättre, men är inte helt återställd.
– Jag får fortfarande huvudvärk så det blir inga tacklingar. Men jag hinner nog bli klar till finalen. Lika bra det, det här är ju bara ett jobbigt slit fram till den, säger han och flinar på gammalt gott Lilja-vis.
* * *
Ingen tror något annat än att Patrick Kane, som inte fick iväg ett enda skott i första match, kommer att bli ett större hot längre fram i den här serien.
Mer än möjligen Mister Hattrick själv.
I en Free Press-stänkare idag påpekar han att han matchas mot en viss Lidström nu.
– Han utmanar dig inte fysiskt, men han tar pucken av dig. Hela tiden. Vilket försvar skulle vara bättre, suckar den unge stjärnan.
– Och när han själv har pucken går det aldrig att tackla honom. Han bara glider undan.
Sedan kommer Kane på att han nog låter för negativ och konstaterar att han ändå ska försöka.
– Det är en utmaning, men är det nån man vill besegra är det ju en sån kille.
* * *
”Samme” Påhlsson är som bekant ingen pratkvarn och när han får frågor om hur han, som varit med och knockat Detroit förr, tycker att hans lag måste spela i fortsättningen svarar han med en axelryckning:
– Bättre än i första matchen.
Ja, vad finns det för anledning att hålla på och mölja, som de skulle sagt hemma i Borlänge.
* * *
Idag hälsar Ed Olczyk glatt, som vore vi gamla bekanta.
Det var oväntat.
* * *
Eftersom han tydligen blivit misstänkt bör det påpekas att Lilja inte var en av de som firade med Biffens snus efter sista Anaheim-segern.
Fullt så långt söderifrån kom inte den skyldige i den landsändan…
* * *
Det här är första live-kvällen med nya bloggsystemet. Så jag garanterar ingenting…
* * *
Datsyuk ser märkligt glad ut när han kommer knallande genom myllret i The Joe-environgerna  – där press, personal,  spelarfruar, NHL-folk och spelare alltid trängs på ett gemytligt sätt innan Wings-matcherna – på väg mot lagmötet i andra änden av arenan.
Det kanske kan vara ett tecken på att han plötsligt minns hur man göra mål…
* * *
Det luktar sur mjölk i pressrummet idag.
* * *
Då åker vi snart då.
Jag tror nog att Chicago kan göra en bättre match idag
Men det kan Detroit också.
Därför blir det  säkerligen  satan så sevärt det här, och möjligen jämnt.
Låt oss hoppas.
Återkommer, om allt går som det ska, i första paus.

Det här är alltså inlägg nummer 1000 i den här bloggen.
Det borde firas, men jag har fått väldigt dåliga nyheter hemifrån idag och är inte upplagd för så mycket mer än ett hjärtligt tack till er som följer bloggen och gör den till vad den är
Jag orkar inte riktigt med något vanligt  bloggande heller , jag är för ledsen för det, men lovar återkomma med nya krafter i morgon.
Vad gäller omgörningen och de effekter den fått på RSS-flöden och annat  vill jag bara ha sagt att jag inte är inblandad alls. Jag bara skriver. Men jag ser till att alla er synpunkter hamnar hos rätt människor.

Ja, hallå. Som ni kanske ser har vi bytt blogg under dagen/morgonen. Nu ska det funka bättre är det sagt. Kul. Under omgörningen ställdes mitträkneverk dock om, och nu påstår det att jag bara skrivit 998 inlägg. Så jag skickar in det här lilla mellanspelet nu, för att kunna fira 1000 med ett riktigt inlägg senare ikväll.

Hörs då.