Nu vet jag inte om rubriken på de här inläggen har mycket till täckning längre.
Det historiska består i så fall i att en match av den här digniteten sällan känts så råkörd i början av en andraperiod.
1-5
Vilken klassisk kollaps.
* * *
Man måste hylla Pittsburgh och Sid The Kid också.
Snacka om bäst när det gäller, snacka om vinnare, snacka om mental styrka.
* * *
Threeormore får alltså rama in Washingtons slutspelsäventyr anno 2009 och stå den första och den sista matchen.
Kul vår…
* * *
Det är några som redan skruvar på sig inför tanken på att gå ner och försöka prata med Bäckis efteråt.
Thank god att det inte längre finns nåt satans VM att fråga om i alla fall…
* * *
Det tål att påpekas att Pittsburgh inte haft en spelare i utvisningsbåset på hela matchen.
Och det har inte, som några surmagar i Verizon verkar tycka, något att göra med att domare Halloran är dålig.
Det har att göra med disciplin (och, efter ett tag, på att hela skiten är avgjord och spelet därför inte särskilt fysiskt, men ändå).
* * *
Får Mike Green Norris-trofén på Lidas bekostnad i Vegas 18 juni ska jag välta ett crapsbord.
Jag vet att priset bygger på insatser under grundserien, men efter det här usla slutspelet – och den här katastrofmatchen – vore det ändå ett rent hån.
* * *
Efter femman börjar pingvinerna se ut som CCCP-spelarna, som Pretty Face påpekar,  efter
De är så överlägsna att de knappt jublar.
* * *
Det är signifikativt att en sur Ovetjkin försöker köra över nån Pittsburgh-spelare – och istället knockar Bäckis.
Morsning korsning.
* * *
Jurcina, Pothier, Poti, Morrissonn, Erskine och så den olycksalige Green...ni ser ju, det är inga backar som spelar i nån konferensefinal.
* * *
Det illrött skrudade Verizon – hallen ser ut som Lars Ohlys våtaste dröm – överraskar genom att inte alls ge upp.
Jublet när Ovie utnyttjar det faktum att Fleury är ute på cykeltur bakom målet får det att skaka i läktarna.
Märkligt, inser dom inte?
* * *
Jaha, om ni är Penguins-fans ber jag att få gratulera till ett behagligt ryggsim genom tredje perioden.
Ni andra borde gå och lägga er och sova ut inför festen i morrn.
Själv återkommer jag med slutrapport efter golgata-vandringen genom Caps omklädningsrum…

0-2 efter det tumult som går under namnet ”första perioden”.
Och det kunde ha varit mer.
Caps är hyggligt med i början, när matchen mest påminner om en vild actionfilm från 80-talet, men sen spelar Pittsburgh ut de röda..
Caps måste höja sig oerhört många nivåer – annars går ridån ner ikväll.
* * *
Hur många såna mål, precis vid buren, har Sid The Kid gjort i den här serien?
Caps vet rimligen att det ska hända, men kan inte göra något åt det.
Och det är fan så nära även i powerplay nummer två.
Mästerligt.
* * *
Precis innan det vanliga introt kör DJ:n Journeys ”Don’t stop believin” – och hela Verizon sjunger allsång i refrängen.
Det är mycket mäktigt.
* * *
Jag har i två säsonger tjatat om att Capitals har för taffliga backar och ikväll lyser den sanningen som ett hån i ansiktet på den illröda Verizon-publiken.
Fast det är inte bara dom.
Spelet i egen zon som helhet suger nåt oerhört; uppspelen ser ibland ut ungefär som om det var jag och Eken som var nere och dirigerade på isen.
* * *
Fleury var Lucky Luke på den fenomenala plocken på Ovetjkins friläge – han drog snabbare än sin skugga.
Jeeesus.
* * *
Undras om de ryssar som sitter på Marky Marks läktare i Moskva har lika otrevliga armbågsvanor som arslet jag återigen har bredvid mig.
* * *
Okej, jag vet att Washington-fansen vänder sig mot Gonchar för att han spelat här, men det förklarar inte varför de gör just ap-ljud när han har pucken.
* * *
Jag såg tydligt hur Bäckis pussade sin hjälm i båset under nationalsången.
Det är det jag misstänkt, hockeyutrustning är religion i Valbo.
* * *
Kommentatorn Daniel är inne på något mycket sant.
I den här typen av matcher VILL spelare med med psyken och hjärta  ha pucken – medan de övriga bara försöker gömma sig.
Det var det vi såg i Caps-zonen, backarna försökte undvika att liksom ha något med saken att göra.
* * *
Well, Mayhem-mannen, jag kommer från Borlänge. Då känner man en och annan sjörövare vare sig man vill eller inte.
* * *
Som av en händelse möttes de båda klubbarnas farmarlag, Hershey och Wilkes-Barre, i en game 7 i AHL-slutspelet igår.
Washingtons reserver, Hershey, vann.
Det verkar inte som att de satte någon trend…
* * *
Det är ryssar inte bara på sätena intill.
De av dem som inte fått några platser står bakom stolsryggarna och luktar parfym sötare än sockervadd.
Det är inget gnäll, bara ett förundrat konstaterande.
* * *
Klyschan har aldrig varit sannare:
Nästa mål blir väldigt viktigt.
I nästa paus, när jag återkommer här, vet vi förmodligen vem som fick det.

God afton, folks.
Nu är bloggen jävlaranamma på plats i Verizon Center.
Och som ni vet:
Här var vi ett episkt Game 7-drama mellan Washington Capitals och Pittsburgh Penguins ikväll.
Jag är redan…nja, skakig ska jag väl inte säga att jag är, men otroligt uppspelt.
Det här blir en afton att berätta om för Ekens barnbarn i framtiden.
* * *
Det kryllar av folk i ett återigen somrigt DC, men nu ska Biffen inte ljuga och påstå att huvudstaden vibrerar av hockeyfeber.
Det beror på att det är en jättelik tandläkarkonferens i stan…
Detta är Washington – inte Toronto. Ingen behöver oroa sig för att Lincoln-monumentet målas i rött, liksom.
 I Chinatown, runt själva Verizon, går det dock att känna laddningen i den skurtrasefuktiga luften redan två och en halv timme före första nedsläpp.
Så jag låtsas ändå, att vi befinner oss i den amerikanska motsvarigheten till Milano innan en direkt avgörande seriefinal mellan Milan och Inter….
* * *
Att det är Ekens barnbarn jag tror att jag får prata med om ”tidernas Game 7” beror på att jag misstänker att jag inte kommer få några,
Då ska man ju skaffa barn först och det  har jag ingen som helst lust med.
Eken, däremot, blir med tiden en suverän Papa hemma i Valbo.
* * *
Eldorado, där tar du ändå fel. Jag har hela tiden sagt att Anaheim passar Detroit osedvanligt illa.
* * *
Det ser ut som att Gonchar kan vara fit for fight igen.
Torde glädja Slusk, no?
* * *
Jag brände mig i gommen på det horribelt heta kaffe Amtrak serverade på tåget ner.
Det hade jag inte räknat med.
* * *
Pens-coachen Dan Bylsma har varit med och förlorat en oerhörd Game 7 förut – som spelare.
Han lirade med Anaheim när de kom till New Jersey för den klassiska do-or-die-finalen 2003 och hur det gick kan ni ju fråga kommentatorer som Per och Fivepoints – de kan förmodligen SJUNGA ett referat från matchen.
– Minnet jagar mig fortfarande, säger Bylsma sex år senare.
Det är sånt Game 7 gör med en…
* * *
Besök i Verizon börjar alltid med att jag tar en promenad förbi omklädningsrummen, bort mot zamboni-hörnet.
Där står jag sen en stund och studerar det som utan publik är en rätt  charmlös betongklump till arena.
Därefter försöker jag tajma returen till pressutrymmena så att jag råkar gå den långa omklädningsrumskorridoren åt motsatt håll när Capitals-spelarna anländer…
Idag, när en chockartat tidig Oak Man gör mig sällskap, går det riktigt bra.
Först ser vi Flesichmann, som av någon anledning hälsar lite lätt, som att han tycker att han känner Beavis & Butthead men inte riktigt kan placera oss. Sedan kommer Mike Green, Semin, Kozlov och From Russia With Glove.
God utdelning.
Men det var ju framförallt Bäckis och Great Eight vi ville se…
* * *
Bylsma, förresten, är ett namn som får mig att tänka på något väldigt fult. Men det kan jag inte skriva, där går gränsen till och med för den här bloggen.
* * *
Vänta, jag måste plötsligt känna på det litegrann.
Ovetjkin mot Crosby i en Game 7!
Ovetjkin mot Crosby i en Game 7!
Ovetjkin mot Crosby i en Game 7!
Jo, det känns precis så underbart som det ska.
* * *
Förmodligen skulle jag och min högt aktade efterträdare som eurovision-tyckare Marky Mark Larsson,  just nu på plats i Moskva, kunna byta plats utan att vi själva märkte det ikväll.
Den här pressläktaren är minst lika full av ryssar som den han sitter på, det kan jag svära på.
De har ju några hyggliga landsmän att hålla koll på i den här serien, om man säger så.
* * *
Rikstäckande USA Today om matchen vi snart ska se.
A can’t-miss-contest.
Just det.
* * *
Återigen spelar Verizon-DJ:n en cover-version av Talking Heads ”Psycho killer” strax innan uppvärmningen och jag förstår inte riktigt varför nu heller.
* * *
Och i Washington Post påminner de om aforismen Freddy ”The Fog” Shero – pappa till Pittsburghs nuvarande GM –  drog för sina Philadelphia Flyers-lirare en Stanley Cup-final 1975:
– Win together today and we walk together forever.
Visst är det vackert?
* * *
Ryssarna är inte ensamma; det är, inte särskilt förvånande, sånt mediatryck på den här fajten att hälften av alla ackrediterade får sitta på sur-platser nere i pressrummet och titta på tv.
Men PR-männen i Caps har ett gott öga till Beavis & Butthead, så vi sitter på våra vanliga pressläktarplatser och ser rätt malliga ut.
* * *
Det är en showdown i Ovies smak det här.
På sin egen Ovetjkin-engelska säger hockeyvärldens egen Liam Gallagher:
– I love it.  It’s me. It’s good. Why not? I am who I am.  I love this kind of stuff!
* * *
Nu anlände Varpu också.
Eller Miss Parmesan som hon numer kallas.
Finlands egen Lasse Anrell tvättade enligt instruktioner från sin syster hemma i Helsingfors i olivolja (!) häromdagen – och det gick alldeles åt helvete.
– Jag kunde lika gärna ha stoppat ner håret i en portion kyckling parmesan, klagar hon högljutt.
Så nu kallar jag henne Miss Parmesan – och blir för det utsatt för mordhot av olika grader.
* * *
Bäckis värmer plötsligt med hjälm.
Vad är det för dumheter?
* * *
Crosby, å sin sida, berättar för Pittsburgh-media att han aldrig tidigare varit med i en Game 7.
– Nej, inte ens på juniornivå.
Superstjärnan tror dock ändå att han har erfarenhet nog av andra sorters vinn-eller-försvinn-matcher.
– Vi har alla spelat lika viktiga matcher, många av oss så sent som förra året, så vi vet precis vad som gäller.
* * *
Bräschan är i alla fall med på värmningen.
Det är för övrigt Gonchar också.
* * *
Att en blåsa i gommen kan pocka på så mycket uppmärksamhet…
* * *
Nu är det faktiskt så där AC/DC-högt här inne redan under slutningen av värmningen.
Det kan bli ikväll tinitus bryter ut på allvar…
* * *
Nervösast i hela Verizon kan nog Storchen – Bäckis den äldre  – vara.
Han vill garanterat ligga kvar på lillebrors sköna vardagsrumssoffa ytterligare några veckor..
* * *
”March of the penguins”, står det på en sån där hemmagjord skylt Caps-fans håller upp, ”Penguins taste like chicken” står det på en annan och ”Roasted penguin on the menu tonight” på ytterligare en.
Den första är alldeles för öppen för tolkningar, kan jag tycka. Ja, filmen berättade ju om de oerhörda vedermödor pingviner får leva med, men pingvinernas marsch kan leda nånstans också…
* * *
Ja, slips är givetvis på en sån här kväll.
En rosa.
Den brukar leda till stordåd på isen.
* * *
Äh, jag måste få gör det en gång till:
Ovetjkin mot Crosby i en Game 7!
Ovetjkin mot Crosby i en Game 7!
Ovetjkin mot Crosby i en Game 7!
Fy fan vad stort det känns.
Och nu, snart åker vi.
Håll i hatten.
Det blir en klassisk kväll.
Nytt inlägg i första pausen, okej?

Det blir alltså en Game 7 även i den HÄR serien.
Alltså, jag har så starka sympatier för Wings att jag gärna hade sett att den tagit slut i natt, men nånstans är det ju underbart också.
Tre direkt avgörande slutspelsmatcher inom loppet av ett dygn…vi kommer ju få tuppjuck, allihop.
* * *
Ja, Wings stod på bra i sista, men de hade en bra motståndare idag – inklusive en målvakt som börjar se ut som hela slutspelets bästa.
* * *
Ayatollan Niedermayer solkade ner en i övrigt förstklassig insats med den här armbågen på Pavel på slutet.
* * *
Om jag verkar seg i morgon kan ni skylla på en granne som helt plötsligt skaffat en bebis som tydligen vill ge hals i natt.
Ojvoj.
* * *
Jag vet vad det är som saknas Detroit och har nogsamt packat ner den i min lilla väska redan:
Vita Bossel Larsson/James Bond/Vigilante Carlstroem-kavajen.
Den får bara vara med när Wings spelar sina allra största matcher och det är en sån vi står inför nu.
* * *
Men nu ska vi inte gå händelserna i förväg.
Först har vi den bibliska uppgörelsen i huvudstaden, mellan Caps och Pens.
Ojvoj igen.
Jag ska nu gå och lägga mig och vila ut inför resan till den.
Vi hörs därifrån.

Näe, det här går åt helvitte, det.
2-0  nu – och det som redan tidigare var ett piggt Anaheim är nu ett glödande, sprakande Anaheim.
Yours truly har redan börjat kolla på resor från DC till Detroit…
* * *
Carl-Gustaf Lindstedt – coach Carlyle alltså – vet kanske vad han gör ändå.
Han ställde in träningen igår och istället fick killarna lira biljard och äta pizza.
Effekten är remarkabel.
* *
Pege, jag var där på första matchen mot Columbus.
Men som sagt, resrutter är redan studerade…
* * *
Nu betar vi av transportsträckan i sista, sen börjar vi fan ladda för morgondagen.
Slutrapport kommer rätt snabbt, hoppas jag.

Förlåt, den här patetiska skitservern vi håller oss med hängde sig igen.
Det här var det meningen att ni skulle läsa nyss:

Mja, mja, mja.
Ducks trampar på rätt duktigt och Wings är lite fnuttiga och slarviga och småmesiga, tycker jag.
Här behövs scenförändring, annars kan det bli match i The Joe på torsdag.
* * *
Nu tror jag att jag fäller en liten tår.
Hdw, förra säsongens Mister Kommentarorsspåret, gör comeback igen.
Snälla gosse, stanna lite längre den här gången!
* * *
Scott Niedermayers slutspelsskägg är ju rent skrämmande.
Och värre blir det, om ingen stoppar Anaheim i tid.
I finalen för två år sedan såg han ut som Ayatolla Khomeini.
* * *
Att jag frågade om Rafalskis medverkande är bra eller anus beror inte på att jag tycker att han är en dålig hockeyspelare (fast nånstans, längst in i själen, är jag givetvis skeptisk mot alla som spelat i Brynäs…)
Jag undrar bara om han möjligen stör en hittills lyckad kemi när han, halvskadad, går in och flyttar på Big E.
* * *
Nej, Adam jag delar inte din fascination för konspirationsteorier och tror inte på dem heller.
* * *
NHL:s egen slutspelsreklam på Versus är magisk.
Om ni inte sett den måste ni leta på den långa om att klockan är allas motståndare i playoff.
De blickarna säger en del om varför hockey är bäst.
* * *
Help me, jag är högst medveten om Pavels cirkuskonst-potential, men den här omgången får du väl hålla med om att det är  de två nämnda serierna vi blivit serverade bäst ögonfägnad.
* * *
Om man ändå fick höra vad det är de säger på Detroit-bänken när exempelvis Getzlaf åker förbi.
Inget för morsgrisar, antar jag…
* * *
Nämen, nu vaknar nog The Mule, ska ni se.
Sen kanske det är över.
Vi vet när jag återkommer i nästa paus.

Det blev aningen mer liv i Carolina i sista, men mer än kategori 2-styrka nådde orkanen inte ikväll.
Därmed är ytterligare en Game 7 säkrad.
Och den…ja, återigen känner jag att jag sett lite för lite av serien för att kunna ha alltför bestämda åsikter, men är det något lag som kan bjuda upp till yster dans i en sjunde på bortaplan är det väl Hurricanes.
Det är i såna matcher Staal och Cole och såna blivit dom spelare dom är , eller hur Cartman och Rille?
Å andra sidan borde ett så begåvat lag som Boston inte kunna tappa bort en sån chans.
* * *
Nu tar vi några djupa andetag och gör oss beredda för the showdown i Honda Center.
Jag vill ju gärna att Wings steker lite anka ikväll, men misstänker att de tilltänkta offren kommer att sprattla ganska duktigt.
Lika tama som senast lär de definitivt inte vara.
* * *
Intervju med Lidas nu och han, som brukar ansa så noga, chockar med ett slutspelsskägg som få honom att likna punkarna hemma i Avesta på 70-talet.
* * *
Det verkar som att Rafalski kommer att spela ikväll.
Bra eller anus, som två komiker jag känner brukar fråga?
* * *
Det sjuka är ju att Wings avgjort alla slutspelsserier de vunnit de senaste åren på¨bortaplan.
Vad mig anbelangar är det en tradition som gärna får leva vidare.
* * *
Sekonderna lämnar ringen och Biffen slår ner arslet i korresoffan.
Nu åker vi.
Jag är tillbaka i paus 1.

Nu är ju det här den serie jag av olika skäl följt minst frekvent, men såvitt jag förstår har Boston börjat spela som Boston igen – medan Hurricanes inte alls uppträder som Hurricanes längre.
Det betyder förmodligen något så vackert som en Game 7 i TD Banknorth på torsdag…
* * *
Jo, S-Tom. Det tog sin tid i rätten idag. Och sen var det mycket att skriva – både om det och annat.
Men nu har vi passerat papperstidningens deadline så I’m all yours.
* * *
Lucics förspel till 3-1-målet var den typ av konstverk jag bara trodde att man fick se i Caps- eller Hawks-serierna.
* * *
Blackhawk, verkligt tråkigt att höra att såna tråkigheter inträffat.
Ber om ursäkt för den omedvetna okänsligheten.
Blir det Detroit lär jag återvände till den underbara staden vid Michigan-sjöns strand och står erbjudandet kvar svingar vi en bägare då.
* * *
Man är förstås bortskämd efter den bisarra urladdningarna igår, men visst känns den här matchen lite…avslagen?
Vi får hoppas på krig i Disneyland lite senare.
* * *
Kul att se att åtminstone en från Ytterby  jobbar hårt.
De andra jag känner därifrån ryktas just ikväll ha haft en middag som bildar skarp kontrast till den moral, karaktär och goda smak Pebben visar på isen…
* * *
Med Jussi Jokinen på isen kan väl inte vara alldeles säker, men visst borde det här vara avgjort nu.
Så jag ska hasta ut och handla lite, tänka sig.

Hallå, hallå – jag ÄR här. Det har bara varit sinnessjukt mycket att göra här under tidiga kvällen.
Ni får ursäkta.
Nu ska jag bara hämta andan i några minuter – sen kör vi  som vanligt efter nästa paus i vad som ser ut att bli en rätt svettig kväll för Canes.

Vilken jävla period.
Såna får man inte se många av under ett liv som hockey-supporter.
Det var ju, som de sa på Versus, The shootout in OK Corral all over again.
Och hur mycket det än svider att behöva se såna som Bröderna Brothers, Öhlund, gode Edler och framförallt Sudden åka ur går det inte att låta bli att bara gapa över de här besinningslösa ungbloden i Chicago.
Det är helt enkelt en tröst att såna artister får fortsätta spela.
* * *
Det såg ut som att Sudden hade väldigt bråttom genom
Bara det nu inte var det sista vi såg av honom på isen…
Precis som John J vill och tycker jag att han ska ge sig själv en HEL säsong till innan han avslutar en av de största svenska hockeykarriärerna någonsin.
* * *
Jag trodde det skulle bli tvärtom, att Caps skulle få ta semester och Canucks tvinga fram en sjunde-match.
Mig behöver inge lyssna på, det vill jag bara ha sagt.
* * *
Nej, Skogens, det här var nog fan i klass med sista stegringen i sista versen av ”Twist and shout” på Ullevi 85.
* * *
Bobby Lou har haft större kvällar. Ja, Khabibulin med. Men det är nog inte alldeles lätt att vara målis när matcherna urartar i sina här revolverstrider.
* * *
Killer Kane!
Pojkfan är bara 20 år – 20! – och som jag varit inne på tidigare måste han helt enkelt vara för ung för att förstå vilken ångest och press som bor i den här sortens matcher. Annars har man inte så kul.
* * *
Det kan ha varit Bröderna Brothers sista föreställning i Vancouver-tröjor också.
Jag tror de hamnar här på östkusten.
* * *
Trots att ögonlocken börjar hänga som trötta markiser blir det inte lätt att sova efter den här urladdningen, men jag ska försöka. I morrn har vi ju nya shower…