Stanley Cup, del 12

Efter att ha visat mina färdigheter i grenen sax-sten-påse fick jag igår, som fjärde medlem, kliva rakt in i Oak Mans och Canal Plus-gossarnas heta tips-pool.
Och jag slog fast utgången utan att tveka längre än Fabio Ericsson gör när han avlossar stora kanonen direkt från blå.
Det blir 3-1 ikväll igen.
Fast till Pittsburgh.
Jag är helt, fullständigt och totalt övertygad om att hemmalaget vinner,
Pens har i alla fall tidvis spelat utmärkt i de två första matcherna, ligger mycket närmare mästarna än någon gång ifjol och får nu fördelen av att matcha laget efter behag; framförallt slipper Crosby skuggan från Njurunda.
Det spelar nog faktiskt ingen roll hur mycket Detroit än ”förschöker” – Pens tar match 3.
Om inte lovar jag att bjuda alla svenskar jag ser efter matchen på en grogg.
* * *
Ludwig, svaret på din fråga om det märks att Mellon är gammal och sliten lyder – jotack.
Just därför lär det bland annat bli kortare inlägg än vanligt i natt.
Den provisoriska pressläktaren – precis som ifjol belägen bland de vanliga sektionerna på ena kortsidan – är så trång och tillhörande bord så smalt att det inte går att ha dator med under match.
Så jag får springa ner till pressloungen och ösa ur mig några reflektioner – och publicera era kommentarer – i pauserna.
Ledsen, men det går inte på nåt annat sätt.
* * *
Vi var ute på stan en dag , en liten gästrike-pojke och jag (den som först kan tala om vad för dikt jag försöker travestera där får ett hedersomnämnande).
Om det – och annat under den här finalresan – kan ni med fördel läsa om på Ekens egen blogg.
Klicka HÄR.
Och det är alltså INTE jag på bilden från det ruffiga Southside. Som han mycket riktigt påpekar vägrar jag delta i lyteskomiska övningar.
* * *
I förmiddags gick Viktor Hedman omkring i Mellon och såg cool ut.
NHL-bjuder alltid in toppdraftarna till en match under finalserien och idag var det dags.
Han är, kan jag meddela, hejdlöst lång – och underbart målmedveten.
– Det fanns de som tyckte jag var kaxig när jag svarade på varför jag tycker att de ska välja mig först i draften, men det är ju så här, man måste sälja in sig själv.
Just så.
* * *
Det talas om att Samme har nån mystisk skada i den där förbannade nedre delen av kroppen som alla får problem med och kanske inte kan spela i kväll.
Men han är i alla fall med när wingarna kör sin tow-touch-fotboll i Mellon innan värmningen.
Och jag tycker han verkar klart bättre än vad The Kron Wall of Pain vill göra gällande.
* * *
All work and no play makes Biffen a dull boy.
All work and no play makes Biffen a dull boy.
All work and no play makes Biffen a dull boy.
Eken har rätt. Det är tydliga  The Shining-vibbar i våra hotellkorridorer och då kan det som bekant sluta med haranger i den stilen…
* * *
Blir mer och mer förtjust i coach Bylsma och hans torra humor.
I morse fick han en en fråga om huruvida han är nöjd med ett det varit så lite utvisningar i de två första matcherna.
Han svarade, med ett milt leende:
– I think the Red Wings power play numbers stand for themselves in terms of whether we want them to get more power plays or less…
* * *
Kron Wall of Pain håller förresten på att träffa bloggen med den där fotbollen de har till för-värmningen.
Men då jävlar…
* * *
Bylsmas humor var lika torr när han fick frågor om vissa av kontroversiella domslut:
–   You know, as a coach, you typically want to point out the ones that their team does against yours and you rarely want to point out the ones that your team does against theirs..
He he.
* * *
Plötsligt ringer Mister Posten och frågar om han ska ta med sig snus när han nu är på väg över Atlanta.
Forza Vetlanda!
* * *
Det är ju väldigt roligt att Ville Leino konsekvent kallas Jay Leno av omvärlden.
* * *
Idag säger Fabio i Detroit News att han skulle varit arkitekt om han inte spelat hockey.
Det var otippat. Men rätt coolt.
* * *
En liten teori jag har om skillnaderna mellan matcherna ifjol och i år är att Detroit i mycket högre utsträckning varit en lagmaskin den här gången.
För ett år sedan gnistrade stjärnor som Datsyuk, Zäta och The Mule så man blev bländad, men nu har det mycket mr handlat om den kollektiva laginsatsen.
Något oväntat, enligt min blygsamma uppfattning, men visst är det så det varit?
* * *
Fabio säger också att hans favoritmusik är country.
Fin pojk.
* * *
Kapten himself, Mark Messier, är med på mediabussen från hotellet till Mellon.
Meddelas kan att hans lille son bär Pittsburgh-tröja.
Så nu vet vi ar familjen Messier har sina sympatier…
* * *
I Seinfeld hade de the soup nazi – här i Pittsburgh finns the octopus nazi…
Om Herr Benkovitz på Benkovitz Seafoods upptäcker att en kund kan tänkas vara från Detroit hugger han direkt:
– No octopus for you!
Däremot får hemmafansen gärna köpa hur många de vill – och slå sönder dem med en käpp…
* * *
Varpu kommer förresten fram och säger att hon är övertygad om att Jay Leno sätter en puck ikväll.
Kom ihåg var ni läste det först…
* * *
Härligt att se Tony, fotograf åt SVT,  i kommentatorsspåret. Han har tvingats genomlida långa bilresor när Eken valt musiken och vet vilken oändlig tur vi som fanns i Toyota-suvven igår hade…
* * *
Jag får för en gångs skull inte Homer i avgörande-målet-tipset idag.
Men fantamme Ericsson igen.
Så snälla Fabio, skjut som satan idag. Det här börjar bli dyrt.
* * *
Han säger att han ska försöka använda buandet till sin fördel.
Men jag undrar jag.
Nog har Hossa en liten knut i magen innan han åker ut i den här lejonkulan – hem för en av ligans mest hängivna fan-skaror.
Han vet rimligen att det inte bara blir lite buande visavi mannen som lämnade Steeltown för att han såg större chanser att vinna cupen i Detroit.
Det blir en brakande jävla orkan.
* * *
För övrigt längtar jag efter att få se Fabios storebror, Jimmy, här på torsdag.
Då får vi i alla fall LITE Leksand-koppling i den här finalen…
* * *
Nej, Wikdahl. Ska vi tala ”Wichita lineman” ska vi framförallt tala Glen Campbell – och Jimmy Webbs egen version på ”Ten easy pieces”. Men nu råkade Cash hamna där.
* * *
By the way, om någon undrade: Jag tycker det var väldigt korrekt att Malkin inte blev avstängd.
Det är inte så finalserier ska avgöras – och dessutom  vill vi ju se the re-match mot Njurunda-Tyson ikväll.
* * *
Varpu om den provisoriska pressläktaren:
Nu vet jag hur det känns när de stänger locket på kistan…
* * *
Fråga mig inte varför, men nu är det en hund som skäller väldigt högt utanför Red Wings omklädningsrum.
* * *
Groundhog-känslan är fortsatt påtaglig under den här finalen.
Att sitta på samma sketna läktare, hänga i samma presslounge, gå in i samma trånga omklädningsrum, hämta kaffe i samma automat, se samma människor…jo, jag är nog Bill Murray.
* * *
Jag har fortfarande en känsla av att The Mule bara väntar på att explodera.
Fast kanske blir det först på torsdag, när Mister Posten och morbror anslutit.
* * *
Fast gästernas omklädningsrum i Mellon såg rätt annorlunda ut senast jag var på besök.
Då hängde cigarröken tung mellan de trånga väggarna, skorna fastnade i champagne-kladd på golvet och trumhinnorna vibrerade av fru The Mules segerskri.
Det är inget dumt minne…
* * *
Nu ska jag försöka – eller ”förschöka” – klämma ner mig i sätet uppe på läktaren.
Ni är med på dealen då, va?
Inga kommentarer kan publiceras förrän i första paus och inläggen blir troligen kortare än vanligt.
Kul ska vi ha ändå.
Let’s go!