Stanley Cup, del 25
Som väntat hände inte så överdrivet mycket i slutperioden.
Detroit stängde ner, medan Pittsburgh ägnade sig åt att ”markera” inför sjätte matchen – och åt att försöka spräcka Ozzies nolla.
Ingetdera lyckades.
5-0 blev det och ingen kan snacka bort de siffrorna.
Ingen försöker heller.
– De var bättre, vi tappade vårt spel och vår disciplin. Vi kan bara glömma detta, suckade Sid The Kid efteråt.
* * *
Det är fina jumbotron-bilder på Bettman under tredje.
Ena stunden sitter han och sms:ar (vem? Och vad skriver han?), nästa ser det ut som att han är uppe och dirigerar folk till rätt platser på läktaren.
* * *
Som av en händelse är Fabio åter framme och gör miner när The Kron Wall of Pain genomför sina intervjuer i ett omklädningsrumshörn.
Han vill förmodligen ha fram något nytt om Gråskägg.
Men jag står vid ”nye Foppa” i arton minuter – det syns på tidsangivelsen på intervjumanicken – och väntar på möjligheten att få prata svenska och hinner studera stockholmarens skägg ganska ingående.
Där finns vad jag kan se inte ett grått hårstrå.
– Nej, eller hur, utbrister ”Kronner” lyckligt.
– Det är väl snarare rött…jag vet inte vad han pratar om.
* * *
Journey hit och Journey dit dit.
Visst, de där Detroit-raderna sitter fint ikväll också.
Men riktigt hett blir det när hela publiken sjunger a capella till Kiss ”Rock and roll all night”.
Då visar The Joe att The Joe, när The Joe vill, kan vara en av ligans häftigaste arenor.
Och Mister Posten, hårdrockaren från Småland, blir så nöjd att han nästan glömmer musikvalen i Mellon.
* * *
Ja, Hälsing, vi hade den diskussionen häromdagen.
Då tror jag det var GA som kom dragande med pittar och lät som Ekman i den gamla sketchen (pre-Papphammar) när han har brak-tourettes och säger pitt precis hela tiden.
* * *
Det är nästan lite tråkigt, men det går inte att få någon wing att säga något som skulle kunna användas som bränsle i det andra omklädningsrummet.
Zäta gör inga uttalanden om att det var fint att få visa skitsnackarna exakt hur trött han är – och ingen har några synpunkter på de frustrerade Pittsburgh-spelarnas larvigheter i tredje.
– Det blir lätt så när det rinner iväg, upprepar varenda spelare.
Va fan, ge dem en känga…
* * *
Vi har just avslutat det svenska pratet med Zäta i korridoren utanför pressrummet och jag tar några steg bakåt för att slippa få en vilt svingande Skrummelrummels kamera i skallen.
Olyckligtvis råkar jag gå rakt in i någon, som säger ”hey, watch it”.
Jag vänder mig om – och tittar rakt in i coach Bylsmas nylle.
Ojvoj.
Han ser ut att vilja göra med mig som Crosby gjorde med Zätas smalben…
* * *
Datsyuk – måhända matchens lirare – sitter på presskonferens med Zäta och jag vet inte säkert, för hans engelska är inte mycket begripligare än min grekiska, men jag tror han tycker det var roligt att spela, jag tror att han inte har någon åsikt om huruvida Talbot försökte skada hans fot på nytt och jag tror att han är övertygad om att han blir ännu bättre när han får mer istid.
Sen får han frågan om han kan berätta om han behövde kyla ner sin fot eller inte.
– No, svarar han med ett leende, it’s big secret.
* * *
The Kron Wall of Pain köper inte riktigt nya kavajen.
– Nej, den är ju inte alls vit, säger han kritiskt.
Well, den funkade och kommer att bäras även på tisdag, you better believe it.
Nu ska jag bara – efter fru The Mules påpekande – se till att sprätta slaget också…
* * *
Jag och The Oak Man har en hälsning till Bäckisbloggen ”Mättnad” Hägerborn:
– Maaaaagnus! Maaaaaagnus! Maaaaagnus!
* * *
Cleary har ändå ett litet fint citat om det där trött-tjatet.
– Anything like that – too old, too tired, too slow, that doesn’t bother us one bit.
Det är väl just det som är så frustrerande – att inte ett skit biter på The Big Red Machine…
* * *
Bra, CrankyYankee.
Ingen förtjänar mer respekt än den som ändrar sig.
* * *
Det är rätt bra tryck i ”We want the Cup”-ramsan också…
* * *
The Kron Wall of Pain får frågor om hur det kommer sig att Detroit inte reagerar lika tjurigt som Pittsburgh när de ligger under och då kanske det ändå kommer lite förtäckt kritik även från det hållet:
– Nä…vi försöker koncentrera oss på annat. Och vi har så många rutinerade spelare som säger åt oss att inte falla för det där, säger han.
* * *
Fan, nu ska vi ute på Ohio turnpike igen.
Jag tyckte det var nyss vi kom hit – och det var det ju också.
Men kanske är det sista resan för i år…eller?
Jag har hela tiden sagt att det blir sju matcher, men efter det lyft Detroit fick med Datsyuk i laguppställningen…fan vet.
Den som lever får se.
Vi hörs från Steeltown.