Stanley Cup, del 28

0-0 efter första.
Penguins har mest av spelet och vinner skotten med 12-3.
Men det känns inte som att de skapar några våldsamma farligheter, tvärtom – Wings lägen är farligare.
Spännande blir det.
* * *
Står vid zamboni-entrén och väntar på bucklan i det längsta.
Till slut öppnas bakluckan på en bil och jag utbrister upphetsat:
– Nu kommer den.
Men istället plockar de fram en träningscykel domare McCreary får sätta sig på och värma.
Ridå.
* * *
…
…
…
Bara för David.
Jag gillar ju de tre punkterna och har alltid gjort.

* * *
Ja, man kan ju tycka att det är åt skogen att Zäta blir utvisad när han knuffas in i The Flower.
Men så döms det ju nuförtiden, ständigt. Så det är bara att ta.
* * *
Träffar självaste Barry Smith strax innan nedsläpp och berättar att jag är nervös.
– Nervös? Varför det? Det här vinner Wings, säger han.
Så nu vet ni det.
* * *
Vad man nu än tycker om de där utvisningarna var det nog väldigt bra för Wings att de fick döda båda utvisningarna.
Särskilt bra var det att klara den första, när Zäta – huvuddödaren – själv satt på botbänken.
Såg inte ut som i de första matcherna i Mellon precis.
* * *
CrankyYankee, nu är du mest Cranky igen. Du kan väl inte påstå att själva downtown är vackert!?!
* * *
Maskoten, IceBurgh, sitter i några ögonblick intill Biffen och ser förvirrad ut.
Tänkte ni ville veta.
* * *
Det är ovanligt mycket Wings-fans på plats, av förståeliga skäl.
Två sitter precis bakom oss och gormar som vansinniga.
Det tycker inte hemmafansen i närheten särskilt mycket om, om man säger så…
* * *
Datsyuks uppsnurrning på slutet var inte dum.
* * *
Nån sa att vi inte sett mycket av Sykora. Well, är det nån som sett Hossa då? Fan, han måste ju kliva fram nu.
* * *
Nej, den som påpekade det om ej avslutade meningar, du ser nog inte fel. Det är jag som är nervös och slarvar. Ber verkligen om ursäkt för det. Och jag ska ”tvätta” när jag får tid.
* * *
Nu åker vi igen.
Håll i hatten.