Stanley Cup, del 31

Ja, dramatiken kan ingen klaga på.
Jag trodde det var kirrat och klart när Mister Kennedy – som de tydligen kallar lille Tyler – gjorde 2-0.
Men det var ju på skäggstrået att Wings lyckats kvittera på slutet.
Nu får hjärtat vad det tål i en Game 7 som kan sluta precis hur satan som helst.
Som sagt:
Ojvoj.
* * *
Tja, Robocop, det är inte konstigare än att Leksand är ”på riktig”.
En växte ju upp i trakten.
Samma är det med Brage.
I övrigt ”håller” jag inte på några lag alls – och jag är ingen sån som går omkring och pratar om att jag kan ”dö” för de föreningarna heller.
Det känns som slöseri med energi.
Precis som du säger varierar det hela tiden, både här och i Allsvenskan i fotboll och i Elitserien när det nu inte finns något blåvitt lag där.
Just nu sympatiserar jag med Detroit, tidigare under vintern har hjärtat slagit för både Rangers och Washington och Vancouver och fantamme  till och med Pittsburgh (framförallt i serien mot Flyers…)
Livet blir så härligt då.
* * *
Det är tyst och surt inne i Wings-kabyssen efteråt.
Men efter att ha stånkat och grimaserat några minuter lyckas åtminstone Micke Samuelsson krama ur sig lite optimism inför den djävulska fortsättningen.
– När besvikelsen lagt sig tror jag vi kommer inse att det finns sämre lägen än att spela en sjunde, avgörande match på hemmaplan.
* * *
Det mest imponerande med Penguins seger är att det inte handlade om Crosby & Malkin Show den här gången.
Det var verkligen hela laget som vann sjätte finalen.
* * *
Här under sena kvällen sitter kollegor från ESPN på platserna intill i pressloungen och hostar väldigt mycket.
Det känns tveksamt, tycker jag.
* * *
Sid The Kid håller en väldigt vacker utläggning från podiet om hur han som barn drömde om att spela Game 7 i Stanley Cup-finalen
– När man spelar hockey på gatan med sina kompisar är det ju just den matchen man fantiserar om. Jag har spelat den hundratals gånger, med mina kompisar och i mitt huvud…
* * *
Det där med Elaine’s…ja, det var förstås för bra för att vara sant.
* * *
Jag försvarar som sagt inte centrala Borlänge, Robocop, men du kommer väl med en något haltande jämförelse här, no?
I stor-Pittsburgh bor över 2 miljoner människor.
I Borlänge bor inte ens 50 000.
Men om det känns bra för dig att tycka att det är finare i Pittsburgh än i Livelong, Dalarna –  be my guest.
* * *
”Detroit vill gärna vinna.
Men Pittsburgh måste.
Därför tror jag att det blir en sjunde match…”
Så stod det i en krönika yours truly publicerade på bladets websajt tidigare under natten (med tre punkter!).
Det var ingen alldeles dum tes, om jag får säga det själv – och det får jag ju, nu när jag tänker på det.
* * *
Babcock är småsur han också, men han väjer inte för sanningen.
–De var bättre än oss, åtminstone i 32 minuter.
* * *
Påståendet att Fleury, som alla stora målisar, är bra på att ”bounce back” efter halvdana insatser, det visade sig ha viss bäring.
Jävlar vad bra han var.
Nu gäller det dock att han visar att han klarar nåt han aldrig riktigt klarat tidigare:
Att spela bra i The Joe.
* * *
Jaha, då packar vi ner de där spritflaskorna och gör oss beredda att möta Ohio Turnpike igen.
Vi hörs från Detroit
Där når vi obönhörligen  vägs ände – och den där bucklan Mike Bolt just packade ner igen kommer alldeles definitivt att lyftas mot det skabbiga gamla taket i The Joe.
Igen:
Ojvoj.