Stanley Cup, del 33
Dan före dan…
Och man kan fantamme känna hur hela Detroit börjat hålla andan.
Jag är övertygad om att till och med människor utan minsta koll på, eller intresse av, hockey förnimmer att det är nåt riktigt, riktigt stort på gång här i byn.
Det är helt enkelt så att vi har en av livets mest oförglömliga fredagskvällar framför oss.
* * *
Ja, jag kämpar på med Canal Plus-Björns PC.
Det är långt ifrån idealt, jag känner mig rätt så hopplöst ovan både vid tangenter och program, men det är bara att bita ihop.
Kan Lidas & co spela hockey med trasiga knäleder och fötter ska väl jag kunna blogga med en PC.
Och tacksamheten visavi mannen som på det här sättet räddat min final känner inga gränser.
Björn, vad kan jag göra för dig? Vad som helst, när som helst – och där var det inte alls meningen att travestera Håkan Hellström, men det blev så ändå.
* * *
He he, så den gode Nyllet drog upp den gamla storyn från Wien 87 idag?
Ja, det var ett äventyr.
Jag hade några veckor innan den VM-turneringen vunnit på trav och investerade stålarna i en bussresa till Wien. Den såg på vägen ner genom Sverige ut att kunna bli rätt misslyckjad eftersom det inte ens var klart om Sverige skulle få spela slutspel, men precis innan vi rullade på färjan i Trelleborg kom beskedet att en österrikisk domstol gett Sverige tillräckligt många poäng.
Sen blev det alltså så kul att yours truly målade sig i ansiktet.
Den som har gamla tv-bilder kan ju kolla. Det är rätt många kilo sedan, men jag ska gå att känna igen bakom Micke Andersson och Agne Jälevik på isen i Wiener Stadthalle…
* * *
The KronWall of Pain frågar oroligt om jag hunnit fixa fram den vita Bosse Larsson-kavajen.
Svaret är nej
Men den behövs inte heller.
Jag gick nyss tillbaka och kollade inläggen från ifjol och det visade sig att den där vita kavajen fick respass efter femte finalen
Till den stora triumfen i Mellon körde jag istället helsvart – plus Calle Johansson-slipsen med hundar på.
Så nu vet ni hur jag går till The Joe i morrn…
* * *
Allra roligast på den där Wien-resan var nog ändå Sovjet-matchen, ni vet den med det klassiska Loob- och Sandström-målet.
När det föll sprang jag som en vansinnig nerför en trappa i hallen, röck tag i en häpen Ulf Adelsohn och skrek:
– Ulf, nu fäller vi den ryska björnen.
Det tycker jag är en rätt rolig liten historia.
* * *
Det var sista vanliga träningen i The Joe idag, no matter what.
Den såg ut som vanligt – förutom att The Mule gav ett nästan skrämmande peppat intryck.
Räkna med honom i morgon.
* * *
Murphys lag, ja. Den kanske jag borde ta upp med Larry Murphy, som ständigt går omkring i korridorerna och ser mystisk ut.
* * *
Ni som har koll på PC, hur skriver man ett sånt e som egentligen ska vara i namnet Franzen?
* * *
Här spills ingen snabbmat i någon dator, som någon föreslog.
Jag har aldrig käkat framför laptoppen.
Däremot är det väl inte otänkbart att ett och annat snuskorn letat sig ner i hårddisken.
Men jag är av den bestämda åsikten att en hårddisk ska tåla det.
* * *
Tippet fockas, och istället anlitar Dallas alltså tränbocken Crawford.
Grattis.
* * *
Femton gånger har Stanley Cup-finalen avgjorts i en sjunde match. Här är statistiken (och för enkelhetens skull skriuver jag hemmalaget först, så som vi svenskar helst vill göra).
1942: Toronto-Detroit 3-1
1945: Detroit-Toronto 1-2
1950: Detroit-NY Rangers 4-3(OT)
1954: Detroit-Montreal 2-1 (OT)
1955: Detroit-Montreal 3-1
1964: Toronto-Detroit 4-0
1965: Montreal-Chicago 4-0
1971: Chicago-Montreal 2-3
1987: Edmonton-Philadelphia 3-1
1994: NY Rangers-Vancouver 3-2
2001: Colorado-New Jersey 3-1
2003: New Jersey-Anaheim 3-0
2004: Tampa-Calgary 2-1
2006: Carolina-Edmonton 3-1
Ni kan ju själva kolla hur ofta bortalaget lyckats vinna…
* * *
Dagens avslöjande:
The Kron Wall of Pain har ett stort hål på framsidan av sitt underställ.
Men det är väl så det ska vara efter sista träningen på säsongen.
* * *
Fedotenko.
Honiom finns det ändå anledning att hålla koll på i morrn.
Han gjorde alltså båda målen när Tampa slog Calgary i match sju 2004.
* * *
Känner att jag är skyldig Canal Plus en middag för den här räddningen.
Den ska jag se till att iscensätta nu.
Vi hörs närmare decenniets match framåt två i morrn, okej?
Hoppas ni kan sova, det kan knappast jag…
