Tack för i år

Larry Murphy-lagarna fortsätter styra, verkar det som.
Efter hårddisk-krasch och Detroit-förlust var det givet att planet tillbaka till New York skulle vara fem timmar försenat; jag är bara förvånad över att det inte ställdes in helt och hållet. Eller kraschade.
Och när jag vaknade i söndags morse hade förstås halvförkylningen brutit ut, den som alltid kommer som ett Lidas-skott från blålinjen i powerplay när man återvänder från en lång jobbresa och tar sig friheten att slappna av i tre minuter.
Men här ska vi ändå inte gnälla.
Det har varit en fantastisk kick att få vara med om den här säsongen, det här slutspelet och den här finalen. Lite uppförsbacke på slutet får man helt enkelt stå ut med.
Det kunde ju dessutom vara värre.
Man kunde ju vara Marian Hossa.
Eller Brad Stuart.
Trevlig sommar, liksom.
* * *
När jag hade postat sista inlägget här i bloggen i fredags och sent omsider trampade ut i den svala Michigan-natten mötte jag sådär en fyra hundra Penguins-fans.
De stod troget kvar vid spelarentrén och väntade på hjältarna, som fortsatte fira inne i omklädningsrummet till långt in på småtimmarna.
Och medan jag ställde mig på trottoaren och rökte i väntan på sista mediabussen tillbaka till hotellet kom de, en och en.
En fnittrande Malkin.
En sjungande Max Talbot.
En Fleury som såg ut som att han fortfarande inte fattat vad som just hade inträffat.
Och så Crosby och Guerin, med bucklan i högsta hugg.
Ren, dånande extas utbröt runt avspärrningarna.
Samtidigt började mc-poliserna varva sina cyklar för att kunna iscensätta eskorten ut till flygplatsen.
Det kändes som en scen att minnas.
* * *
Det har hänt flera gånger de senaste dygnen:
På den avslagna banketten på Marriott den sista kvällen, under den evighetlånga väntan på Wayne County-flygplatsen, på Elaine’s häromnatten, på bion med Eken i söndags kväll:
Ett hugg av besvikelse, en plötslig flush av ”tänk om”-tankar…
”Om Kron Wall of Pain bara fått ner den där pucken en centimeter…”
Men det är bara självbedrägeri.
Penguins var bättre när det gällde och mer är det inte med det.
* * *
Vem var ute på isen och ordnade ett Kodak Moment med sig själv, Sid The Kid och bucklan?
Varpu, givetvis.
* * *
Elaine Kaufman, drygt 80, är inte precis hockey-konnässör, men såg sista matchen på TV på sin krog och säger att hon var impad av The Kron Wall of Pain.
Då har man ändå lite koll.
* * *
Micke Samuelsson har förmodligen gjort sin sista match som rödvinge.
Trist det.
Jag tycker han passar bra där på på omklädningsrumsbänken mellan Fabio och Lilja.
Å andra sidan ska det bli kul att se honom i…tja, Rangers?
* * *
CrankyYankee, du som är på plats får ju lämna en rapport om stämningen i Steeltown de senaste dygnen.
Nåt säger mig att det varit rätt festligt.
* * *
Är det, rent emotionellt, bättre att åka ur första omgången, eller rent av missa slutspelet, än att kriga sig ända fram till en sjunde, avgörande final – och sen få stryk?
Det tycker jag är en bra fråga som ni säkert kan besvara.
* * *
Skepparkransen är ansad.
Men faktiskt inte helt väck.
Det är några som bett om att få se den hemma i Dalarna på midsommar och visst – skepparkransen åker gärna på lite turné.
* * *
– Det här är den lyckligaste dagen i sitt liv, sa Max Talbot efter matchen i fredags.
Och efter paraden i dag sa han det igen:
– Det HÄR är den lyckligaste dagen i mitt liv.
Det verkar vara rätt gött att vara Max Talbot just nu.
* * *
Fairway-Peggarn har åkt till Florida med Skrummelrummel, golfklubbor – och sin PC.
Så nu är jag tillbaka i Mac-världen.
Höken har varit vänlig nog att låna ut sin back-up och jag älskar den, men det är ett aber.
Den saknar svenskt rättstavningsprogram.
Så, well, har jag slarvat – och ibland går det lite för fort – vet ni vari problemet består.
Efter en kommande vistelse i Sverige ska jag ha vanlig ammunition igen.
* * *
Minns ni stora tipset inför finalen?
Well, nu har vi facit och konstateras kan att sju stycken “satte” 4-3 till Penguins:
Leif Boork, Arne Hegerfors, Niclas Schaub på Svenska fans, Peter “Mister 100 procent” Wennman, Stefan Åsberg, Fabian Brunnström och Sundsvalls Tidnings Maria Nordström.
Stor fanfar för dem.
Och så en liten mindre för de fem som sa Pittsburgh, men inte angav något resultat:
Johan Esk, Fast Freddy Shoestring, King Henrik Lundqvist samt Ricard “Rico Persson och hans gamla radarpartner Niklas “Larionov” Eriksson,
* * *
Tips inför nästa säsong?
Nä, det är ju för tidigt – vi måste få se vad som händer med lagen i sommar först.
En grej bara:
Det blir en annan match-up i finalen 2010, det är jag hundraprocentigt övertygad om.
* * *
Åskan går över Manhattan denna sena måndagseftermiddag och det börjar bli dags att ta farväl för den här säsongen.
Jag åker hem till Sverige på semester några veckor och missar såväl NHL Awards som draft och free agent-racet i nästa månadsskifte.
Men lika definitivt som förra året stänger vi nog inte butiken – faller andan på kommer jag att hoppa in här och ge några små kommentarer då och då.
Likafullt:
Tack för i år och ha en underbar sommar – ni är de bästa läsare man överhuvudtaget kan ha.
Vi hörs tveklöst i höst igen.