Hockey night i tropikerna

Ja, skål då.
45 gånger om, eller vad det blir.
För som de flesta av er kunde räkna ut utan några större besvär är jag alltså i Tampa.
Vigge Hedman och Mattias Öhlund ska begå hemmapremiär mot New Jersey i St. Pete Times Forum och bloggen finns i pressboxen.
Kan bli hur festligt som helst och jag hoppas ni vill hänga med.
* * *
EXTRA! EXTRA!
Gissa vem Biffen träffade idag?
Just det – Tommy Albelin.
Vi möttes i korridoren utanför omklädningsrummen efter morgonvärmningen och han kunde ju bara, med ett snett leende, sträcka fram kardan.
Två säsongers sökande är alltså över.
Stort, inte sant?
Trots att han flyttat ner i båset får assisterande coachen dock inte prata om hockey nu heller.
– Nej, vi hade en genomgång om det alldeles nyligen. Bara huvudcoachen får snacka om som sånt som rör laget, berättar han.
Om gemensamme kamraten Slava Persson går det dock  fint att växla några ord och Abbe skrattar gott när han hör att den evige resenären hamnat i Italien.
– Fast förresten, han är ju bara 40, eller hur? Då är det inga problem. Till 42 kan man hålla på.
Nu vet du, Rico.
* * *
För två dagar sedan stod mamma Hedman, Elisbeth, och skrapade vindrutan ren från is på garageuppfarten hemma i Ö-Vik.
Nu lutar hon sig mot en palm utanför sonens nya arbetsplats och kisar lyckligt mot en sol som bränner i tryckande, fuktig, 35-gradig värme.
– Det känns som att pojken hamnat väldigt rätt, säger hon.
Det känns så, ja.
* * *
Eken, som likt en Frank Capra i toppluva håller på med en tv-dokumentär om Vigge Hedman, är förstås på plats för den här galapremiären han också.
– Här har de hygglig mat, lyder hans första kommentar efter att vi tagit i hand under morgonvärmningen.
* * *
Ja, alltså, jag är helt på mamma Elisabeths sida.
Det är här man ska vara proffs.
För det första är så rasande underbart att man kan gå i shorts året runt.
För det andra får man spela för stor och engagerad publik, men slipper den galna hysterin vid sidan om.
Så jävla gött har dom det, Vigge och Öhlund och deras lagkompisar
* * *
Det har kommit till min kännedom att hans kollegor försöker få Flames-forwarden Brandon Prust att lägga till ett ”Strom” i sitt namn.
Då skulle ju Alberta-laget få en kedja med Sjostrom, Nystrom och – Pruststrom.
* * *
Per och FivePoints ska veta att jag idag stod mindre än en halvmeter från Maaaarty, alldeles intill slipmaskinen vid Devils omklädningsrum.
Han såg frånvarande ut.
* * *
Ja, pappa Olle har förstås åkt med hit han också – och är lika nöjd som hustrun. Kanske allra mest, dock, över att den tavla Mike Bossy signerade när familjen besökte Islanders i våras nu har levererats hem till Ångermanland.
– Den hänger i sportbaren jag håller på och bygger i källaren, säger han belåtet.
* * *
Efter morgonvärmningen tar jag och Capra Oak Man hyrbilen ut till Clearwater för en lunch på Frenchy’s Rockaway Grill, alldeles vid beachen.
Det berättar jag bara för att ni ska veta att även vi har det för jävla gött.
* * *
Det är klassisk mediaskog runt unge Hedman efter morgonvärmningen.
Man får sträcka sig för att se honom bakom alla mikrofoner och filmkameror och anteckningsblock som sträckts fram mot honom.
Men Vigge verkar inte det minsta förskräckt för det. Han gafflar glatt och entusiatisk på om sin begynnande karriär – på felfri engelska, dessutom.
– Ja, det är ju bara kul, säger han sen.
Jisses, den 18-årige Biffen hade blivit livrädd och stakat sig värre än en pensionär med folkskoleexamen.
Men så blev han – den 18-årige Biffen – aldrig proffs heller.
* * *
När vi står utanför pressentrén och diskuterar våra lunchbestyr i brakar två knivskarpa, ohyggligt låga sportbilar förbi på gatan intill.
Det är Vinny Lecavalier och Mike Smith som är på väg hem på för lite eftermiddagsvila..
Igen:
Det är rätt gött för hockeyspelarna i Tampa…
* * *
– Bergfors har nog varit vår bäste forward under de första matcherna. Han är i alla fall den som skapat mest, berättar Johnny O när vi spatserar genom Downtown Tampa efter morgonvärmningen.
Jersey-backen hoppas att en promenad till hotellet, som inte alls ligger långt borta, ska vara uppfriskande efter träningen men ångrar sig efter bara ett par minuter i den häpnadsväckande värmen.
– Det går ju inte, säger han och vinkar till sig en taxi.
* * *
Honken vet ju hur förnämlig tillvaron är här nere och har hälsningar via pappa Olle:
– Om Victor behöver en poolskötare är det bara att ringa.
* * *
Under resan ut till Clearwater framkommer nya tveksamheter om Ekens musiksmak.
– Bon Jovi är inte så dumma, kläcker han ur sig samtidigt som jag styr upp på den vackra bron som sträcker sig över hela Tampa-bukten.
Say what?
* * *
Vinny Lecavalier säger snälla saker om Vigge i Tampa Tribune idag.
– Han ser helt enkelt inte ut som en rookie. Och då menar jag inte bara att han är stor. Jag menar mer hur han åker skridskor, hur han tänker, hur han gör där ute på isen. Han påminner mer om en 30-åring än en 18-pring.
* * *
Jag förlåter väl er då, för att ni tydligen tänker följa matcherna i DC, Detroit och Philly istället.
Men då krävs att ni kommer med rapporter i kommentatorsspåret.
Är vi överens?
* * *
Vigge har skaffat bil han också. En Lexus. Svart.
– Fint ska det vara, som pappa Olle säger.
* * *
Enligt sittplatsschemat har jag, som vanligt under besök i St. Pete Forum, Scotty Bowman vid min sida ikväll.
Har ni nåt som bör framföras?
* * *
När jag berättar att jag bloggat lite om Ekens musiksmak skrattar hans fotograf och följeslagare T-Pain mycket gott.
– Ja, det finns onekligen en del att rapportera om.
Eken tittar stint ner i den hög av kyckling han enligt gamla traditioner lassat upp på sin presslounge-tallrik.
Han tycker, förstår man, att det är vi som inte fattar nånting.
* * *
Jag tror att Vigge gör ett mål ikväll. Det bara känns så.
* * *
Egentligen skulle jag åkt hem i morgon, men det visade sig att U2 spelar här – och jag lyckades under eftermiddagen fixa plåt åt både mig och Bon  Jovi-diggaren.
Så det blir ett dygn till i Tampa.
Taskigt va?
* * *
Dags för hisstur upp till pressläktaren
Tampa-New Jersey…nej, jag vet, på papperet låter det inte som säsongens mest upphetsande tillställning.
Men det är som sagt Hedmans och Öhlunds galapremiär och jag tror ändå det kan bli  minnesvärt.
Nästa rapport kommer, som ni vet, i första pausen.