Hockeyspelare i bokhandeln?

Nyllet gör succé i Grand Rapids.
Såklart.
Han är ju överkvalificerad för spel i AHL.
Jo, till skillnad från några som uttalat sig i kommentatorsspåret – och i likhet med honom själv – tror  jag att den säregne 37-åringen fortfarande har en hel del att bidra med på högsta möjliga nivå..
Får han bara mycket istid ihop med rätt sorts medspelare är han en superb playmaker, fullt kapabel att förlösa potentiella målkungar
Men det får han inte i Washington.
Och vad jag hört från murvlar i huvudstaden beror det på att personkemin med coach Boedreau gone sour.
Pilsnerfilmsgubben i Caps bås tycker att hans spelare ska umgås även privat och blir – alltjämnt enligt mina mediakällor – gramse när han märker att den svenske veteranen inte vill vara med i ”gänget”.
Det låter alldeles bisarrt – Nyllet är för fan sexbarnspappa och ingen fjortis som vill ränna på krogen med fnissande smågrabbar – men behöver inte vara osant för det. I huvudet på NHL-coacher kan vad som helst försiggå.
Förhoppningsvis är det några general managers för lag med utrymme under lönetaket men krympande marginaler i tabellen – Nashville och Minnesota comes to mind – som inser att de kan ha nytta av bollsnillet, även fast han tycker om att vara med sin familj.
Det vore för kackigt om sagan om Nyllet slutar på något annat sätt.
* * *
På tisdag kan man äntligen  köpa Theo Fleury-biografin.
Då kanske man för en gångs skull får sällskap av lite hockeyspelare i bokhandeln – häpp!
* * *
Nu är det jag som har snuskris.
Min senaste Swedish Match-försändelse a’ sex stockar Ettan har fastnat hos tullen och där verkar den bli klar, utan förklaring.
Så igår fick jag promenera över till Rex tobaksbutik på 42:a och köpa en massa General och man får väl vara glad över att den livlinan numer finns, men General står ju egentligen i samma förhållande till riktigt snus som sötningsmedel står i förhållande till riktigt socker.
Fortsätter det så här måste jag ta mig till Calgary. Där finns det ju ett lager, har man sett.
* * *
Man ska ju vara ärlig.
Om det varit The Kron Wall of Pain som sänkt Booth med den där tryckaren i Wachovia Center hade vi – eller åtminstone jag – sagt att nä, han skulle aldrig medvetet skada någon, det var en sjysst tackling, synd att den tog så illa.
Så vi får nog ta och ge Mike Richards samma slags benefit of a doubt.
Det var olyckligt att han träffade huvudet men någon verkligt dirty hit handlade det inte om.
* * *
Det är en krispig kväll på Manhattan och den rosa skymningshimlen skulle få en bättre skribent att avlossa poesi
Som om det inte vore nog:
Bronx Bombers går upp mot Angels i en sjätte American league-final uppe på Yankee Stadium och blir vid vinst klara för World Series mot Phillies.
Det kunde vara sämre, det vill jag bara slå fast.
* * *
För att undvika rabalder med finländska läsare vill jag göra klart att jag inte tror att Ruutu ville skada någon han heller, okej?
* * *
De gör inte vad de ska och har inte gjort i 60 minuter en enda kväll ännu, men jag köper inte den just nu mycket populära åsikten att Detroits storhetstid är över.
Vad det lider kommer blodet att börja pumpa The Big Red Machine igen och även om det kanske inte blir final igen – tre finalframträdande på raken är rätt mycket begärt –  är det ett slutspelsmotstånd de flesta kommer att vilja undvika, var så säker.
* * *
Dubinsky tappade pucken med vilken Montreal vände matchen och Higgins underlät helt att backchecka på baklängesmålet därpå.
Sen såg ingen av dem någon mer is den kvällen.
– Vi vill hellre använda spelare som hjälper oss att vinna än tvärtom, förklarade Tårtan efteråt.
Han är i sanning ingen Baloo Söderberg.
* * *
Mot Colorado igår vann Wings skottstatistiken med 49-23, kan man ju i sammanhanget passa på att påpeka.
Och den sällsamme Craig Anderson, som står på huvudet varenda kväll, tog alltså 48 skott.
48.
* * *
EJN, i Toronto har det varit kris länge. Det är det däremot inte i New York – och kommer inte att vara efter en eventuell torsk i morgon heller.  Men det kommer att kännas så. I den här stan får ingen förlora fyra raka matcher utan att larmet går.
* * *
Det märktes inte så mycket ifjol, men Dallas Stars är ett bra hockeylag och ligger där dom ska nu.
* * *
Men såg ni Gaboriks mål mot Habs?
Han har ju samma slags handleder som Jimi Hendrix hade fingrar.
* * *
Nu ska jag kolla Yankees – och växla till tungviktsdrabbning mellan Flyers och Sharks när det blir för mycket stiltje.
Let’s go, Yankees.
Vi hörs från coyote-jakten på Garden.