Midnattsmässa i Gotham, del 2

Anisimov och The Golden Gaborik gör varsitt fint mål och det står 2-0.
Men det hjälper inte.
Inledningsperioden var inte alltså den Prozac-dos jag hoppats på.
Snarare en dubbelsats valium.
Ett en sport som ibland är så underbar andra gånger kan vara så seg upphör aldrig att förvåna.
* * *
Önskar det vore så enkelt, Josef.
Jag är svårartad addict och skulle ha lättare att sluta med luft än med Ettan.
* * *
Och stämningen i den halvbesatta hallen  lyfter inte en seg Biff den heller.
Det var bättre tryck när Tunabros P-13-stjärnor mötte sina föräldrar i en vänskapsmatch på Gyllerinken i Borlänge 1977.
* * *
Nu är det några som sitter och undrar varför Rangers-fansen sitter och buar åt Coyotes nummer 16.
Men det gör dom ju inte.
Dom hyllar en glad liten ex-hjälte med det klassiska ”Pruuuucha”.
Fint, tycker jag.
* * *
Men i kommentatorsspåret är det just så bra drag som jag hade hoppats.
Jag tackar ödmjukast för det. Utan er skulle jag gå hem.
* * *
Efter halva perioden, drygt, kommer Oak Man stånkande uppför trappan.
– Men jag har inte druckit, försöker han påstå.
Eller hur.
* * *
Räkna dock med att Henke under inga omständigheter vill släppa i  några Prucha-mål.
De är gamla roomies, nämligen.
Jo, innan Lndqvist hade ordnat sin första Upper West Side-lya, under försäsongen 06-07, var både han och Pruuch gäster i Jagrs lyxvåning.
Då blir man polare och för sina polare vill Lundqvist ytterligt ogärna kapitulera.
* * *
I lördags fick Prospal skäll av Tårtan för att han tog en korkad, självisk utvisning.
Men det hjälpte inte, han tog en till den här perioden.
Förvånas inte om han sitter resten av matchen.
* * *
Man kan till och med se hur Oak Man, några platser ifrån mig, sådär smålulligt lycklig sitter och sjunger med i Bon Jovi-dängorna de spelar i PA:t.
* * *
Fyra-mot-tre-lägen ser man alldeles för sällan.
Det är hockeyns motsvarighet till popmusikens tamburiner.
Va?
* * *
Men jag tror faktiskt man kan säga att jag börjar älska Gaborik.
* * *
Undras om man törs be en Oak Man i det här tillståndet om kaffe?
Risken är att han skvätter ner min fina, beiga höstkavaj.
Jag går själv istället – och finns här igen i nästa paus,.