Midnattsmässa i Gotham, del 5 – The End

Det är som Henke säger efteråt, om Golden Gaborik.
– Vi har inte haft en spelare av den sorten här på Garden sedan Jagr.
Så väldigt sant.
Men det finns en avgörande skillnad.
”Jags” var sällan skadad.
Men som ni såg och kommenterat med vederbörlig oro:
Golden Gabby linkade ut i omklädningsrummet i mitten av tredje och det finns ännu ingen info om vad som hände eller hur allvarligt det var.
På presskonferensen mumlar Tårtan nåt om att de lät sin stjärna  gå för att matchen redan var vunnen – say what? – och att han inte hunnit prata med läkarna ännu.
Jag ställer mig bakom Idfalks böner.
Om han blir borta länge är det katastrof för Rangers – och för oss som tycker om att titta på riktigt stora hockeykonstnärer.
* * *
Tack för all omtanke gällande min snusbrist.
Mitt depp har dock, om jag ska vara ärlig, mer att göra med att jag inte får nån snurr på bloggtexterna och framförallt, på att familj och vänner åkt hem efter två veckors gästspel i holken på 48:e.
Det blir lätt lite ensamt då.
Men det ordnar sig – precis som snusbristen.
* * *
Mycket gruffel och ruffel och kamp och krig i sista perioden.
Men man visste att nästa mål skulle avgör.
Ja, jag var så säker att jag började randa referat till tidningen efter Lisins snajdiga skott.
* * *
Det första jag får se när jag kommer och slår på tv:n är hur Colton sänker en linjedomare.
Av misstag visserligen, men ändå:
Colton för president!
* * *
Bacon, BaconBerglund, kan dig och mig emellan vara Guds allra finaste uppfinning.
* * *
Tårtan får frågor om han fick några utbrott i andra periodpausen och börjar stånka och ojja sig framme vid sitt lilla podium.
– Ni tror jämnt att vi skriker och river ner tapeterna så fort nån begår ett misstag…
Ja, vad dumma vi är. Hur kan en sådan befängd idé ha uppstått?
* * *
Hinner bara hälsa på Robocop Samuelsson som hastigt, men kan meddela att Fagersta-
Vi hinner också konstatera att det såklart var för att han hade huvudansvaret under de inledande veckorna som det gick så bra för präriehundarna i början.
– Javisst, säger han och fyrar av det klassiska Uffe-flinet, och nu går allt åt skogen.
* * *
Nästa sekvens jag får se rån Anaheim är Gustavsson RÄDDNING.
I sanning monstruöst.
* * *
Han är gladare idag, Lundqvist.
– Jaja, säger han och grimaserar förläget, det var inte så muntert förra matchen, men…du känner väl mig vid det här laget?
Jotack.
* * *
Tårtan har också några utläggningar om att media gör för stor affär av att spelare ibland blir bänkade.
– Det kommer att hända flera spelare, det kan jag garantera, säger han
Då börjar Brooksie skratta.
– Tycker du det var kul, Brooksie,  undrar den kolerisks coachen,
Brooksie skakar på huvudet.
– Nä, jag undrar bara…vilka spelare?
I det läget är det nästan så att till och med Tårtan drar på smilbanden.
Ah, you should have been there.
* * *
Oak Man går inte ens ner i omklädningsrummen.
– Nej, säger han, jag känner att jag inte har något att hämta där idag.
Det är förstås barerna på hemma Upper East som drar igen.
Denna förtappade ungdom.
* * *
Redden hälsar glatt igen.
Med förnamn och allt.
Nu får han en riktigt lång respit. Slå felpassningar, låt bli att tackla, sulla på blålinjen…härifrån kommer inget gnäll.
* * *
Nu ska jag lägga in en General, spetsa med en Marlboro och kolla Monstret.
Bloggen är tillbaka inom kort, jag lovar.