Rumble på Broad Street

Som Brian Engblom & co på Versus nästan sa igår kväll:
Man är en idiot om man missar mötet mellan Flyers och Capitals.
Och det vill man ju inte vara.
Så tidigt i morse hämtade en nyss bagaraväckt bloggare ut en hyrbil på 40:e gatan, tog sig ut genom Holland Tunnel, styrde upp på New Jersey Turnpike och landade knappa två timmar senare i The city of brotherly love.
Här ska vi nu, redan i tredje omgången,  njuta av The game of the year
Briljanta Caps mot lika suveräna Flyers.
Ovetjkin mot Pronger.
Knuble mot sina gamla fans.
Emery mot From Russia with Glove.
De snabba, tekniska, briljanta mot de tunga, tuffa, ohejdbara
Det blir ramalama och party och fest i kapernaum.
Oh yeah!
* * *
Mot omvärlden är dom elaka och otrevliga.
Men internt verkar Flyers-spelarna ha väldigt gemytligt.
Jag tror aldrig jag sett en gladare morgonvärmning än den hemmaspelarna genomförde här inne i den lyxiga jättehallen idag.
Den var inte slapp, tvärtom, men de skrattade och flässade och höll på och fånade sig mer än några andra.
Särskilda klasser i clownen, i alla fall den här gången:
Carcillo, Hartnell och Giroux.
* * *
Det finns ytterligare en kittlande dimension i den här holmgången:
Flyers och Caps gillar inte varandra.
Det har de aldrig gjort, men rivaliteten tog ny fart under den stökiga slutspelsserien förrförra säsongen.
– Ja, det var då det började. Sedan dess tycker vi illa om dom. Och dom om oss. Samma sak verkar det vara med fansen, säger en avslappnad och pratglad Bäckis som efter värmningen sitter inklämd mellan Knuble och Steckel.
Slikt brukar borga för minnesvärda upplevelse. 
* * *
Philly har en betagande skyline och aldrig är den mer ändlöst vacker än när man kommer körande på den stora Walt Whitman-bron norrifrån.
* * *
– Den som vinner den här matchen tar hem cupen i år, säger Chris Pronger på en presskonferens.
Han försöker skämta om den lokala, rätt hysteriska hypen kring aftonen och har så kallad glimt i ögat när han säger det.
Men det kan mycket väl stämma. Flyers-Caps är en inte alls osannolik konferensfinal och den som i så fall tar sig vidare skulle inte jag vilja möta om jag var utmanare från väst.
* * *
Bäckis har personlig hämnd att utkräva på den erkänt obehagliga Wachovia-publiken.
När hans bror, den legendariske Storchen, och några kusiner var här förra säsongen fick de öl och popcorn kastade på sig – för att de bar Capitals-tröjor.
– Man tror ju inte det är sant, muttrar Valbo-sonen.
Well, jag skulle kunna berätta vad jag blivit utsatt för i gamla Gavlerinken, men vi låter det passera just nu.
* * *
Emery hör inte till de som lajjar i arla morgonstunden.
Han bara ler lite snett, och kaxigt, när han lämnar isen och knallar genom spelargången där jag står.
Och ännu så länge finns det ju skäl till den attityden.
* * *
Frågar Bäckis om han förberett sig på något annat sätt i somras och tycker, något perplex, att han svarar:
– Naj, jag har mest festat.
Men riktigt så roligt ska vi inte ha.
Han säger ”Nej, jag har mest gjort som vanligt”, men sväljer slutet av meningen.
– He he, det hade just varit ett bra svar, skrockar han.
Det hade ju det.
* * *
Scott Hartnell, som på nära håll är ÄNNU mer lik Mick Hucknall, har varma hälsningar till Mike Knuble:
– Vi kommer att tackla och köra över honom så fort vi får tillfälle.
Välkommen hem, Mike.
* * *
Ni kanske minns att Ovie under en morgonvärmning i New York ifjol hade stor föreställning med shorts, kepa och strumplösa fötter nerkörda i grillorna.
Såna pajaskonster ser vi inte alls av idag. Han är klädd som alla andra och koncentrerar sig av allt att döma noggrant på alla övningar med Bäckis och Semin.
Det kanske är en markering av hur viktig matchen är.
Fast i omklädningsrummet är ryssen samma bokstavsbarn som alltid.
Vid ett tillfälle går han förbi tv:n, ser att Mike Keenan är gäst i NHL-studion och skruvar upp volymen till max. Men han orkar bara lyssna i två sekunder, sen går han vidare – och tv:n får dåna på tordönvolym för ingen alls.
* * *
Det är rätt smärtsamt att se Nyllet stanna kvar på isen och gnugga med de andra reserverna.
Man kan tycka att han förtjänar ett annat slags respekt.
Men den gamle bolltrollaren har  vill, som ni kan se här, inte kritisera sin arbetsgivare.
Och enligt kollegor från DC kan han inte heller.
– Om han säger något olämpligt kan han bli avstängd och då slipper klubben betala ut hans lön, säger en Post-murvel.
Det är ju för ruttet.
* * *
Med ett svenskt monster i kassen är man förstås jävligt nyfiken på matchen i Toronto också, men jag sitter ju här så jag får förlita mig på era rapporter i kommentatorsspåret.
Ni hjälper mig, va?
* * *
Nyllet, som om när han har lust kan vara en veritabel mussla, är dock väldigt språksam och öppen med hur han känner och jag tycker han verkar hantera hela situation med värdighet.
Och att han är sig helt lik förstår jag när han på vanligt gammalt börjar fråga om allting som går att fråga om.
Bland annat vill han höra hur det går för Bräschan i Rangers – och blir inte förvånad över att den forne lagkamraten fortfarande får ovett för övergreppet på Betts i våras,
– Det var ju jävligt fult. Och i New York glömmer dom inte. Det är det som är så roligt med fansen där, säger han.
Just det.
* * *
Ovie har lagt på sig några extra kilo muskler under sommaren och får frågor om det är Boedreau som hjälpt honom att komma i form.
Då fyrar han av det där lyckliga, halvt tandlösa Anderssonskans Kalle-flinet och ropar:
– Boedreau? Näää…ni ser väl själva vilken form han är i? Så ambitiös orkar jag inte vara…
* * *
Såvitt jag kan minnas blev det inga besök i Wachovia på hela fjolårssäsongen, men ni som varit med ett tag vet att jag älskar pressläktaren här.
Den är visserligen så högt placerad att man skulle behöva en sherpa för att hitta och ett par syrgastuber för att överleva, men framförallt är den så bekväm och lyxig att det känns som att ta in på en bättre resort i Vegas för att kolla lite hockey.
När jag fått ordning på bluetooth-överföringen ska ni få se…
* * *
Bäckis värmer utan hjälm, ser jag just nu.
Det är en typ av tilltag vi hyllar ohämmat i den här bloggen.
* * *
Nära till kaffet har man också, var man än sitter.
Det är nästan så jag inte saknar Eken.
* * *
I Flyers är det bara några få som värmer MED hjälm.
Så ser ett lag med attityd ut.
* * *
Jag vill såklart gärna höra lite om hur det går för Vigge Hedman och Mattias Öhlund i Bolts match i Raleigh också.
* * *
Plötsligt kommer det fram en medelålders amerikan jag aldrig sett och säger att det är trevligt att jag är här.
– Jaha, så de skickar dig på lite roadtrips ibland? Vad trevligt.

Hm.

* * *

Om jag inte ser fel åker Carcillo till och med omkring och smådiggar lite till den hårda hip hopen dom – förstås! – pumpar i högtalarsystemet under värmningen.
* * *
Pronger får i tidningen frågan om Ovetjkin är den bäste han mött genom åren.
– Nej, det kan man inte säga när man blivit matchad mot Sakic och Yzerman och Forsberg, svarar han.
* * *
Det känns redan under värmningen som det ska på de nästan helt brandgula Wachovia-läktarna.
Aggressivt, fientligt och otrevligt.
Oj, vad skoj det kan bli.
* * *
Nu ska jag gå och dopa mig med lite – eller snarare mycket – av det där kaffet.
Håll i hatten nu, det blir åka av här. Det är alls inte bara hype. Det är de två lag som spelat bäst i öppningen som möts och laget som vinner får en enorm boost inför fortsättningen.
Jag är tillbaka här i första paus.