Rumble på Broad Street, del 2

Vi har mållöst i lyxhallen på Broad Street efter period nummer ett.
Men det säger ingenting om hur det egentligen ser ut här.
Det är förvisso kamp om nästan varenda fiber is, men det kreeras offensivt också, det skrinnas och passas hisnande snabbt, det skjuts i varenda tänkbart läge (ni vet i första hand från vilken spelare) och det blir så saktliga mer och mer irriterat där ute.
Caps har haft flest chanser, några så raffinerade att man tappar andan över förarbetet, men Emery har levt upp till sitt nya rykte som king of Philly.
Ni som inte följer den här matchen – ni begår ett misstag.
Det kommer att hända stora saker på Wachovia-isen.
* * *
Det här är ju Flyers hemmapremiär, så de har vissa preludier, inklusive lagpresentation,  innan nedsläpp – och då förvandlas hela arenan till ett enda brandgult inferno.
I sanning häftigt.
* * *
Visst fan ser Stevens till att matcha Pronger mot Ovetjkin.
Det har ännu så länge inte lett till något mer än några små skärmytslingar, men en omisskännelig laddning håller på att byggas upp.
* * *
De höll på att bli riktig kalabalik under nationalsången.
Nåt slags slang sprang läck vid zamboni-entrén och damen som sjöng – hon den vanliga, som jag inte minns namnet på just nu – blev sånär skållad i själva rumpan.
Tack och lov – eller tyvärr, om ni hellre vill det – hann en vaktmästare stänga av rätt kran innan vi fick höra det verkliga falsett-skriet.
* * *
De har inget emot sitt rykte i Philly, om man säger så.
Det står till och med på jumbotronen under inledningsceremonin:
”The most intimidating fans in hockey”.
Då jublas det alldeles särskilt högt.
* * *
Han som kom fram och hälsade sitter nu och tittar kryptiskt på bloggen.
Han kanske insett att jag inte är den han trodde.
Vad jobbigt det ska kännas.
* * *
Ha, Mick Hucknall-kopian försökte nita Bäckis – och åkte själv in i sargen som ett vändstekt ägg.
Man ska passa sig för ynglingar från Lillen Eklunds hemstad.
* * *
Briere fyller tydligen år idag.
Det borde han fira genom att göra lite mer än han gjort, kan man tycka
* * *
Coolt, Mathias, att du hunnit läsa Marky Mark Larssons Cash-text.
Jag tyckte själv den var helt enastående och gläder mig mycket åt att den blev omnämnd här i natt.
* * *
Det buas givetvis varje gång Ovie har pucken – och jublas varje gång nån är nära att få in en tackling på honom.
Men som de av bitter erfarenhet vet i New York brukar det inte ha önskad effekt, utan snarare tvärtom.
* * *
Såna här kvällar, när Matt Bradley försöker slåss med Laperriere och omedelbart får på truten, kanske Caps-ledningen ändå ångrar att de gjorde sig av med Bräschan.
* * *
Knuble har dock hittills klarat sig lindrigt undan publikens vrede.
Det är ju förvånande.
* * *
Tanken med att gå till storms utan en Bräschan är, har jag förstått, att lagets powerplay ska vara så skräckinjagande att motståndarna inte törs riskera utvisningar i onödan.
Då får det allt bli lite bättre än det var här på slutet.
* * *
Om man skull ta och stoppa i sig ett litet popcorn.
Jo, det ska man.
Nästa paus hörs vi igen.