Söndagsparty i Garden

God eftermiddag.
Ja, det är ju det här.
Rangers möter Ducks på klassisk elitserietid – 17.00 en söndag i mitten av oktober.
Jag tycker det känns okej, även om jag såklart föredrar stökiga kvällsmatcher.
Det är tidigt nog för att jag ska få fler av er med mig i kommenatorsspåret – väl? – men samtidigt sent nog för att fansen här i New York ska ha hunnit återställa vätskebalansen efter lördagsaftonens eskapader, vilket borgar för hygglig stämning.
Ta och kolla.
Det kan bli lite plåster på såren efter floppen i Köpenhamn i går.
* * *
Verkar som att Drottningen ska stå idag, tyvärr.
Rangers har tre matcher på fyra dagar och Tårtan vill att Lundqvist ska få vila någon gång.
Förståeligt – men det är ju synd för alla svenska turister jag misstänker har prickat in just den här matchen i resschemat.
De får trösta sig med att Page Six Sean Avery – eller Fashion Week Sean, som Brooksie kallade honom senast – gör säsongsdebut.
Han har säkert en och annan gås – eller snarare anka… – oplockad med många Anaheim-spelare sedan sin tid hos ärkerivalen Kings, så det kan bli skoj.
* * *
Man undrar hur fan det kan vara trafikstockningar även en söndagseftermiddag.
– Det är alla street fairs. Det arrangeras fyra per söndag nuförtiden, påstår taxichaffisen.
Jävla street fairs.
* * *
Idag är Varpu laddad, kan jag försäkra.
Hon ska för första gången se Teemu och Saku spela ihop i ett NHL-lag.
Det är, som jag sagt tidigare, jämförbart med att se Foppa och Sudden lira ihop i, exempelvis, Maple Leafs.
– Det är ännu större flämtar finländskan, det är som att det i NHL fanns ett lag som skulle starta med Lundqvist, Lidström, Hedman, Zäta och Sedin-bröderna.
Jaha.
Jag tycker nog det skulle vara ännu mer omtumlande med 21 och 13 i samma lag och står för den jämförelsen.
* * *
U2?
Nä, jag vet inte.
Jag är inte recensent längre och ska egentligen  inte förstöra för de som tycker att den här turnén är magisk; folk blir ju bara förbannade om man inte håller med dem.
Låt mig bara konstatera att jag sett U2 vid ungefär 25 tillfällen sedan 1985 och aldrig lämnats så oberörd.
Men okej, det var en fin, varm kväll – och det var roligt att nynna med i ”Stuck in a moment you can’t get out of” och tänka på Toronto
* * *
Bobby Ryan var en favorit redan tidigare, men igår, när han kom hem till hemstaden Philadelphia för sin första match mot Flyers, blev han till och med hjälte.
Då sa han nämligen i en intervju, apropå det stora att spela NHL-hockey i Philly:
– Jag kommer ihåg när jag var liten och hela tiden lekte att jag var Pelle Eklund nere i vår källare.
Alla som minns, och hyllar,  Per-Erik finns på min golden list.
* * *
Lyckades faktiskt få in Danmark-matchen på tv:n igår eftermiddag.
Men jag fick se den med spansk kommentator.
Det var rätt roligt höra dem kalla Holmén för bara Holmen – utan é.
* * *
Brookise är hotad – av Tårtan.
Post-ikonen skrev efter hemmapremiären att den individuella presentationen av spelarna ströks eftersom coachen ville bespara Bräschan och Rosie upplevelsen att bli utbuade, men så var det inte alls.
”Om det händer igen säger Tortorella att jag måste springa tre miles…och aldrig komma tillbaka”, skriver Brooksie.
Lite kul.
* * *
Det är oklart vem Avery ersätter, men det blir garanterat ingen i förstakedjan.
Gaborik, Duby och Prospal har varit långt, långt bättre än någon hade föreställt sig på förhand och nu väcker de förhoppningar om att den här säsongen mot alla odds kan bli lite kul.
* * *
Nu jublas det i pressrummet.
Los Angeles Angels har vänt och håller på att slå ut Boston Red Sox ur baseboll-slutspelet, nämligen.
Tur inte Marco Polo-Persson är här. Han hade blivit mycket upprörd.
* * *
Visst, Vigge Hedman fortsätter imponera, men såg ni Öhlund igår?
Jävlar vad bra han var.
* * *
Ibland är man med om upplevelser man önskar att man kunde skänka någon som skulle uppskatta dem mer.
Som på flygresan hem igår, när jag blev uppgraderad till business och fick sitta på sätet bredvid Tony Dungy, legendarisk NFL-coach.
För de som är inne på amerikansk fotboll hade det förmodligen varit helt sinnesvidgande, men det är inte jag, så Continental iscensatte bara ett klassiskt pärlor-för-svinen-fall.
Fast det var kul att sitta där och se häpnaden hos alla som kom in i planet och plötsligt fick syn på Dungy på stol 2B.
Det såg ut som de hade stött på Jimmy Hoffa.
* * *
Vigge, däremot, hade stort utbyte av U2-konserten.
– Det var ju fantastisk stämning, säger han.
För all del.
* * *
Man vet aldrig med Ducks.
Det var väldigt starkt att vända 0-2-underläget i Wachovia igår – och snuva Pronger på den godbiten – men känner jag dem rätt kan de vara helt ointresserade så här en dag senare.
Fast det är klart, Teemu och Saku kanske vill bjuda Varpu på en klassisk kväll. Det skulle jag ha gjort om jag var dom.
* * *
Bröderna Kronwall ligger just på delad plats i den blågula poängligan.
Det kan inte ha hänt förut, men hoppas verkligen det får fortsätta i samma stil för Staffan.
Som det uråldriga gamla ordspråket lyder:
Ju fler Kron Wall of Pains som går bra, desto bättre blir världen.
* * *
Fan, man hade ju sett fram emot målvaktsmatchen mellan Henke och Gustavsson här i morgon (jo, vi har en back-to-back-macka att mumsa på i New York).
Men Monstrets ljumskar fortsätter krångla, så istället får Hank gå upp mot Joey MacDonald.
Ja, ni läste rätt.
Toskala var tydligen så lökig i matchen mot Penguins igår att Wilson överväger att slänga in tredjemålisen mot Blueshirts.
– Man behöver en räddning då och då, som Wilson något syrligt uttrycker det i The Star.
* * *
Det är frapperande otrångt – inget ord, jag vet, men jag gillar det – i pressrummet idag.
Alla icke-hockeyspecialiserade (inget ord det heller, och fan vet om jag är så förtjust) murvlar av betydelse har åkt till Minnesota för att följa Yankees.
För mig får de gärna stanna där, det här är mycket behagligt.
* * *
Post rapporterar att en Avery-tröja finns med i NHL:s höstkatalog, den från vilken man alltså kan beställa vissa profilerade spelares tröjor.
Det är bara ett problem.
Det står ”Steve Avery” på ryggen, tydligen.
Steve?
* * *
Ni såg väl den lilla intervjun med Homer efter den avgörande pärlan i The Joe igår?
– Jag ska byta position och stå i slottet i fortsättningen, sa han och skrockade.
Det är inte mycket som går upp mot att intervjua en Holmström på bra humör.
* * *
Skådespelerskan Cathrine Keener finns på plats ikväll.
Hon är ju stencool, hon.
* * *
Nå, gametime snart.
Hoppas vi får kul.
Bloggen hör av sig i första paus.