Söndagsparty i Garden, del 5 – The End
För att citera stackars Lagerbäck:
Det finns inte så mycket att säga om det här.
Rangers var bättre, tidvis till och med mycket bättre, och till slut började puckfan givetvis trilla in.
Till skillnad från Lagerbäck är jag dock rätt nöjd med det som det inte finns så mycket att säga om.
* * *
Jodå, Tom-S, jag såg på reprisen att Sean tyckte det allra roligaste efter andra baljan var att få fucka lite med farbror Niedermayer.
Han hade dock inte hunnit få ur det där hiskeliga tandskyddet, så det blev förmodligen inte så mycket skojigt sagt.
Men en liten glimt av The Show var det ju.
* * *
Plötsligt är det en niopoängskopia av Jan Korsgren på Borlänge Tidning som reser sig upp på bänkraden framför pressläktaren och drar av en ljudlig rap.
Det hade jag inte räknat med.
* * *
Så många gånger som han suttit och lyssnat på HEN-RIK-ramsan är det lite fint att Drottningen får höra hela Garden skandera om ”Valley”.
* * *
Stämningen utanför ankrummet är aningen oväntat sur och tvär.
Inte ens Varpu behandlas med respekt.
Så jag steker mina ambitioner om Teemu-intervju.
Next time, kära finländska läsare.
* * *
Nej, Oddsarenan, inga kommentarer om Black-Eyed Peas.
Men du är välkommen att utgjuta dig om du tycker det var fräckt.
* * *
Carl-Gustaf Carlyle är helt överens med bloggen.
– Vi spelade bra i 10-12 minuter i andra perioden, men var för trötta efter matchen igår.
Sa ju det.
* * *
Sam, erkänn att det är du som är God Save The Queen.
Men jag beklagar.
Hur fint det än är att se trevliga Drottningen – som ju alltid säger ”tjenare” på sin märkliga svengelska – hålla nollan får han abdikera redan i morgon.
* * *
Uppriktigt sagt – vad ska man tro om det här Rangers-laget?
Det tål ju att påminnas om att Blåskjortorna vann en massa matcher även i inledningen av förra säsongen, men då hade man ändå aldrig känslan av att de var bra ”på riktigt”.
Det har man nu.
Utöver snabbheten och den offensiva uppfinningsrikedomen präglas laget av en karaktär, en aggressivitet, en hårdhet, ett mod och ett jävlaranamma jag inte sett röken av under de fem säsonger jag hängt på Garden.
Alltså, bara en sån sak som att de i kväll bara fortsatte mala fast det hela tiden small i stolpar och ribbor…under Renneys regi hade det slutat med att frustration och panik gripit omkring sig och så hade de fått stryk.
För att inte tala om vad som hade hänt under en match som den i Washington senast, när Gaborik & co tappade en ledning på ett skitmål och direkt efteråt fick se sig hamna i enmåldsunderläge.
Såna gånger brakade fjolårsupplagan samman.
Men inte den här.
Kan Tårtan hålla lågan vid liv under ett längre vetifan om det inte kan bli…ja, roligt.
* * *
Ber att få beklaga, Eliardsson.
Jag hojtade åt Redden att försöka klämma in en puck till, men han hörde inte.
* * *
Det är dessutom en bunt spelare som visat sig vara mycket, mycket bättre än i alla fall jag hade föreställt mig.
Prospal till exempel. Nya backsensationerna Del Zotto och Gilroy. Kotalik. Duby. Higgins. Och den mäktige Callahan.
Att Gaborik håller hög klass är kanske inte lika oväntat, men, nä, SÅ bra trodde jag inte heller att han var.
* * *
Stil-Oskar, han från den andra tidningen, ber mig att låta bli att blogga om hans roliga frågor om varför det är så kallt i hallen.
Så jag låter väl bli…
* * *
Nej, nu måste vi se om Yankees kan skicka hem Twins på vintersemester redan ikväll.
Det står 0-0 i femte inningen.
Ojvoj.
Såvida inget oförutsett inträffar hörs vi härifrån i morrn, när Toronto Maple kommer för rakning.
