Grå pantrar på Broadway

Aloha.
Ska be att få börja med en – gäspning.
Det är ju pantertanterna från Florida som gästar Garden ikväll.
Och det enda spännande med Florida är att försöka avgöra om det är dom eller Carolina som är tråkigast i ligan.
Just nu lägger jag pengarna på de förstnämnda.
Hurricanes är sämre, och spelar tråkigare hockey, men där finns i alla fall några profiler, som Staal och Jussi Jokinen,  och dessutom en svensk
I Florida finns ingenting. Bara ett jämntjockt, grått kollektiv som förmodligen inte ens den som ser sin allra första NHL-match kan hetsa upp sig över.
Så:
Gäsp.
* * *
Så här har denna semi-lediga lördag fram till nu, ifall någon händelsevis undrar.
09.00. Klockan ringer. Trycker på snooze och fortsätter drömma konstiga drömmar om att en Tomas Forslund som permanentat håret gör comeback och får kontrakt med Rangers.
10.00. Går upp. Hämtar tidningsbunten utanför dörren, sätter på kaffe, går ut på balkongen med bladen, tänder en cigarett och börjar läsa. I Post står det att Rangers nu bestämt sig för att de ska göra nånting åt sin ”secondary scoring”. Jaja.
10.30: Ringer Bullen i Borlänge. Säger att jag tror att han snart får ligga med XX. Han blir glad.
10.40: Står på balkongen och bara tittar. Det är sensationellt varmt för att vara november.
10.42: Hostar lite.
11.00: Duschar, borstar tänderna och har på lite luktagott. Gucci. Fina grejor.
11.20: Går ut, promenerar upp till Four Seasons på 57:e gatan, där det är presskonferens för en film med bland andra Natalie Portman, Jake Gyllenhaal och Toby Maguire.
12.00: Kommer fram. Inser att jag tagit fel på tiden. Presskonferensen börjar först vid ett. Står utanför och röker och kollar på tjejer.
13.10: Drar efter andan när Natalie Portman kommer in i konferensrummet. Hon är pretty fucking beautiful. Jake Gyllenhaal ser mer alldaglig ut. Men han är rätt rolig. Hade man inte trott.
13.20: Överväger att fråga Spiderman om han tror att Rangers verkligen kan få igång sin ”secondary scoring” mot Florida. Låter bli.
14.00: Går hemåt igen, på bustling Lexington Avenue. När det blir för trångt på trottoaren låtsas jag att jag är The Kron Wall of Pain och sätter in några fina bröstvärmare. Fötterna lämnar inte asfalten, jag lovar.
14.30: Äter sen brunch på fina gamla Gemini Diner. Omelette på lök, skinka och champinjoner. Frågar mig själv: Om Nu Florida och Carolina är tråkigast, vilka av de östlag som oftas kommer hit är det roligast att se?
14.40: Kommer fram till att listan ser ut så här: 1. Washington. 2. Philadelphia, 3. Pittsburgh, 4. Toronto, 5. Ottawa.
15.00. Hemma igen. Bullen ringer och frågar om jag verkligen tror att XX och han kommer tumla runt i sänghalmen. Visst, jag är övertygad. Dricker mer kaffe. Läser mail. Ligger i korreoffan och försöker komma fram till ett svar på frågan hur fan Detroit kunde få stryk av Florida igår.
15.01: Kommer på att dessutom var Bryan McCabe, det gamla träbenet, som avgjorde matchen i The Joe. Vilken förnedring.
15.30: Peppar mig själv. Visst, det är Florida. Men det är också lördagkväll. Då brukar det kunna bli partyparty på Garden, oavsett motstånd. Blir så upphetsad att jag tjejlyssnar på Bob Woodruffs ”Dreams and saturday night”. ”Tjejlyssna” innebär att man spelar samma låt flera gånger i rad.
16.00: Packar ner laptoppen, hänger på mig den fina,  grå kavajen, duttar på mer luktagott och går. Det är gametime!
16.05: Vinkar ner en taxi på första avenyn. ”33:e and 7th, please”. Har man sagt några gånger.
16.09: Fast i gridlock på 39:e, mellan femte och sjätte. ”Jag håller på att få ett nervöst sammanbrott”, meddelar chauffören. Aningen oroväckande information, tycker jag.
16.11: Hostar igen.
16.22: Kliver in genom backstage-entrén på 33:e. Blir, som alltid, visiterad. Vad är det dom tror? Att jag är så less på Rangers brist på ”secondary scoring” att jag plockat med mig en revolver?
16.31: Står och väntar vid Manhattans långsammaste, mest frustrerande hiss.
16.40: Manhattans långsammaste, mest frustrerande hiss kommer äntligen till entréplanet.
16.41: Kliver in det sunkiga pressrummet. Inser att jag är först. Av alla. That’s a first. Jag måste vara mer upphetsad över Floridas besök än jag själv förstår.
16.42. Snor skrivbordplatsen som tillhör ”NBA Photos”. De brukar ändå inte bevaka Rangers-matcher med någon  större iver.
16.43: Borstar bort kaksmulor någon slapp basketfotograf lämnat efter sig.
16.44: Hämtar en kopp kaffe. Det är alldeles färskt. Det är en first det med.
16.50: Brooksie anländer. Ser förbryllad ut över att nån annan kommit före honom. Sen berättar han att Drury var tillbaka  på isen i morse – men att det dröjer innan han ska spela.
16.52: Frågar Brookise om han fått någon reaktion på sitt Rosie-förslag häromdagen. Han skrockar gott.
16.53: Studerar Panthers laguppställning. Den är verkligen förbluffande tråkig.
16.56: Frågar Brookise vad han verkligen tror om den här upplagan av Rangers. Han svarar att de har stora problem med ”the secondary scoring”. Där ser man.
16.58: Brookise har en längre utläggning om bristen på djup i blåskjortetruppen. ”Två spelare blir skadade och trots att de två spelarna inte varit särskilt bra kan laget inte hantera det. Det är riktigt illa”, menar han.
17.10: . Börjar skriva. ”Aloha. Ska be att få börja med en – gäspning”..
* * *
Ja, ni får ursäkta.
Det är väl den sortens inlägg man postar när man egentligen inte har något annat att skriva.
Det blir så när tråkiga lag ska spela; inspirationen brister.
Men som sagt:
Nu hoppas vi på lördagskvällsfaktorn i stället.
Är ni med?
Jag återkommer i första paus, kanske rentav med ett mer konventionellt inlägg.