Grå pantrar på Broadway, del 5 – The End

Ni verkade ju gilla det upplägget, så vi avslutar väl ungefär som vi började då.
21.15: Lämnar pressboxen, eftersom jag plötsligt måste…ja, gå på muggen. Oroande. Brukar klara att hålla sju koppar kaffe utan problem.
21.20: Ser slutet av matchen från en ledig plats på den dyra sektionen längst ner. Slås återigen av att hur oerhört mycket mer påträngande och intensivt spelet är på så nära håll. Det ser fan ut att gå fort till och med för Rosie.
21.24: Rangers sliter tappert på slutet och förtjänar en kvittering, tycker jag. Det himdrar inte nioåringen på sätet intill från att resa sig och skrika ”Fucking Rangers, you suck” när slutsignalen går. Chockerande.
21.28: Går ner till spelarentrén, viftar med ackrediteringen och blir insläppt. Får stå med resten av murvelskocken och vänta vid dörren till Rangers-kabyssen ett bra tag. Tårtan har ett och annat att säga, kan man gissa.
21.30. Harklar mig, antagligen lite för högt. Obernauer från Daily News tittar anklagande.
21.33: Vakten öppnar dörren och vi stövlar in. Det är som att komma in i en scen i ”Paris, Texas”. Alla har samma uppsyn som Harry Dean Stanton när han vandrar genom öknen. Alla är ungefär lika språksamma också.
21.34. Står parkerad intill målvaktshörnet. Henke sliter i tejpbitarna runt fötterna. Han säger det inte, men man hör det ändå. Kom. Inte. Hit.
21.36: Dan Girardi går förbi. Franz Kafka hade inte kunnat gestalta ångest bättre.
21.37: Henke sitter med händerna i ansiktet. Man kan fortfarande höra samma outtalade ramsa.
21.38: Drottningen tar av sig kalsongerna. Vet inte var jag ska titta.
21.39: Henke tittar upp, nickar åt gubbarna från MSG och tar den så kallade tjuren vid hornen och börjar svara på frågor.
21.50: Brookise avslutar med några egna, viskande frågor till målvakten. Sen är det min tur. Men då har den värsta frustrationen lagt sig och det känns i alla fall inte som att jag begår obscena handlingar när jag frågar om matchen.
21.55: Frågar vad man gör en lördagkväll efter en dylik förlust. Henke svarar att han har besök från Sverige och förmodligen ska ut på nån liten middag. ”Vi får se om jag kan le”, säger han. Det får vi väl ändå hoppas.
21.59: Tillbaka i pressrummet. Dricker en kopp kaffe. Och äter en liten kaka, tänka sig. Ser Tårtans presskonferens på intern-tv. ”Vi har problem med secondary scoring”, säger han. Hm.
22.07: Tillbaka i Manhattans långsammaste, mest frustrerande hiss. Den stannar på varje våning och är till slut så tjyvtjock med Garden-anställda att den där kakan håller på att pressas ut igen.
22.10: Kliver ut genom entrén. Rangers-fansen som bildar allé utanför ser besvikna ut. Det är inte mig de hoppas få se.
22.11: En fyllskalle som just kommit upp i rulltrappan från Penn Station går rakt in i Biffen. ”Se dig för”, hojtar han. Tjenare.
22.13: Får sensationellt en taxi på en gång. ”Här på Manhattan är det jättemycket trafik”, säger chaffisen på indisk-engelska. Såpass.
22.18: Nyser. Nu jävlar.
22.20: Basil, dörrmannen som håller på Islanders, tar emot i lobbyn – med ett gapskratt. Man vet att det är verkligt illa när Islanders-fansen kan håna en.
22.23: Rasar in i lägenheten, säger hej åt korresoffan, riggar laptoppen och börjar sms:a andra svenska hjältar som varit aktiva under kvällen.
22.25: Börjar skriva: ”Ni verkade ju gilla…”
* * *
Någotsånär hoppfulla rapporter från Montreal nu.
Inledande undersökning indikerar att det rör sig om en skada i ett inre ledband och att Kron Wall of Pain blir borta på sin höjd två-tre veckor.
Prisa Gud, då ska OS-starten inte vara hotad.
* * *
Tack för i natt, det var strongt ett ni hängde med
På måndag blir det liveblogg igen,
Men nej – inte från Garden.
Jag åker under sena söndageftermiddagen  till en plats där de gillar country och resten får ni räkna ut själva.
Gonatt.