Hemma hos J.R Ewing, del 2

Nö-nöö-nö-nöö-nö-nö-nö-nö-nö-nöööö, nöööö-nö-nö-nöö-nö-nöööö.
Hm, ja, det där skulle föreställa signaturen till tv-serien med samma namn som staden bloggen nu intagit.
Alltså de välväxta rumpornas, de blodiga biffarnas, de voluminösa frisyrernas, de blänkande glasskrapornas, J.R Ewings, de noggrant putsade ormskinnsbootsens, Lee Harvey Oswalds, de oändliga horisonternas, Old 97s, Cowboys Cheerleaders  och Loui Erikssons Dallas.
Här är det gött som fan.
Solen bränner från klarblå himmel, kaffet smakar nästan ingenting, den söta receptionisten på hotellet hälsar med ett ärtigt ”Good morning, sweetheart” och Stars ska gå upp mot Blues i  en fajt som båda av allt att döma vill vinna väldigt mycket.
Matchen blir ju lite sen för er, 02.00, men kan kanske kan hoppas att någon suddare – till exempel BaconBerglund –är up for a nattmangling?
Hoppas det.
* * *
Hur är det, har ni nånsin funderat över hur NHL-målisarnas damasker smakar?
I så fall kan jag upplysa om att jag nu har svaret.
Jag har står för nära en tvättbytta under min väntan på Loui Loui efter morgonvärmningen och när Marty Turco ska slänga iväg sin svettiga benbeklädnad träffar han mig i plytet.
Salt, blött och – något mer oväntat – med en underström av lakrits.
Så skulle jag sammanfatta smakupplevelsen.
* * *
Har inte varit på hockey i Big D sedan de rent episka slutspelsserien mellan Stars och Red Wings  våren 2008.
Lika storartad hockey som då ska man inte förvänta sig nu – som jag ser det har ingen spelat bättre i defensiv zon än The Big Red Machine gjorde i de matcherna– men det är lika bekvämt och skönt att uppehålla sig i den här bekväma resort-anläggningen till hall en sån här serielunkskväll.
Bara Philly, Toronto, Atlanta  och möjligen Fort Lauderdale kan mäta sig.
* * *
Vagnhärads egen Kasatonov får vi dessvärre inte se mot Blues.
Han har ont i ljumsk- och höfttrakten och vilar för andra matchen i rad.
Men not to worry, det är inte så att han riskerar OS vid eventuell uttagning.
– Nä, jag är bättre nu. Men vi spelar tre matcher på fyra dagar framöver så man får försöka vara smart, meddelar han.
* * *
Jag åt middag med J.R Ewing och Punk Anderson på Oil Baron’s Club igår kväll.
Eller…nä, egentligen jag satt jag i min ensamhet med en red snapper på Craft.
Men jag låtsades att jag var på power-dinner med fiktionens oljebaroner.
Det blir lätt så i den här staden.
* * *
Behöver ställa ett par frågor till coach Crawford – ni vet skränfocken – och presenterar mig som svensk reporter.
Då svarar han, på ren svengelska.
– Ah, Sverige. Hur är det? Jag mår bra.
Är det Foppa som hållit lektioner?
* * *
Punk Anderson kan förresten vara det tuffaste namnet i hela tv-historien.
Om jag nånsin startar ett band – oh, sällsamma tanke – ska det fan heta Punk Anderson.
* * *
Diskuterar Laraques bentackling med Alexander Steen när Cam Jenssen kommer in och med ett rätt så ljudligt brak slår sig ner på platsen intill
Han, som inte precis är den som själv lägger fingrarna emellan när the going gets tough, håller med oss om att The Kron Wall of Pain utsattes för ett bedrövligt övergrepp.
– It was horrible, säger han och baxar av sig en svettig träningströja innan han fortsätter:
– Man kunde se att han kom på efterkälken och satte ut benet med flit. Han borde få lika lång avstängning som Kronwall blir borta, det är sånt där som kan förstöra folks karriärer.
* * *
Det är två löjligt – löjligt, säger jag – bildsköna damer på läktaren under morgonvärmningen.
* * *
Vi får inte se Super-Fabian ikväll heller.
Han har just blivit skickad till farmarlaget i Austin.
– Men det handlar inte om någon degradering. Han har varit skadad en längre tid och måste få upp matchtempot och då är det bättre han att befinner sig där nere och får mycket istid, upplyser skränfock Crawford.
Ja, jag tycker inte synd om honom.
Han får ju vara i Austin – en av USA:s allra roligaste städer.
* * *
Kul att så många av er gillar bilderna. Enda problemet består i att det tar en sjujävla tid att ladda upp dem i vårt bloggprogram, så det kan bara ske när jag har gott om tid – och bra uppkoppling.
Men jag hör er, bröder och systrar. Bilder vill ni ha – bilder ska det bli.
* * *
Gud ger och gud tar.
När Vagnhärad-Kasatonov och Super-Fabian försvinner kommer Alex Steen tillbaka istället
Han skulle ju vara borta i åtta veckor med sin brutna handled, men det är bra läkkött i Thomas pöjk.
– Ja, det tog bara fem veckor, jag har spelat två matcher nu. Tack och lov. Jag var jävligt less när jag blev skadad. Det var en sån grej som händer tusen gånger per säsong  och så går handleden av…otroligt segt, säger han.
* * *
Det är lite Cliff Barnes över skränfock-Crawford, är det inte.? Han har i alla fall samma lätt desperata blick och samma oordning på frissan
Däremot är han väl inte lika mycket som J.R:s nemesis.
Eller?
* * *
Loui Loui är inte hundra på att han blir uttagen i OS-truppen.
– Man vet aldrig med sånt. Men det vore en dröm, säger han blygsamt.
Amen, herregud.
Åker USA till Afghanistan utan stridsvagnar?
Nej, och Tre Kronor åker inte till Vancouver utan Loui Loui.
Det är samma sak.
* * *
De tar tretton friska dollar för käket i pressloungen i AA Center.
Tur inte Eken är här.
Han hade startar en namnlist i protest.
* * *
Vagnhärad-Grossman är inte förvånad över att gamle backkollegan Notan plötsligt ingår i Tre Kronors ledning.
– Nej, fan, han var ju coach redan när han spelade, skrockar han.
* * *
Pamela i ”Dallas” var förresten mitt första erotiska ideal.
Riktigt vad ni ska göra med den informationen vet jag inte, men det kändes som att det behövde komma ut i detta nu.
* * *
När Alex Steen får se min gamla, väderbitna Sony Ericsson börjar han skratta.
– Du måste ju skaffa en ny telefon, hojtar han.
– Eller får ni så dåligt betalt på Aftonbladet?
Mja, jämfört med hockeyspelare befinner vi oss visserligen på samma lönenivå som diamantslavar i Sierra Leone, men det stora problemet i ämnet mobiltelefon är att jag råkar vara teknisk analfabet och fruktar bytet till sån där I-phone som en genomsnittlig power-forward fruktar bytet från trä- till fiberklubba.
Hånet från
* * *
Visst är det väl så att ni kära kommentatorer står mig bi med uppdateringar från matcherna i Fort Lauderdale, Newark, DC, Tampa och Motown?
Tänkte väl det.
* * *
Det kallades nåt annat, men Brett Hull fick ju sparken som GM i Dallas inför den här säsongen (med all rätt…det var han som lockade hit Page Six Sean och således bar ansvar för den cirkus som utbröt i början av förra säsongen ).
Likafullt ska han före kvällens matcha hyllas för inträdet i Hall of Fame nyligen.
Kan kanske bli lite…awkward?
* * *
Garneij…ha ha, du kan vara lugn.
Jag är en coke-man (och med det menar jag inget annat än att jag DRICKER cola, mind you).
Men det fanns bara Pepsi i minibaren och what can a thirsty boy do?
* * *
Patrik Berglund hinner försvinna från Blues-kabyssen innan jag, men han ser fin ut på träningen – särskilt när Backes vill kramas med honom efter en övning.
TV-kommentatorerna i Missouri kan få komma att skrika sitt ”That’s the Patrik Berglund we know and love” ikväll också.
* * *
När jag smygtittade lite i arkivet för att se vad jag skrev förra gången jag var här såg jag att jag gjorde affär av Tommy Sjödins plats på den där Hall of Fame då också.
Jag är mer fixerad vid honom än jag själv förstår, tror jag.
* * *
Solo påstår i kommentatorsspåret att Alex Steen ser ut som Håkan Hellström på min bild.
Det tycker inte jag – och tur är väl det. Ni vet ju hur jag brukar göra när jag kommer i närheten av Håkan…
* * *
När vi står och väntar på hissen upp till pressboxen öppnas dörren intill och ett lag med knattar, på sin höjd sju år gamla, marscherar in med små trunkar på ryggen.
– Kolla, säger fotografen bredvid mig, här kommer St. Louis.
Det var i alla fall väldigt roligt just då.
* * *
Anledningen till att det kan bli lite åka av ikväll är att Dallas har två raka segrar och hemskt, hemskt  gärna vill skaffa sig en längre svit och få lite momentum.

Samtidigt är stämningen i St. Louis rent ilsken. Alla inblandade var övertygade om att de skulle spinna vidare på haussen under slutet av förra säsongen – och så har öppningen varit rena floppen.
– Allt laget behöver finns där, nu är det bara att börja vinna, rasade själve ägaren häromdagen.
Så, förutsättningarna  är fina.
Nu ska jag gå och kolla lite i den spatiösa pressboxen, det var en värdinna här borta som var rätt lik Pam…
So long – tills första paus.