Söndagsshow i DC, del 7 – The End (på riktigt…)

Sällsam tredjeperiod.
I Ovies frånvaro kändes det som att Caps samlade sig till en alla-för-en-insats och vände på tillställningen med ren djävlar
Men trots att de tidvis såg aningen bortkomna ut lyckades Blue Jackets hela tiden svara och en och fyrtiofem in i övertidsperioden kunde alltså Umberger avgöra,
Så kan det gå, som Kurt Vonnegut sa.
* * *
Jag blev så till mig att jag satte en ”The End” i rubriken redan på förra inlägget.
Sorry, så bekvämt var det inte meningen att jag skulle göra det för mig själv.
Här kommer det riktiga slutet.
* * *
Det kommer inga klara besked om Ovies skada efteråt.
Men han ser helt normal ut när han en halvtimme efter slutsignalen kommer gående genom omklädningsrummet och halsar ur en vattenflaska – ja, så normal som Ovie nu KAN se ut – och eftersom det talades om att han eventuellt skulle återkomma i tredje kan det inte vara så förfärligt allvarligt, tycker man.
Eller så hoppas jag bara.
Skulle han bli borta länge är det inte bara ett avbräck för Capitals.
Det är ett hårt slag för alla som tycker om att titta på hockey.
* * *
BaconBerglund i kommentatorsspåret:
”Häller nån öl på Ken så gapar han ju bara och tackar”.
Klassiskt!
* * *
Bäckis snörvlar som en hel dagisklass när jag springer på honom efteråt.
– Det är inget vidare. Igår låg jag helt knockad hemma, berättar han.
Men när han vaknade i morse var febern borta och då bestämde sig Gästrike-vikingen för att spela ändå.
Det är ju det jag säger:
Bäckis är Washingtons Clarence Clemons.
* * *
Man behöver inte kunna läsa läppar för att tyda den rosenrasande Pilsnergubbens utfall mot domarna när Steckel åker på sin tveksamma goaltender interference-tvåa i början av tredje.
Om Lex Strömberg varit i bruk även här hade han fått böta en årslön.
* * *
Det var inte huvudet Husse gjorde illa i krocken med Jurcina.
Det var käken och ett öra.
– Ja, det ringer fortfarande i örat, grimaserar han
Förhoppningsvis går det över fort, för som någon konstaterade i kommentatorsspåret:
”Juice” ser ut som en OS-kandidat.
– Det beror ju på hur Bengt-Åke vill att vi ska spela, men om de satsar offensivt kanske jag skulle kunna passa in. Och det vore helt klart en dröm att få vara med, säger han.
* * *
Hitchcock, å sin sida, har några savelosande utbrott på valda backar efter Caps 4-3-mål.
Det är så det skvalpar i hakorna…
* * *
Till och med Bäckis, som vanligtvis nästan heller sjunger leksandsramsor än ägnar sig åt självberöm, tycker att 1-0-målet var rätt grant.
– Ja, flinar han, det blev lite klapp-klapp där.
Det blev ju det.
* * *
Att gå in i en gästkabyss när ett lag har bråttom till flyget är att utsätta för rätt allvarliga risker.
I bästa fall gör man bara bort sig.
Som idag.
Under min första minut inne hos Blue Jackets blir jag tre gånger halvt omkullsprungen av stressade materialare,  snubblar på ett par trunkar och river ner några målvaktsklubbar som står lutade mot en vägg.
Det är rena parodin.
* * *
Han må vara ett rundningsmärke i egen zon, men framåt får man säga att Mike Green har sina förtjänster.
Det här ar nionde matchen i rad han bokfördes för poäng – ett stiligt personligt rekord.
* * *
Familjen har äntligen kommit ner från Alberta, så nu börjar Anton Strålman känna sig riktigt hemma i Ohio.
– Det var lite chockartat när jag blev trejdad från Calgary, men nu är jag nöjd. Killarna är kanon och jag får spela mycket mer än jag skulle fått med Flames.
Det gissar jag att Bengt-Åke uppskattar också.
* * *
Först The Mule, sedan Gaborik och nu kommer dessutom uppgifter om att Sälen skadat sig i en axel och kan bli borta resten av säsongen.
Det är ett förödande slag för Partille Hockey…
* * *
När jag ramlat färdigt inne hojtar Husse efter mig.
– Du reser alltså bara runt på en massa matcher? Vilket skönt jobb.
Ja, det enda som saknas är en hockeylön.
* * *
Nu ska vi se om Yankees kan ta och stoppa ner Phillies i ett riktigt djupt hål.
Blir mumma att titta på!
Vi hörs när vi hörs.