Darkness on the edge of town

Good evening och välkommen till The Garden staten –  home of Frank Sinatra, Bruce Springsteen, Tony Soprano och Niclas Bergfors.
Här, mitt i charming Newark, ska det spelas hockey i kväll, mellan Devils och sällsynta gästen Canucks.
Bloggen är influgen direkt från Michigan och tänker, i alla fall i bildlig mening,  svinga som en Keith Ballard matchen igenom.
Han hoppas innerligt att han har sina förträffliga läsare med sig i adventsnatten.
* * *
För att kunna leverera något riktigt matnyttigt i ett sånt här inledande inlägg ska man egentligen ha varit med och snorat under morgonvärmningen tidigare på dagen.
Men när Canucks och Devils skakade liv i benen här i förmiddags satt jag på och led i kastvindarna mellan Detroit Metropolitan och LaGuardia.
Så jag ber om ursäkt om ni tycker att ni så här i början får höra för lite om Micke Samuelssons val av schampo, Edlers synpunkter på arkitekturen i downtown Newark och Bergfors tejpningsteknik.
Det kommer i slutrapporten.
* * *
Hygglig målvaktsmatch i The Rock i kväll.
Maaaaarty och Bobby Lou är ju de giganter som slåss om förstaspaden i Kanadas OS-lag.
Det har inte undgått kanadensisk media – och att det inte undgått kanadensiska media har inte undgått Longo (ha, vad sägs om DEN meningen!).
Enligt Dan Rosen på NHL.com högg stjärnkeepern så fort han såg murvlarna efter träningen i förmiddags.
– Hörrni, Stevie Y (Yzerman, numer Team Canada-coach) skickade ett sms och berättade att den som spelar bäst ikväll får stå i OS, hojtade han.
Rätt skojigt där, Roberto.
* * *
Det var för övrigt påfallande märkligt att befinna sig i Detroit när Wings spelade hemma – och inte vara på The Joe.
Jag såg den ärevördiga gamla plåtlådan  från hotellrumsfönstret och enligt den utmärkte John Hahn – världens bäste PR-man, tro  mig – låg det en ackreditering och väntade på Biffen ända in i slutperioden.
Men det fanns en liten promilles chans att beslutet om Saab skulle komma redan under måndagskvällen och då hade det inte varit alldeles lyckat om jag suttit i ishallskakafonin och flässat åt Homers målgårdsräder.
Så det var bara att sitta där vid fönstret som en Askungen med något bredare höfter och titta på den legendariska arenan, som lyste så förföriskt långt där borta i mörkret…
* * *
Maaarty, förresten, har ”gjort” en Ulf Samuelsson och blivit amerikansk medborgare.
Enligt Star-Ledger promenerade den kanadensiske superstjärnan igår över till The Federal Building i centrala Newark – mitt emot The Rock – svor eden och fick certifikatet som bevisar att han nu är an American.
Det betyder nu inte att han inte kan spela för Kanada  i OS och istället beefar upp USA:s chanser med några hundra procent, sorry jänkare. Reglerna har ändrats sedan Robocop åkte offside i Nagano.
I Kanada har man, inte helt oväntat, ändå svårt att förstå manövern.
– Han har en del att förklara när han kommer hem, säger brorsan Dennis till Star Ledger.
* * *
Under pendeltågsresan ut genom grådasket kommer det förnämlig cougar av  Sharon Stone-sort och sätter sig bredvid Biffen.
Så ni vet.
* * *
Om Anton Strålman blir uttagen till OS – och jag kan inte tänka mig något annat just nu – lär han få höra en hel del om den här akrobatiska uppvisningen.
Ett klassiskt shownummer, skulle jag vilja påstå.
* * *
Younblood börjar göra riktigt avtryck i Jersey nu.
Killen som går framför mig från Penn Station mot The Rock har faktiskt Bergfors-tröja på tröja.
Jag blir så upphetsad att jag försöker ta en bild i steget, men misslyckas så kapitalt att jag vägrar publicera. Det finns fotografer i vänskapskretsen och de skulle aldrig sluta håna mig.
* * *
Faktum är att Edler mycket väl skulle kunna HA synpunkter på arkitekturen i Newark.
Han är tystlåten, men när surjämten väl öppnar munnen brukar det komma ut mycket oväntade saker.
* * *
Det är fortfarande en fröjd att passera Alling Street på vägen hit.
* * *
Apropå Youngblood gick Ronnie Sandahl och fyllde 25 år i går.
Bloggen konstatera att tiden till slut kommer ikapp även the wonderkids och ber att få ropa grattis över den stora oceanen.
* * *
BaconBerglund, jag skulle gärna ha sett Red Wings mot Washington ikväll.
Men det är svårt när de inte möts.
Har du druckit för många pilsner nu?
* * *
Till skillnad från några som uttalat sig i kommentatorsspåret tror jag det här kan bli en festlig tillställning.
Dels är det alltid roligt att se Canucks live på den här kusten, det sker ju inte precis efter varje löning – dels brukar det kunna bli rätt öppet och oförutsägbart när lag som möts så sällan går i clinch.
Hur bra lagen än försöker scouta varandra känner Devils inte Canucks på samma sätt som de känner exempelvis Rangers eller Flyers och därför blir det…öppnare.
Ja, det är i alla fall vad jag intalar mig nu när bagarväckningen i Motown i morse börjar kännas…
* * *
Tågresan över – eller snarare under – Hudson-floden  går fortare än beräknat – och då menar jag inte bara för att Sharon Stone sitter på sätet intill… – så jag kliver in genom pressentrén mer än två timmar innan första nedsläpp.
Och eftersom skrivrummet i The Rock är en sån gravkammare tar jag omedelbart hissen upp till den spatiösa pressläktaren.
Där visar det sig att speakern repar.
– Tonight’s season ticket holder is…please rise for our national anthem, håller han på och gapar i den helt tomma hallen.
Hade man inte trott, att även speakern värmer upp.
* * *
Det här tror ni inte på, men det är alldeles sant.
Under uppvärmningen kommer Svenskans Janne Bengtsson plötsligt fram och säger hej.
Då blir jag så till mig att jag nyser, tappar glasögonen – och får till min fasa se dem ramla över pressläktarbänken, ner på sektionen nedanför.
Pajaskonster på högsta nivå – och Bengtsson står bara och gapar.
En vakt där nere dock upp dem och den gode Svenskan-mannen störtar ner och hämtar brillorna åt mig.
De sitter nu vint och jävligt, men är otroligt nog inte trasiga.
Tur det, utan glasögon hade det blivit så många stavfel att ni trott att jag boozat upp mig på vägen ut hit.
Jisses…
* * *
Större delen av mig värmningen ser jag, på grund av mitt clown-nummer, bara i ett dis, men något sänder mig ändå att Micke Samuelsson sätter en.
* * *
Nu ska jag försöka andas ut efter mitt sällsamma missöde – och böja till brillorna.
Vi hörs i första paus.