Darkness on the edge of town, del 3

2-3 står sig genom andra akten.
Och nu är det mer konventionell grundserielunkstillställning.
Det vill säga:
Inte fullt lika skoj.
Men jag intalar mig att det där bara var en transportsträcka i väntan på en brakande urladdning i sista.
* * *
Ja, Mathias, att ”flässa” är borlängemål för att fnissa och skrocka och flamsa.
Men man får passa sig, flässar man för mycket får man – helt i enlighet med den jante-infekterade bruksandan – äta flässgröt i morgon .
* * *
Att döma av den här matchen har surjämten, Edler, tagit typ sju kliv framåt i år.
Han var bra även ifjol, men inte hade han väl sån här pondus i sitt spel, och inte tog han väl så här många djärva initiativ?
OS, här kommer A. Edler.
* * *
Fan också, tar ett enda popcorn.
Sen är det omöjligt att sluta.
De kunde lika gärna servera heroin…eller inte…men, äh, ni fattar vad jag menar.
* * *
När Bobby Lou här på slutet får masken avslagen ser han för några ögonblick så gramse ut att jag tror att han ska börja veva.
Då hade ju Maaarty tvingats åka över och replikera och det hade verkligen varit nåt.
* * *
Hm, var tog alla kommentatorer vägen?
* * *
Alla andra svenskar på isen har ju lämnat djupa avtryck i protokollet, så det är dags för Samme nu.
Vänta ska ni se.
* * *
Vad säger du, Robin? Drottningen på waivers? Nej, jag ser bara att de plockat Erik Christensen från Ducks – ett ingrepp som väl inte direkt ser ut som att det räddar säsongen. Vet du mer? Berätta.
* * *
Plötsligt går Davydenko förbi och ser ut som en som skulle ha kunnat brottas mot Mickey Rourke i ”The Wrestler”.
* * *
Jag har plötsligt fulla tangentbordet i små popcorn-flagor.
Satan.
* * *
Svd-Bengtsson har dragit.
– Vi var bara här för att få lite bilder i första. Nu drar vi in till Manhattan och har lite kul. Mors, säger han och sveper iväg mot hissarna..
En idé som god som någon.
Å andra sidan kan det knappast bli roligare än att se en korpulent mas nysa och tappa glasögonen över läktarräcket…
* * *
Nu har de bytt mot Springsteen mot Bon Jovi.
Perioderna får den musik de förtjänar, kan man säga.
* * *
Då åker vi igen då.
Låt oss hoppas att det slutar som det började.
Slutrapport är att vänta senare.