Halvtid i världens bästa liga

Det återstår fortfarande några omgångar innan första halvan av grundserien är färdigspelad, men juluppehållet känns som den naturliga rågången mellan höst- och vårsäsong, så här kommer nu en sammanfattning av det vi sett hittills.

POSITIVA ÖVERRASKNINGAR

•New Jersey Devils.
– De har inte bara varit väldigt bra –  och oroväckande nog hela tiden blivit bättre. De har emellanåt varit direkt roliga att titta på – med Lemaire i båset. Det är som att sammanträden på kommunförbundet, med Bosse Ringholm som ordförande, plötsligt skulle bli underhållande. Sensationellt.

•Henrik Sedin.
– Det fanns dom som inte trodde att Keith Richards skulle klara sig utan Mick Jagger. Men när han tvingades gjorde han ett par alldeles enastående soloalbum. Inga jämförelser i övrigt – jag misstänker starkt att Henrik Sedins bourbon-konsumtion är aningen måttligare – men det har ju varit lika för den icke-skadade delen av världens bästa telepati-show. När han tvingades ”go solo” nådde ”Hank” en dimension till;  började skjuta, öste in mål, dominerade – och nu är han trea i poängligan. Stort. Efter att han återförenats med sin glimmer twin har deras gemensamma show dessutom fått ny lyster. Så blev det för Stones också…

•Guldskölden.
– Jag är fortfarande tagen. Tack, alla. Ni som tror att bloggen kan vinna ska dock ha i åtanke att fotboll bland svenska sportfans är en otroligt mycket större angelägenhet än NHL. Så att vara nominerad är stort nog.

•Colorado Avalanche.
– Det gick verkligen en lavin i Denver under hösten. Fast tvärtom. Riktigt vad jag menar med det vet jag inte, men det låter bra.

•Niclas Bergfors.
– Bra sprängmedel laddas i små förpackningar, är det inte så dom säger? Vilket härligt genombrott. Att Bengt-Åke inte tog ut honom i den där förtruppen måste vara ursäktat. Ingen kunde ana. Ingen.

•Buffalo Sabres.
– Tårtan Tortorella har nog nåt att lära av fellow vettvillingen Lindy Ruff. Inför den här säsongen ändrade Ruff attityd, blev vänlig och började behandla spelarna som vuxna människor. Resultatet: Sabres från åren efter lockout-säsongen har återuppstått.

•Steven Stamkos.
– Han såg under rookie-säsongen ut som en Josh Macahan i en liga för Uncle Zeb. Nu har han i alla fall utvecklats till en Luke. Det kommer nog att bli något av Stamkos ändå.

•OS.
– Nä, att det BLIR olympiad är ingen större överraskning. Men trots att tanken kittlade redan för ett år sedan är det en överraskning att jag – och alla andra – har så HÄR mycket Vancouver-feber. Fy satan vad roligt det ska bli!

•Ottawa Senators,
– Dagny försvann, Senators blev Senators igen. Jag tror inte att det är någon tillfällighet.

•Min nya intervjubandspelare.
– De tog Forrest Gump Bjurman ett par månader att förstå hur den fungerar, men nu njuter jag av ett ljud så krispigt och klart att det till och med går att tyda Henke Lundqvists muttrande svar efter förluster.

•Atlanta Thrashers.
– De har en Hedbä som fötts på nytt, de har rookie-sensationen Evander Kane, de har en Toby Orr Enström som dominerar på samma sätt som under rookie-säsongen och de har en kvartett begåvade ryssar som uppenbarligen älskar att spela hockey ihop. Summan summarum –  ett av de roligaste lag man överhuvudtaget kan titta på.

•Patric Hörnqvist.
– Husse, Hanky Tank Tallinder och Kron Wall of Pain kan kanske ha invändningar, men på slutet har ”Bengan” varit ligans bäste stockholmare. Det är förstås en särskild sorts ära. Ja, nästan lika stort som att vara ligans bäste dalmas (Lidström heter han).

•LA Kings.
– Vid sidan av ”Up in the air” den mest oväntade succé från Hollywood i år. Visst, jag hade en teori om att de gjorde smarta nyförvärv som kunde  få de unga talangerna att ta ett avgörande kliv framåt . Men att det skulle bli så här skoj i La la-land hade jag inte räknat med.

•Tyler Myers.
– Watch it, Chara. Här har vi en ny back som också behöver låna basketspelarnas duschrum efter matcherna – och samtidigt vet hur man spelar hockey.

•Phoenix Coyotes.
– Antigen var Wayne Gretzky en sämre coach än vi trodde – eller så är den träige Tippett bättre än någon kunde ana. Mot alla odds har öknens fågel Fenix rest sig ur askorna.

•Homer.
– Efter fjolårets halvmediokra säsong var det säkerligen en och annan målis som började hoppas att det snart var över, att Homer var på väg utför och snart skulle komma att lämna dem ifred. Men i år står han där igen, i målgården, som ett block järnmalm från gruvorna hemma i Norrbotten, orubbligare och effektivare än nånsin – och det spelar ingen roll att backarna svingar mot honom som en Elin Nordegren på Thanksgivning. Han står där ändå. En av de mer givna i mitt OS-lag.

•Pittsburgh Penguins.
– Det överraskande här består inte i att Pittsburgh har kvaliteter. Det är bekant. Men de skulle ju, som alla andra titelförsvarare, få Stanley Cup hangover. Crosby & co har dock inte haft mer baksmälla än Alf Svensson på högmässan. Imponerande.

•Northerner.
– Levererar snus betydligt snabbare och smidigare än Swedish Match. Vi tackar Hedbä för tipset.

•Niklas Hjalmarsson i IKEA-film.
– Oscar worthy!

NEGATIVA ÖVERRASKNINGAR

•Philadelphia Flyers.
– Ojvoj.

•Skador.
– Svininfluensan kan ju dra nåt gammalt över sig. Årets verkliga hälso-scare är den skadeepidemi som drabbat NHL. Snart är det bara en och annan coach som inte varit långtidsskadad. Vad är det frågan om?
 
•Eken har åkt till Peru.
– Som någon sa i kommentatorsspåret, Ekens ambitioner i hämta-kaffet-racet mot Varpu börjar gå till överdrift när han plötsligt flyger till Sydamerika. Kom tillbaka, jag behöver min sidekick!

•Glen Sather har fortfarande ett jobb.
– Redan när han tittade på rostern innan säsongen borde Jim Dolan, MSG:s ägare, ha insett att nä, nu är det äntligen dags att Stealth-flygaren tar sin cigarr och fkyger hem till Mojave-öknen för gott. Men dom är tydligen bästa polare och så länge Sather vill får han vara ligans sämste general manager.

•Carolina Hurricanes.
– Samma lag som gick till konferensfinal i våras har spelat som KF:s varulager i korpens hockeybockey-liga under hösten. Det är ju det jag säger, det finns inget konstigare lag än Carolina.

•Dick Axelsson-syndromet.
– Det svider att se unga svenskar vika ner sig så lätt. Sagan om Bergfors borde vara obligatorisk studiematerial för alla yngel som flyger över Atlanten. Det är den karaktären man måste ha om man ska lyckas här.

•Toronto Maple Leafs.
– Det börjar ta sig, som flickan sa. Men inledningen av säsongen var lika skrämmande som de värsta scenerna i ”Paranormal activity”.

•Steve Mason.
– Den andra säsongen har varit lika svår för Columbus wonderkid-målis som det andra albumet var för The Strokes. Och det är huvudskälet till att Blue Jackets strugglar.

•St. Louis Blues.
– Efter fjolårsspurten var självförtroendet så stort i Missouri att det nästan sade sig själv att det skulle gå så här. Men dom får väl se till att spurta på samma sätt igen.

•Stiltjen på trade-marknaden.
– Skönt för spelarna, men trist för oss som tittar på. Man vill ju ha lite action, man vill plötsligt höra att Modin blivit trejdad till Rangers och Brunnström till Pittsburgh. Tills sådant börjar hända igen får man använda den bisarre Eklunds fantasier som substitut. Tänk om de stämde lite oftare, vad skoj det vore.

•Anaheim.
– Som för ärkerivalen LA, men på rakt motsatt sätt. Jag trodde att de skulle få svårt utan att Pronger och Beauchemin, men inte så HÄR svårt. Ankan börjar likna kalkon nu.

•Hdw, Jigsaw, FivePoints, Iceman66, Ski, th och ytterligare några klassiska signaturer i kommentatorsspåret håller en låg profil i år.
– Vad är dealen med det? Kom igen nu, den här bloggen är ju er i lika hög grad som min (well, nästan…).

•Behandlingen av Nyllet.
– Jag kommer aldrig att förlåta pilsnergubben Boudreau för den bristen på respekt.

ÖVRIGT

Nej, jag tycker inte man kan placera Rangers bland de negativa överraskningarna. Det stod ju redan innan säsongen klart att Stealth-flygaren byggt ett lag som skulle få svårt att ta sig till playoff.
* * *
Här är vi förstås storsinta och lyfter på den imaginära hatten för Maaaarty.
104 nollor…det är ju fler än man ser under en hel säsong av ”Idol”…
* * *
Anders Eriksson kan vara den här bloggens allra störste favorit.
Snacka om karaktär. Trots ständiga klubbyten, trots långa stints i farmarligan efter flera säsonger som etablerad, trots petningar och motgångar ger Bollnäs egen Börje Salming aldrig upp.
Nu har han, plötsligt,  spelat sig till ett kontrakt med Phoenix.
Axelsson, are you watching?
* * *
Vad tycker ni, ska jag investera i ett par kängor innan Vancouver-resan?
Efter ett par dagar med tyg-sneakers i New York-slasket börjar det kännas som en idé.
* * *
Fortsatta predictions?
Ja, jag ser inga skäl att ändra tipset att Chicago och Washington möts i final.
Men det börjar stå klart att det är Pittsburgh och New Jersey Caps måste ta sig förbi – medan Chicagos hinder på vägen i första hand stavas San Jose.
Jag måste i övrigt tro att Flyers fortfarande kan rädda säsongen, at Toronto faktiskt går till slutspel och att även Tampa får lite mer kontinuitet i sitt spel.
Sedan är det inte omöjligt att alla skador är en blessing in disguise för Detroit. De har gott om stjärnor som inte direkt kommer att vara slitna när det drar ihop sig. Så var förvarnad.
* * *
Nu ska jag ut och äta svensk julmiddag på Aquavit – med en israel.
Vi hörs från dan-före-dan-drabbningen på Garden i morgon.
Tills dess, så…ja, även om jag nu inte tror på vinst FÅR ni ju gärna rösta här.