Battle of The Hudson, del 5 – The End
Ja, nån ska ju vinna och nån ska förlora, även en sån här magisk drömmatch.
Och när Elias åkte fram till tekningscirkeln under straffavgörandet sa jag, till just ingen alls.
– Nu sitter den.
Skönt dock, att bägge lagen fick poäng med sig.
Alla som bjuder på den här typen av underhållning ska belönas.
* * *
Det går en och en halv dosa under tredje perioden och förlängningen.
Något sådant har inte hänt sen maratonrysaren mellan Penguins och Red Wings i finalen 2008.
* * *
Har jag, eller någon annan, nånsin sett en bättre 0-0-match?
Tillåt mig tvivla.
Det här var verkligen underhållning, och idrott, på en nivå från vilken till och med fåglar skulle få svindel.
* * *
Johnny O är lika lugn i omklädningsrummet som på isen, trots stormen han just fäktat sig igenom.
– Hyggligt målvaktsspel, säger han och fyrar av ett milt litet leende.
Kan man säga, ja.
* * *
Gris-Olle återvänder i början av tredje, men är sig inte riktigt lik under återstoden av matchen.
Han får ur sig några gutturala läten när Blåskjortornas har sina bästa lägen, men mest sitter han och stirrar med öppen mun.
Det blev nog en grogg för mycket till sist.
* * *
Vi pratar alltså 51-45 i skott.
Men inte ett mål.
– Nej, helt otroligt. Men det här är nog ligans två bästa målvakter, säger Johnny O medan han försöker avbryta intervjun för att gå in och få ömma delar av kroppen nerisade.
* * *
Såg honom aldrig i pressboxen, men visst dyker SVT:s Jonas Karlsson, med kamerman, upp i Rangers omklädningsrum.
– Vi ska vara på rundresa fram till OS, berättar han efter att ha intervjuat en lätt frustrerad Henke Lundqvist.
Det får man kalla bra satsning av den statliga televisionen.
* * *
Innan Johnny O får gå och bli behandlad klämmer jag honom dock på en ett svar på frågan om han tycker det är rättvist att säga att han först nu hittat sig själv efter en något trög start på säsongen.
– Nejdå, så kan man säga. Det gick småtungt de första matcherna och sen fick jag min skada. Efter den tog det tid att komma igång, men nu tycker jag det känns som att jag börjar få ordning på exempelvis skridskoåkningen, säger han och nickar.
* * *
Henke insåg tidigt att den här matchen skulle komma att kräva viss skärpa.
– Efter första förstod jag att det skulle bli jämnt och att jag inte kunde begå ett enda misstag, säger han.
Och det såg han sedan till att inte göra heller.
Så enkelt är det, bara att ta ett beslut…
* * *
Jumbo Joe Thornton har en assist
Men det är fem poäng upp till Henke Sedin, så han får allt öka takten om han vill Mister Art Ross.
* * *
Tårtan är inte alls arg.
Tvärtom – han gläds åt att han fick se en så förstklassig match från första parkett.
– Det var en sjujävla match att stå i båset och titta på. Det är såklart frustrerande att vi bara får en poäng när vi spelar så här, men ändå, jag har ingenting att klaga på vad gäller vårt spel.
* * *
Jag ser överhuvudtaget bara ett litet handgemäng, upp i hörnet där de sitter som varje kväll skriker ”Let’s go Rangers” under nationalsången.
Det verkar dock inte vara särdeles allvar, mest bara lite tjafs och bröt.
Men så stod det 0-0 också.
Något säger mig att känslorna kan ha svallat över i trapporna efter Elias avgörande.
* * *
Men sen sak är ju säker – kan Rangers fortsätta spela så här blir det bra framöver. Dom kommer inte att stöta på lika bra motståndarmålvakter särskilt många gånger.
* * *
Nu – mot east side.
Tack för ikväll, vi hörs när vi hörs.
