Birger snabbast i Calgary

Har fina svenska framgångar att rapportera från Alberta.
När Flames i helgen arrangerade intern ”Super Skills Competition” hemma i Saddledome vann Fast Freddy Shoestring hastighetstävlingen och Kron Wall of Pain Junior var bäste prickskytt.
Shoestring, som gått genom måltorkans öken den senaste tiden, kommenterar:
– Ja, det är ju det jag säger. Jag borde ha satsat på skridskor istället…
* * *
Ledsen folks, men det blir ingen liveblogg från Garden i kväll.
Jag har lite för mycket att göra och måste  vara hemma i holken på fina East Side.
Men tv:n står på och kommentatorsspåret är öppet, så misströsta inte – vi kommer att höras ändå.
* * *
Henrik Sedin har just utsetts till ligans främste stjärna i december månad.
Passande nog hade jag en liten intervju med honom i blaskan idag.
Och ja, Rudolf, det var jag som gjorde listan också – men jag svär mig fri från den nu ändrade klubbangivelsen på bubblarna, om det nu var den du menade.
* * *
Zäta tränar för fullt igen och kommer liksom Dan Cleary att göra comeback i veckan, men troligen inte redan mot Ducks i morrn.
– Det känns lite bättre hela tiden. Vi får se, jag ska överlägga med läkarna efter morgonvärmningen i Anaheim, säger han till fina Helene St. James på Detroit Free Press.
Bloggens tips:
Vår bäste är tillbaka mot Kings på torsdag.
* * *
Kung Henrik gör sin sextonde raka start i Rangers-buren ikväll.
Med anledning av det ber jag att här få publicera en krönika som gick i söndagens papperstidning, men inte har publicerats på nätet.
Here goes.
NEW YORK. Här är ett oväntat hot mot den svenska OS-lyckan:
New York Rangers har ingen riktig andremålis.
Det innebär att Henrik Lundqvist får spela så besinningslöst mycket att han i bästa fall ”bara” blir utsliten  – och i värsta går sönder.
– Han måste klara det, så är det bara, säger coachen John Tortorella trotsigt.

Ja, alltså, det är ju inte tomt i målvaktshörnet i Rangers bås.
Unge Chad Johnson, uppkallad från farmarlaget i Hartford för en månad sedan, sitter där och ser förskrämd ut.
Men lagledningen litar av lätt förklarliga skäl inte på honom.
Så ”Kung Henrik” får spela. Och spela. Och spela. Och spela.
Så typiskt Rangers…
Före säsongen hette det att den svenske målvaktsstjärnan skulle få en lite skonsammare resa i år, men när mångårige backup-keepern Stephen Valiquette väl fick chansen var han mer än lovligt darrig. Till slut skickade han till Hartford för lite mer matchträning, men då gick det ännu sämre och nu befinner sig hela organisationen i den här bisarra målvaktslimbo.
Själv säger Lundqvist att det inte är någon fara, att han tvärtom gillar att spela mycket.
Men det är likafullt svårt att inte bli orolig över att han sliter ut sig och exponeras för skador.
Särskilt som han aldrig får hämta andan i några enkla matcher. Inte nog med att Rangers är indraget i striden runt slutspelsstrecket i östra tabellen och praktiskt taget måste vinna varje kväll. ”Henkes” hutlöst ineffektiva lagkamrater gör ju sällan mer än ett eller två mål heller, vilket innebär att pressen på honom blir enorm – varje misstag, varje insläppt mål, får förödande konsekvenser.
Till ekvationen hör också det faktum att motståndarlagen upptäckt att Rangers mest består av mjukostar som inte står upp för varandra. Därför har de gjort till vana att köra över den blågule OS-keepern när tillfälle ges. Han fick en smäll över nacken så sent som igår, till exempel.
Ska det fortsätta så genom hela det hysteriska januari, när Blueshirts har sexton matcher på schemat – i snitt en varannan dag, alltså – är risken uppenbar att någonting otrevligt kommer att inträffa.
Men Rangers koleriske coach, John Tortorella, vill inte ens höra talas om att han har ett problem.
– Henrik är mentalt stark, jag litar på honom. Han måste klara det här, så är det bara, slog han fast så sent som efter gårdagens eländiga 2-1-förlust mot Carolina hemma på  Madison Square Garden.
Inga ord som fyller en med tillförsikt, eller hur?
Vad det skulle innebära för Tre Kronors medaljchanser om Lundqvist går sönder vet ni lika väl som jag.
De försvinner.
* * *
Jag erkänner, avundsjukan grep omkring sig när jag i lördags kväll satt här i ett svinkallt New York och pratade i telefon med en Homer som just lämnat jobing.com Arena i Phoenix och var på väg mot poolen.
– Åh, det är otroligt skönt att komma till den här värmen under vintern. Vi ska vara kvar några dagar och ja, några timmar vid poolen blir det, sa han.
Som om det inte vore nog har han förstås en påse svenskt lösgodis med sig på resan också, den fan…
* * *
Riktigt – och stort – av Wikegård att ta tillbaka de hårda orden mot stackars Rundblad,
Det är lätt hänt att man slänger ur sig invektiv när det hettar till, men det handlar ändå om smågrabbar och de ska inte behöva bli sågade sönder samman.
Jag såg matchen på amerikansk tv och nä, det var väl ingen höjdarinsats av småkronorna, men som kommentatorerna här flera gånger påpekade är det ju alldeles fantastiskt hur mycket svensk hockeytalang som är på väg mot NHL de närmaste åren.
* * *
Jaha, det ska bli kul att se en Garden-match på tv – det var väldigt länge sen
Och de Rangers-fans som eventuellt deppar över utebliven liveblogg kan ju trösta sig med att det brukar gå riktigt bra när jag håller mig borta.
Vi hörs säkert senare under kvällen.