Bloggen goes to Washington

God afton och välkommen till Washington.
Här ska vi ha hockeyfest under helgen.
Först möts Caps och Leafs här ikväll, sen har vi en eftermiddagsdrabbning mellan Caps och ärkerivalen Flyers på söndag.
Bloggen tänker köra hårt och hoppas att alla sedvanliga kommentatorer, plus gärna några nya, vill åka med – i dagarna två.
Vill ni det?
* * *
Det var som vanligt på Acela-tåget ner från Penn Station i morse.
Biffen somnade – och när han såsmåningom vaknade blängde medpassagerarna på honom med förorättade blickar.
Jag vet ju inte säkert, men det påstås att jag snarkar uppseendeväckande högt, så det är möjligt att de som hade sett fram emot en avslappnande tur ner längs the eastern seaboard blev lite störda…
* * *
Toskala höll nollan igår, Stålberg har blivit nerskickad till Marlies och Wallin är för det mesta petad nuförtiden.
Så jag antar att Carl Gunnarsson är den ende svensk vi får se i Leafs-mundering ikväll.
Det blir å andra sidan desto roligare. Jag har nämligen aldrig sett honom live och varje ny blågul bekantskap i den här ligan är en angenäm bekantskap.
Begåvad ska han ju vara också, så, ja…det är nåt att se fram emot det här.
* * *
Piccolon som möter min taxi utanför hotellet börjar med att slita sönder handtaget på min utsökt luggslitna gamla golfbag.
Det tackar vi särskilt för.
* * *
Som någon kanske minns tippade jag Toronto på slutspelsplats innan grundserien startade.
På det så kallade papperet framstår det kanske inte som så genialt just nu, men det är å andra sidan precis som revyskådisen Boudreau säger i Washington Post idag:
– Jag fattar inte att de ligger där de ligger. De jobbar hårdare än någon annan vi mött och de avlossar flest skott av alla i hela ligan.
Just så.
Och jag har fortfarande en känsla av att det kan lossna big time framöver.
* * *
Nån som vet var man tjackar en bra väska i DC-trakten?
* * *
Caps, å sin sida, går inte som tåget – men nästan.
Samma gamla moln av oro och tvivel hänger dock fortfarande över organisationen.
Har de en bona fide-målis?
Halvskadade From Russia with Glove befinner sig på en ”rehabilitation stint” i chokladfabriken, Three’orMore är ur form – för, typ, fjärde säsongen i rad – och det här ungblodet Neuvirth som fått chansen på slutet har varit skakig emellanåt, som mot Florida senast.
Chicago har delvis samma problem och det är ju väldigt synd, för det betyder att ligans två mest sevärda lag kan få det jobbigare än de förtjänar.
* * *
Ah, fula gamla härliga Verizon.
Det finns inte en arena där det är roligare att titta på ishockey nuförtiden.
Det lär kanske inte bli samma psykedeliska sitta-vid-startbanan-på-JFK-när-en-boeing-lyfter-upplevelse som under playoff-matcherna i våras, när jag såg att Ekens mun rörde sig på stolen intill och ändå inte hörde ett ord, men det är alltid ett formidabelt tryck när huvudstadens enda relevanta idrottsorganisation har hemmamatch.
* * *
Frögga då? Gonäs-Jonas? Varför vill Wilson inte ge den old school-hårdingen en endaste chans i år? Det tycker jag är snudd på skandalöst.
* * *
Jag vet att ni läst den om Ekens munrörelse förr, men den är så bra att den måste upprepas.
* * *
Att de ibland fuskar undan trettonde våningen på hotell är ju en sak, men jag slutar aldrig förundras över att det inte finns någon femtevåning i Verizon.
När man tar hissen upp till pressläktaren kan man stanna på första, andra, tredje och fjärde våningen. Men någon femma finns inte. Man kommer direkt till sjätte planet – och pressläktaren – efter att ha passerat våning fyra.
Alla trovärdiga teorier kring detta mysterium välkomnas med öppen famn.
* * *
Kalla mig fördomsfull, men när Brendan Morrison i matchpogrammet svarar ”The Smithsonian Museums” på frågan vad han gillar bäst i Washington tror jag att han ljuger.
* * *
Tarik från Post kommer framrusande och frågar om det är sant att Bäckis ska bilda kedja med Foppa och Zäta i OS.
Jag svarar att ingen vet, men att det är en konstellation som förekommit i spekulationerna.
– Wow, ropar beat reportern och rusar tillbaka till sin laptop.
Så nu vet ni varifrån eventuella nyheter om det svenska OS-laget i Post i morgon kommer ifrån.
* * *
Leafs on tour.
Då vet man.
Det blir trångt i pressboxen.
Inget lag reser med större media-entourage.
Hur det skulle bli om laget en enda gång nådde något slags framgång går nog inte att föreställa sig.
* * *
Men Tommy, du får väl lugna sta’ dig en millimeter. Dom skriver sig inte själva, dom här inläggen.
* * *
Ja, det är inte bara murvelskocken från Big Smoke som är stor. Fler och fler ryska skriftställare bevakar Capitals på permanent basis. Och det kan man ju förstå.
* * *
Visst, Lidas blev invald i decenniets NHL-lag även när fansen röstade.
Fattas bara.
* * *
Det är bara en hunch, men jag tror att Ovie är irriterad över att det gått så – med hans mått mätt – trögt på slutet och mycket väl kan explodera den här
Ungefär det intrycket ger han i alla fall under en påtagligt intensiv uppvärmning.
* * *
Undrar, förresten, om man ska våga sig ner i omklädningsrummet efteråt.
Basketspelarna vägg i vägg har ju tydligen skjutjärn med sig på träningarna och så unga som Caps-spelana är finns det risk att de tar intryck av sånt…
* * *
Inzooming på en hjälmlös Bäckis under värmningen.
Han tuggar tuggummi och ser sammanbiten ut. Tills Ovie åker förbi och säger nånting. Då brister han ut i ett brett flin.
Dom har roligt, hockeyspelarna.
* * *
Det är en fin liten grej om Micke Samuelsson på NHL.com idag.
Måste ni kolla – och särskilt då ni som fått för er att han är överskattad.
* * *
Caps värmer till Judas Priests ”Livin’ after midnight”.
Det gjorde vi Borlänge HK:s P15-lag på åttiotalet också.
Men vi var ju bara kids. Vad är Caps-spelarnas ursäkt?
* * *
Som om det behövdes extra tryck här inne är det förstås fullt av Leafs-tröjor på Verizons betongblock till läktare också.
Sköj!
* * *
Okej kaffe här uppe. Okej. Inte mer.
* * *
En liten gosse i just Leafs-tröja strax ovanför båsen håller upp en hemmagjord skylt där det står:
”Dear Leafs! Please score a goal before my bedtime”.
Lite rart.
* * *
Ja, då åker vi då.
Svårbedömd match, tycker jag, men Bäckis och Ovetjkin gör mål – och det gör faktiskt Luke Schenn också.
Vi hörs i första paus, precis som vanligt (jävla tjat om det, eller hur? Ni kan ju det nu, men det är tvångsmässigt – jag måste berätta hur planen ser ut…).