Hockeyklassiker i vintergryningen

God morgon.
Är det verkligen nån där hemma som orkar vara med bloggen i denna okristliga timme?
I så fall ber jag fått lyfta på den imaginära hatten och buga så djupt det bara går (fast det blir inte särdeles djupt när man ser ut så här…).
Själv tänker jag veva på som vanligt och finns det publik så är ju det trevligt, annars får ni väl läsa när ni vaknat.
* * *
När vi stod i pressrummet i den kalla plåtlådan Sharks använder som träningshall skakade det plötsligt till i golvet i två sekunder.
Jag trodde det var Crankshaft Murray som hade smackat upp Marleau eller i sargen.
Men det var – jordbävning.
– Ja, kände du inte? Det var den andra den här veckan, hojtade PR-killen upphetsat och kunde efter en snabb utryckning på nätet upplysa om att det handlade om en 3.9:a på Richter-skalan.
Så nu har jag upplevt en quake också.
Häpnadsväckande.
* * *
Jag visste väl det!
The Rock är ett fuskbygge och snart kommer det att visa sig att såna som Paulie Walnuts, Vito Spatafore och assemblyman Zellman var inblandade i uppförandet.
Oh, Jersey – hela nationens lilla driftkucku.
* * *
Dogge Crankshaft kände inte jordbävningen ute på isen, visar det sig.
Men han har, som den nordkalifornier han är, varit med om saftiga smällar tidigare.
– Ja, under en halloween-fest vi hade för två år sedan började det skaka utav satan. Folk slängde sig under bord och stolar, men jag tyckte det var riktigt coolt, skrockar han.
Kunde man tänka sig, ja.
* * *
Innan Devils-vännerna kommentatorsspåret börjar gapa för mycket ber jag att få informera om att Jersey-fansen själva skäms som fan över det där pinsamma strömavbrottet.
Läs detta om ”The Mickey Mouse Organisation”.
* * *
Jag har en ny favorit i Wings:
Ville Leino.
Det visar sig att han – trots att han befinner sig i ett universum av Nickelback-diggare  – har fantastisk smak vad gäller både film och musik.
– Lou Reeds ”Berlin” är en favorit just nu, säger han.
Herregud, jag har aldrig hört på maken.
Go, Ville!
* * *
Det börjar bli sånt drag kring hockeyn i San Jose att Crankshaft allt oftare blir igenkänd när han rör sig mellan de flotta butikerna hemma i Santana Row – San Joses eget lilla Beverly Hills.
– Det är en väldig skillnad i år, hockeyn har verkligen blivit het. Men det är på ett väldigt lugnt sätt. Människorna som bor här är jäkligt framgångsrika och tjänar mycket pengar än vad vi gör, berättar han.
* * *
Tänk att Lidas skulle vara Last Swede Standing i Detroit.
Men så är han mas också och som en läkare som en gång skulle undersöka mig sa:
– Äh, masar. Dom måste man ju SLÅ ihjäl till slut.
* * *
När Dany Heatly  – eller Dagny, som vi ju kallar honom här – hör att även jag under mitt tillfälliga besök bor i Santana Row ropar genom omklädningsrumsröran:
– Åh, där finns det en Borders bokhandel. På den kan du köpa böcker.
En något oväntad kommentar…
* * *
Det är dock väldigt gött att se The Mule och Big E på isen under morgonvärmningen igen.
Och jag tycker att båda ser lika starka och hela ut som vanligt.
– Jag kan göra allt med knäet, men inte köra för fullt. Ännu dröjer det ett tag innan jag kan spela, berättar The Mule när han efteråt sitter intill Lilja i omklädningsrummet och försöker få en syl i vädret.
Big E, å sin sida, är tillbaka inom tio dagar.
* * *
De har hajfena på zambonin i Sharktank.

Sånt gillar vi i den här bloggen
* * *
Matchen mellan Bruins och Rangers rullar i Sharks kabyss efter morgonvärmningen och när Sturm får straff går Jumbo Joe Thornton, i bara kalsongerna, fram till tv-skärmen och ropar:
– Bakhand, shelf.
När Sturm istället sätter den rakt i benskydden på Henke grimaserar den halvnakne bjässen besviket.
– Oucsh, suckar han.
* * *
Red Wings-ynglen Abdelkader och Helm har fått nya smeknamn av veteranerna Kris Draper och Kirk Maltby, rapporterar Helene St. James i Detroit Free Press.
Dom kallas numer Lloyd Christmas och Harry Dunne – precis som karaktärerna i filmen ”Dum & dummare”.
– Varför? Sitt bredvid dem en stund så förstår du, säger Draper.
Ynglingarna avfärdar dock anklagelsen om svagsinthet.
– Dom är bara avundsjuka på den fina utbildning jag har, tror Abdelkader.
* * *
Här är inte direkt som på Mallis – för att nu tala som en sann borlängebonde – men efter en vinter i New York känns det alldeles fantastiskt att man inte behöver ha på sig mer en kavaj och kan sitta på uteserveringarna i Santana Row och dricka sitt kaffe.
Men det staden San Jose ger tar hockeyklubben Sharks igen genom att skruva ner temperaturen i hallen till rent arktiska nivåer.
Jag har inte varit i en så kall hockeylada sen Tunabro spelade i ett tält kallat Gyllerinken.
Ett par vantar hitåt, tack.
 * * *
I Sharks omklädningsrum råder efter morgonvärmningen livlig debatt om Drew Millers frisyr.
Red Wings-forwarden råkar nämligen vara lika gråhårig som Charlie Watts – trots att han bara är 25 år.
– Hur är det möjligt? Varför händer det? Kan det bli lika med mig, ojjar sig Jamie McGinn.
So what, tänker jag och försöker dölja mina distingerade tinningar. Förr eller senare händer det, då kan det väl lika gärna börja vid 25.
Men Miller ska kanske förbereda sig på en och annan taskig kommentar på isen ikväll…
* * *
Jag har en T-hirt med en tupp på – det är ju jag som är the rooster… – under förmiddagen och det tycker Brad May är fint.
– Den ser nästan ut som duvan jag har här. Kolla, säger han och sträcker fram en smutsig baseboll-kepa.
Lilja himlar med ögonen och upplyser om att May alltid ska prata med alla hela tiden, men inte mig emot – min tupp SKA hyllas.
* * *
Ni har förstås alltid undrat hur det ser ut vid Dogges plats i Sharks omklädningsrum.
Tillåt mig stilla nyfikenheten. Here it is:

* * *
Zäta deltar inte i morgonvärmningen och jag börjar noja över att axeln gått sönder igen.
Men nejdå.
– Det var frivillig värmning och man ska väl inte vara på isen mer än man behöver, upplyser han innan han trampar iväg mot spelarbussen och de talrika Wings-fansen som står vid backstage-entrén och ska ha autografer.
* * *
Sharks-coachen McLellan, som ju var assisterande åt Babcock så sent som för två säsonger sedan, är inte direkt ledsen över att Homer inte spelar den här matchen.
– Hur vi andra tränare än försöker få våra killar att göra samma sak finns det ingen i hela världen som är lika på bra på det han gör, heter det under morgonens presskonferensen.
Det är ju så man blir lite stolt.
* * *
Hade glömt hur sjukt högt upp de placerat pressläktaren i den här hallen.
Det är så man får ha kikare för att se ner till jumbotronen.
Snart kommer PR-gubbarna med syrgastuber.
* * *
Dogge lovade bra match i morse.
– Vi tänder alltid till lite extra när vi spelar mot Wings. Och det är garanterat lika för dom. Vi har viss rivalitet going.
Så brygg starkt kaffe där hemma i gryningen – det här kan bli nåt att minnas.
Vi hörs i första paus.