Hockeyklassiker i vintergryningen, del 5 – The End

Det här var väldigt långt ifrån det bästa coach McLellan sett Wings prestera.
Ändå fick han lite ångest av mötet med sin gamla klubb.
– Det är lite skrämmande att tänka på vad som händer när såna som Franzén, Kronwall, Ericsson och Williams kommer tillbaka. De kommer inte bara att vara utvilade. De 30 matcher de spelar kommer att utgöra deras säsong och den vill de såklart göra bästa möjliga av, säger han med en
Ja, de som redan räknat bort The Big Red Machine kan få en obehaglig överraskning i vår.
* * *
Som Garden-stammis blir man ju närmast chockad när man ser att Sharks-fansen fortsätter elda på fast det står 1-4.
Det är bara han med trumman som verkar lite syrak.
Men han kanske förstått att hans bittre fiende Biffen put a spell on him redan i mittperioden.
* * *
Det räcker att ta ett steg in i Sharks-rummet och på sådär tio meters avstånd se Dogges blick för att förstå att han inte direkt slätat över lagkamraternas misstag under det korta lagmötet efter slutsignalen.
– Nej, säger han med mörk stämma, här pratas det hela tiden om att vi ska börja vinna i slutspelet. Men uppför vi oss så här kommer vi definitivt inte att vinna några slutspelsmatcher.
* * *
Henriks framspelning till Daniel var ju ett konststycke värt en egen utställning på Nationalmuseum.
* * *
Detroit-spelarna hastar efteråt iväg till bussen för att hinna med charter-flyget hem till Detroit.
Där landar de vid sju-tiden på söndagsmorgonen, lokal tid.
Sen får de vara hemma i ett drygt dygn, innan Red Bird – eller vad det nu är den där kärran heter – tar dem till New York för tisdagens fajt mot Long Island.
Det är inte som att de inte får göra skäl för alla de där stålarna…
* * *
Jo, Niclas, i och för sig. På papperet låter Vancouver som en bra hemadress. Men det regnar så förbannat där uppe.
* * *
När Brad May lämnar omklädningsrummet och får se yours truly i korridoren utanför lyser han upp.
– Ah, the rooster!
That’s me, folks.
* * *
Som om det inte vore nog med floppen på isen kan Patrick Marleau inte klä på sig själv efter matchen heller.
Manny Malhotra måste hjälpa honom med skjortkragen.
– Den har hamnat helt snett, säger Manny och knäpper upp översta knapparna åt lagkamraten.
Marleau ser lika orolig ut som vanligt.
* * *
Zäta håller med om att det var nära att han fick in pucken vid flera tillfällen, men det räcker inte för att han ska vara nöjd.
– Nej, den ska sitta också. Mitt spela måste bli mycket bättre, säger han och kliar sig i sitt täta men välansade skägg.
* * *
Jag vet inte om jag nånsin stött på aggressivare bilister än de som tutar omkring på vägarna i de här trakterna.
Är det något ni som spenderat mer tid än jag i Silicon Valley kan bekräfta?
* * *
Drew Miller var inblandad i förspelet till Dan Clearys 3-1-mål, så det var nog snarast så att han gav Sharks-spelana grå hårstrån ikväll.
* * *
Eftersom det inte finns några jobb i Michigan flyttar Red Wings-fansen mer än några andra och därför får The Big Red Machine alltid furstligt stöd överallt.
När jag försöker ta mig till parkeringen utanför Sharktank går jag rakt in i en månghövdad hop som står och väntar på att få en glimt av spelarbussen.
När den passerar utbryter hojtande, jublande segerfest – i fem sekunder.
Sällsamt.
* * *
Se på fan, det var tydligen en jordbävning ikväll också – å ena sidan kraftigare, å andra sidan längre norrut. I HP Pavilion kände vi ingenting. Men man undrar ju, vad skulle hända om en stor smäll inträffade mitt under en hockeymatch? Spricker isen då?
Det är nästan så man skulle vilja se det. Men bara nästan.
* * *
Nä, nu tar vi och slår igen Kalifornien-butiken.
Tack för att ni vara så många som var med så länge så sent.
Vi hörs i veckan – nånstans ifrån.