När Victor kom till storstan…, del 4 – The End

– Jadu Bjurman, säger en målvakt som då och då nämns i den här bloggen, åtta  mål är du inte van vid att se på Garden.
Nej, jag kan inte erinra mig att det hänt en enda gång under mina fem säsonger i den där pressboxen.
Resultatet var likartat i en match mot Tampa förra hösten, tycker jag mig minnas, men då var jag på valmöte nånstans i, typ South Carolina.
Det får gärna fortsätta likadant, dock.
Mål är kul.
* * *
Ryan Malone, som jag haft en väldig respekt för ända sedan han spelade med halva huvudet mosat i finalserien 2008, var inte sen att replikera när Voros bjöd upp till dans i tredje.
Satan vad han vevade och slogs.
Det var nästan så man kunde misstänka att han var på lite dåligt humör.
* * *
Åh, Ski, du behöver verkligen inte vara orolig.
Det handlade om ren fältstudie.
Biffen hänger bara med äldre mamas.
* * *
Dörren in till Tampa-kabyssen förblir stängd i över tio minuter efter slutsignalen.
Det hålls lagmöte, får vi veta.
Ja, det skulle jag också ha hållit.
Insatsen var inte värdig ett lag som fått för sig att det ska spela slutspel i vår.
– Nej, den var oacceptabel, fräser Vigge när vi till slut tillåts trampa in i dysterheten.
– Vi kan inte spela så här om vi ska ha någon chans att uppnå det vi vill.
* * *
Ännu argare vän Malone var dock han som inte fick slåss med Voros, Zenon Konopka.
Han hade så mycket outlöst vrede i nävarna att han började tjafsa med de hånfulla Rangers-fansen på vägen ut vid zamboni-entrén.
Inte smart.
Det ökade naturligtvis bara intensiteten i hånfullheterna.
* * *
Han brukar säga att han tycker om att spela när det är målsnålt, men nej, Henke har inget emot att han två matcher i rad fått en något behagligare resa än vanligt.
– Men framförallt är det bra att killarna får göra mål, säger han och slänger ett fläskigt benskydd mot trunken på golvet.
– Det ger dem självförtroende, det bara är så.
* * *
Zenon Konopka är dock ett väldigt tufft namn.
Så skulle the bad guy i en Bond-film definitivt kunna heta, ni vet en sån genial professor som plötsligt fått storhetsvansinne och ska spränga hela världen med sin nya uppfinning.
* * *
Rangers gör åtta mål – och Gabby står inte för ett enda av dem.
Det är ju det verkligt spektakulära.
Jaja, han spelar han fram till fyra, men ändå.
Det där med secondary scoring kanske vi kan sluta tjata om nu.
* * *
Hockeymässigt kunde Garden-debuten ha varit mer lyckad för Vigge, men han erkänner att det var en rätt fräsig upplevelse att komma till New York City och spela match mitt på Manhattan.
– Fast det var mindre än jag hade trott, säger han.
Mindre?
Ja, det är klart, jämfört med Ö-Vik är ju New York ingenting…
* * *
Det såg ut som att Page Six Sean hade roligt med gästerna i tredje också.
* * *
Det mest frustrerande för Tampa-spelarna är förstås att de vet att de kan så mycket bättre än det här.
– Jo, men vi tycks inte spela bra två matcher i rad. Det är det verkliga problemet, suckar Öhlund medan han baxar av sig axelskydden.
* * *
Nu fortsätter Late Night-kriget på tv och det får under inga omständigheter missas.
Jag ber om ursäkt för att det blev så splittrat och ofokuserat denna natt, men det hade alltså sina randiga skäl och rutiga orsaker.
Bättring utlovas när vi hörs nästa gång och det gör vi inom kort.