The Late Night Show with The Sedin Brothers

Det kräver sin man att bo på amerikanska östkusten och samtidigt försöka följa Vancouver Canucks.
Men gör man anspråk på att ha någotsånär koll på de svenska insatserna i NHL är det ett absolut måste den här vintern.
Där finns ju två ångermanländska tvillingbröder som är rätt så svinbra.
När Canucks spelar hemma –  och på grund av det konstiga spelschema de har att leva med den här OS-vintern har det varit praktiskt taget varje kväll de senaste månaderna – börjar matcherna sju eller halv åtta
Då är klockan tio eller halv elva hos mig. Slutsignalen går därmed framåt halv ett-ett.
Om det sedan ska skrivas referat – och tro mig, om Daniel och Henrik vill redaktörerna hemma i Stockholm ha referat i år – är det bara att sätta sig och vänta på att de stretchat och duschat och bytt om och kan ta emot ett telefonsamtal.
Det brukar ta en timme eller så,.
Då är Biffen i allmänhet lite mör. Ja, well-done, till och med.
Men jag klagar inte.
The Sedin Show hör till det mest underhållande man kan se, inklusive tv-serier och Dr John-shower och vad ni vill, och bägge två brukar vara roliga att prata med också
Som efter Buffalo-fajten senast, när Henke konstaterade att Sabres var det bästa lag från öst de stött på och jag svarade att det ju var trevligt att en eastern-contender kunde göra intryck på
– Jo, replikerade han snabbt, men vi vann ju. SÅ starkt intryck gjorde de inte…
* * *
Ledsen att det varit sån stiltje här, men jag har haft extremt mycket att göra med så kallade feature-grejor angående ett litet sportevenemang som ska arrangeras framöver.
Bättring utlovas de här sista veckorna fram till OS.
* * *
Vigge Hedman – det tuffaste som kommit från Örnsköldsvik sedan…ja, Robert Frestadius, rentav.
Kolla den här sköna närstudien i konsten att mosa Scott Gomez – eller om det är tvärtom…

Foto: ALL OVER PRESS.
* * *
Att försöka få Henke Sedin att prata om den sensationella förstaplatsen i poängligan är dock inte lättare än att få en nyfångad aborre att sjunga Harry Brandelius-sånger.
– Nä, skrockade han senast, du får inget riktigt svar om det nu heller. Det är mycket kvar att spela, mycket kan hända, det finns ingen anledning att tänka på det.
Jo, för oss vid sidan om finns det. Vi tycker det är helt magiskt att se en Sedin tre poäng före Ovetjkin.
* * *
1-5 mot Hurricanes, hemma på Garden…det är ju en digrace.
Och värst av allt:
Det syns tydligt att de miserabla förlusterna börjar tära på Henkes självförtroende.
Det där Eric Staal-målet, till exempel, det hade en Lundqvist i normalt skick tagit om han så petat i sig två helrör Jim Beam under uppvärmningen.
Inte helt lyckat, med OS på
* * *
Den här helgen hade jag tänkt åka till Detroit och hamrade därför ihop en Spotify-lista med det allra bästa från, och om, Motor City.
Dessvärre hinns den resan inte med, men vi kan ju inte låta dylikt guld gå till spillo bara för det.
Så, här är det – The Best of Detroit.
* * *
Calgary har nu förlorat nio jävla matcher i rad och fått ihop sin värsta svit sedan mitten av 80-talet.
Ojvoj.
Men så går det när man snålar med  Fast Freddy Shoestrings istid!
* * *
Jag sitter här och jublar åt rapporterna om att Foppa är grinig och slåss och åker omkring på elitserieisarna med den där onda gamla vargblicken.
Det visar ju att han brinner och när Foppa brinner kan vad som helst hända.
* * *
Snyggt av Mikael Backlund att hänga en i andra matchen efter uppflyttningen.
Så går det till när man tar chansen.
* * *
Såg ni Kron Wall of Pain i comebacken…han åkte upp och proppade en Coyotes-jävel direkt i första bytet.
That’s my Kron Wall of Pain!
I övrigt talar vi tyst om Red Wings här just nu.
* * *
Det ryktas att Edmonton inom kort kommer att försöka trejda Sheldon Souray.
Lycka till, säger jag.
Han har en årslön på 5,4 miljoner dollar och för tre säsonger sedan är det möjligt att han var värd de pengarna, men är det likvärdigt med att någon skulle ge Michal Rozsival fem miljoner.
Ja, just ja, det är det ju någon som gjort redan….
Och han är ungefär lika lätt att byta bort.
* * *
Aningen trångt i kön runt strecket i öst nu. Tar man en enda poäng kan man gå från trettonde till sjätte – och det var precis vad Atlanta gjorde ikväll.
Coolt, tycker jag.
* * *
Beklagar verkligen Wandells öde.
Han var på väg mot en väldigt fin säsong.
* * *
The Battle of Alberta på lördag kan bli nåt.
I ena ringhörnan har vi Calgary med nio raka förluster, i den andra Edmonton med tolv diton.
Någon av dem kommer att för första gången på väldigt länge få känns hur det känns när man – håll i er, Alberta-bor – vinner.
* * *
Nu är det läggdags på 38:e gatan. Räkna med mer babbel under helgen – nånstans ifrån.