Big Night på Broadway

Caps på Garden.
Då är det med en särskild svikt i steget bloggen går hemifrån – om nu svikt alls är möjlig att tänka sig när det gäller just mig.
Det blir alltid bra matcher.
Dels är Washington ett lysande lag – enligt mig det mest sevärda i hela ligan – och dels kokar mycket ont blod under åtskilliga jerseys sedan tidigare krascher, inte minst under slutspelsserien i våras.
Så vore jag ni skulle jag hänga med i natt.
* * *
Talade vidare med Lilja om Erik Karlsson efter comebacken med Grand Rapids i går kväll och förklarade att han härstammar från samma trakter som The Mule.
– Jaså, sa skåningen, kommer det fler människor därifrån?
* * *
Washington är ute på papparesa, så under värmningen i morse satt Anders Bäckström på Gardens läktare och såg stolt ut.
– Det är väldigt trevliga evenemang. Jag var med förra året också, så jag känner de flesta andra pappor. Det är ett väldigt trevligt gäng, berättar han.
Ni vet för övrigt vad som händer när gästerna har sina farsor med sig till New York:
De höjer sig alltid ett par snäpp till.
* * *
Hurriganes-Olli gör alltså hemmadebut som Ranger idag.
Det är nog bäst att han ser till att prestera på en gång.
Garden faithful är inte kända för sitt enorma tålamod med Sathers nyförvärv, om man säger så.
* * *
Nä, Ovies pappa är inte här och hänger med de andra farsorna.
– Han talar inte engelska och tycker det är pinsamt, säger en central placerad källa.
* * *
Special-skvaller från pressrummet:
Det är ikväll den lugubre Greenberg som representerar Post på den lilla presskonferens Tårtan alltid håller med lokal media några timmar innan första nedsläpp.
Sen kommer han upp hit till pressrummet och berättar för Brooksie vad som hänt.
Kallt krig tycks alltså fortfarande  coachen och den främste beat reportern fortfarande
* * *
Enligt flertalet skribenter in the know är Devils nu ”front runner” i jakten på Kovaltjuk.
Och som ni redan sett stammis-kommentatorn Per avslöja hör Bergfors och Johnny O båda till de som kan få flytta till Georgia.
Häpnadsväckande, tycker jag. Kovaltjuk är ju själva sinnebilden av den sorts spelare Old School Lou Lamoriello INTE velat se i Jersey-jersey (väldigt kul ord, om ni frågar mig) – en spektakulär egoist som tänker mer på sig själv än på laget
Inte brukar han vara villig att spendera så snuskigt mycket pengar heller.
Men om Lou mitt i måltorkan frångår sina principer är jag den förste förära honom en fanfar med den imaginära trumpeten.
Dessutom skulle Devils plötsligt bli en riktigt fet Stanley Cup-contender.
* * *
Under den lediga dagen i New York igår lyckades pappa Anders till och med lura ut flygrädde Bäckis på en helikoptertur runt Manhattan.
– Jag var lite nervös, det får jag erkänna. Men det var riktigt häftigt, berättar Nicklas.
* * *
Har du, frågar någon när Ovie håller sin presskonferens efter morgonvärmningen , fått nåt sms från Kovaltjuk och kan avslöja var han tänker ta vägen
– Nej, flinar han, men jag är lika nyfiken som du. Lova att ringa när ni hör nåt!
* * *
Jag har hela säsongen suttit på plats 41 på pressläktaren, men ikväll är jag plötsligt flyttad till plats 48.
Skakande.
Inte mig emot, dock. Jag slipper plötsligt Snackaren.
* * *
Semin må vara en mystisk figur som inte talar med någon, men efter morgonvärmningen sitter han och knattrar på en I-Phone som vilken tonåring som helst.
* * *
Får för mig att det här är den typ av match när Henke plötsligt bestämmer sig för att vara helt omöjlig – om inte annat så för att alla tar för givet att suveräna Washington ska hösta in sin tolfte raka seger.
* * *
Ha, vad fint att kommentatorn Hank lyckas vara nostalgisk över namnet Malik.
Ja, det är sant – den där straffen var en godbit. Men den hamnade med tiden i skuggan av de fjorton självmål den stackars klumpedunsen lyckades göra på Henke.
Idag spelar han, visar en snabb titt i hockey-databasen, i schweiziska Servette.
* * *
”You got mail”, plingade det just till från Brooksies laptop.
Meddelas endast på detta sätt.
* * *
Hyresgäst-Johan, han som var hemma och kollade hockey i korresoffan i förrgår, åt middag med The Oak Man igår.
– Och, flämtar han när vi ses på morgonvärmningen, det där du skriver om att han är glupsk är verkligen ingen lögn. Jävlar vad han stoppar i sig.
Ja, här ljuger vi nästan aldrig…
* * *
Franz Ferdinands ”Take me out” pumpar på hög volym när vi i pressuppbådet ramlar in i Caps omklädningsrum.
Det hade man inte räknat med.
Ännu mindre hade man räknat med att backen John Erskine – som ser ut som en uppbiffad Martin Gelin – skulle sätta sig ner och skrika:
– Höj! Höj musik, för fan!
* * *
Niklas Wikegård is in the house ikväll.
Då vet vi vad som gäller:
Inga bromsspår, in i trafiken, käka puck!
Jag har sagt åt honom att titta förbi pressboxen i nån paus. Hoppas han lyder, det vore kul att få förmedla några blågula Don Cherry-kommentarer.
* * *
Prust kommer definitiv att försöka presentera sig för sin nya hemmapublik ikväll.
Frågan är vem han tänker bjuda upp till dans. Caps har ju ingen riktig boxare längre. Men han Bradley verkar tycka om att bli blodiga, så jag rekommenderar honom,
* * *
Den här förmiddagen bjuder Varpu på finländsk lakrits.
Sensationellt god, faktiskt.
Hoppas hon har med sig mer av samma vara ikväll.
* * *
Bladet har tung NHL-täckning nu. Papa Wennerholm har just  landat på rätt sida Atlanten och kommer att finnas på plats över OS.
Ikväll kan ni följa honom från stormatchen i Ottawa, här.
* * *
Om det är någon som ska lyckas göra illa ett jädra lillfinger är det förstås Foppa.
* * *
Jag kan ta huvudvärk om den är självförvållad, men jag var inte alls ute och härjade igår och sitter ändå här med dunkande tinningar.
Det känns orättvist.
* * *
Eftersom PR-människor inte går att lita på kommer vi alldeles för tidigt till Garden och får se vaktmästare byta reklamen på sargerna.
En är irländare.
– Vi är inte så bra på hockey, säger han till Höken.
Där ser man…
* * *
Ser i Zippys blogg på Newsdays hemsida att Hurriganes-Ollie återfanns i lina mellan Duby Dubyinsky och Callahan på träningen ute i Tarrytown i morse.
Mellan Golden Gaborik och Prospal skejtade Christensen.
Så Hurriganes-Ollie kan alltså redan ha förlorat sin plats i förstakedjan.
Ingen kan anklaga Tårtan för att inte vara flexibel. Däremot går det bra att säga att han saknar tålamod.
* * *
Tänk, nu är det gnäll om smeknamnen igen. Dom är en del av den här bloggen och kommer att fortsätta  vara det. För att jag…gillar dem, helt enkelt.
Tycker man det är ”pinsamt” får man söka sig någon annanstans.
Om man däremot frågar snällt länkar jag gärna till den här ordlistan så ofta det bara går.
* * *
Delar hiss med några av där vaktmästarna efter morgonvärmningen.
På plan 3 kliver dessutom några målare på – och då blir vaktmästarna alldeles till sig.
– Kolla, här kommer ju Picasso, jublar dom.
Det tycker jag är väldigt roligt.
* * *
Undras om man, kvällen till ära, ska döpa om Gris Olle till – Gris-Ollie.
* * *
Christensen, by the way, börjar jag bli rätt förtjust.
Han har något som Rangers-spelare sällan har:
Karaktär.
* * *
Nä, nu är det dags att ge sig in i trafiken och käka lite puck.
Låt oss hoppas att det blir just en så förträfflig kväll som jag föreställer mig.
Vi hörs – kan ni tänka er – i första paus,