Den Stora Finalen, del 21

Ojojoj. Eller ännu hellre: Ojvoj. Det är ju just så här man önskar att det ska bli i klasiker till match. Sånt här infernaliskt drama, sån här sjuk spänning.
Någon kan nu bli absolut superhälte i sitt land forever.
Drury, vad säger du?
* * *
Det är surt på läktarna nu. De skulle fira nu, hade de tänkt. Men här får de istället stå och vänta på den värsta pärsen nånsin.
* **
Förut har det var tio minuters förlägning, men i finalen är det – enligt Big Papa Wennerholm – 20. Först därefter väntar straffdrama. Men det vågar jag inte hoppas på, man ska inte gapa efter för mycket.
Men tänk om det istället var NHL-regler. Då skulle matchen kunna hålla på till i morgon bitti. Vore också nånting.
* * *
Jaja, Parise har förtjänat sin plats i All Star-laget nu. Jag lägger mig platt – eller så platt jag nu kan lägga mig.
* * *
Nu är det nästan tur att Sverige inte är inblandat. Jag tror att jag fått hjärtsnörp då. For real.
* * *
MacTavish dyker upp i jumbon i pausen och försäkrar alla att Kanada vinner. Mm, sop-Edmontons före detta tränare är ju just den man vill höra nåt sånt från i det här läget.
* * *
Nu såg jag Vince Vaughn. Han verkade…uppåt.
* * *
Tänk att man får vara med om detta. Sudden, i en OS-final. Till och med den vita plaststolen är till sig, det känns tydligt.
* * *
Okej, let’s go. Chris Drury är en att hålla ögonen på. Jumbo Joe Thornton förstås en annan. Det vore så vackert om han fick döda alla demoner och bli en av Kanadas största legendarer genom tiderna genom att avgöra det här.
Ni vet vad vi säger nu, eller hur?
Ojvoj!