En Norge-historia i Kanada, del 7 (Pausrapport)

Ännu har Canada Hockey Place inte förvandlats till Garden.
Buar gör dom liksom inte ännu.
Men viss ängslan, oro och otålighet börjar sprida sig även bland fansen.
Det här skulle ju gå så lätt…
* * *
John J, din stolle.
Nej, det var det inte. Sånt sköter jag på morgnarna. Men även om det vore skulle jag inte avslöja det här…
* * *
Pål Grotnes är hela vinterolympiadens största skräll hittills.
Den där plocken på slutet, den var ju inget annat än magnifik.
* * *
Kulturkoftan till vänster skrattar alldeles hysteriskt åt kyss-kamera-övningarna i pausen.
Kan vara den märkligaste jag haft intill mig sedan Surkålsmannen.
* * *
Dom är ju rätt tuffa också, våra grannar. Just Spets har smällt på bra, för att inte tala om Mathis Olimb och Bonaksen. Så ska dom fortsätta. Då blir kanadickerna griniga och tar utvisningar och då kan vi koka superskräll.
* * *
Vad säger Babcock i den här pausen?
Sluta vara så förbannat nonchalanta och börja spela hockey nu?
Det låter som ett rimligt råd.
* * *
På de vanliga läktarplatserna precis nedanför mig står det just nu en herre som ser ut som Per Alexandersson, festivalgeneralen i Hultsfred.
Det tycker jag är roligt.
* * *
Niedermayer, Getzlaf, Weber och – förstås – Heatley var enligt mitt förmenande dom som såg allra slappast och oengagerad ut i första.
Crosby försökte i alla fall, visst gjorde han?
* * *
Inga norska kollegor har siktats ännu.
Jag trodde de skulle stå här och puffa på mig som skolgårdsmobbare efter den här perioden.
* * *
Ja, Linkan, jag undrade också över Tollefsen – Norges ende NHL-spelare.
Jag trodde han skulle ta chansen att visa Babcock att han inte alls hör hemma i Grand Rapids.
Skada, måste vara svaret.
Men lagkamraterna verkar ju klara sig utmärkt utan honom.
* * *
Nä, Thornton imponerande inte heller.
Men det gör han ju aldrig när det verkligen behövs.
Igår hörde jag en kanadick, med suveränt förakt, kalla honom ”Playoff Joe…”.
* * *
Period två är här.
Go, Norge – och Go, Grotnes.
Det här kan bli en lysande kväll.