Förlorarnas kamp, del 23 – The End

Igen:
Grattis Finland.
En bronspeng i en OS-turnering av den här kalibern är verkligen inget att fnysa åt.
På förhand sa jag att jag trodde att Tre Kronor som bäst skulle kunna spela sig till ett brons – och att det i så fall var en utomordentlig prestation.
Det gäller fortfarande.
Ingen kan heller säga något annat än att lejonen förtjänat framgången.
Bortsett från första perioden i USA-matchen har de spelat utmärkt hockey – smart, effektiv, snygg och underhållande.
Tredje bäst i turneringen, helt klart.
* * *
Men Marian Hossa alltså…honom kommer de att döpa psykofarmaka efter någon gång.
Han förlorade Stanley Cup-finalen med Pittsburgh mot Detroit 2008.
2009 blev han Red Wing – och fick stryk i Stanley Cup-finalen med Detroit mot Pittsburgh.
Och nu detta.
Det enda som saknas är att hans nya klubb, Chicago, går till final i vår och får stryk mot, exempelvis, Washington.
* * *
Åh, så glada finnarna är. Inte minst superhjälten Teemu. Det är rent rörande att se Kurri komma ner i båset och ge legendaren en så bamsekram att han lyfter från isen.
* * *
Slovakerna är desto deppigare. De ser ut som att nån stulit fruar och hus och bilar av dem. Och fan, de hade 3-1-ledning i den största match de flesta av dem spelat, de kände smaken av brons. Tungt.
* * *
Jo, titta – nu zoomade de in Conan O’ Brien. Hon ser rasande nöjd ut.
* * *
Många vackra scener under medaljceremonin. Bröderna Koivu som high-fajvar varandra, Teemu som nästan ser lika tårögt lycklig ut som när han vann Stanley Cup med Anaheim, Kipper som försöker se cool ut men spricker upp i ett lyckligt leende, Salo som föräras Vancouver-fansens dånande jubel, Jarkko som sträcker armarna mot taket, Lydman som ser så fantastiskt glad ut…
Det är en magnifik finsk generation som belönas och jag unnar dem det så väldigt.
* * *
Man skulle bra gärna vilja se Filppulas flin när han kliver in i omklädningsrummet i Denver på måndag – där Red Wings spelar mot Avalanche – och flashar bronspengen för sina blågula lagkamrater.
* * *
Medaljörerna vill inte riktigt gå av isen, de står fortfarande och jublar med de blåvita fansen på läktaren. Men när de väl kommer av, då kommer det att bli festens, det är alldeles tydligt.
* * *
Som sagt, Kippers räddning där på slutet – den kompenserade eländet mot USA. Med råge.
* * *
Nu lyfter vi på hatten för Finland ytterligare en gång. Sen går vi hem och börjar ladda för den avslutande final-urladdningen mellan Kanada och USA i morrn.
Jag är tillbaka på den vita plaststolen då, för sista gången, och jag hoppas verkligen jag får höra av er igen.