Förlorarnas kamp, del 5

Tur Salo fick iväg den där bomben på slutet och gjöt lite liv i tillställningen.
Under sista tio var det som började rätt så lovande på väg att bli riktigt avslaget och segt.
Det mest spännande som hände innan målet var att de slovakiska bänkgrannarna försökte slå ner en spik som behagat blotta sig i vårt rangliga skrivbord.
Gastkramande dramatik.
* * *
Bra där, Dahlgren. Här har vi en till:
– Ojdå, Karlsson, det här har inte börjat bra…
* * *
Handzus har en del att förklara för sina lagkamrater nu, kan man tänka sig.
* * *
Jag är, med Paul Simons ord, alldeles soft in the middle idag och får nåt hårt i halsen när de kör en jumbotron-resumé av de stora segerögonblicken under turneringen  – till tonerna av den vackra Vancouver 2010-signaturen.
* * *
Jarkko får börja smälla på om han verkligen ska göra nåt avtryck, hittills har det fan knappt märkts att han är här.
* * *
MacIrleand, kan inte hjälpa dig med den. Har dålig koll på vem som tillhör vilken radiostation. Men jag gissar att ESPN Radio kan vara värt att ratta in.
* * *
Sami Salo är en av de stora – när han är hel. Tyvärr är han nästan aldrig det. Få har en sån sällsam förmåga att bli skadade hela tiden. Men nig såg just varför Canucks ändå har sånt tålamod med honom.
* * *
Tänk, om ett dygn är det mörkt och stängt och över i den här hallen. Svårt att fatta, det.
* * *
Kometen, det tror jag är mycket tveksamt den här gången. Det känns som att många av spelarna mellan skål och vägg delar uppfattningen att Bengt-Åke coachade väldigt egendomligt och felaktigt här i Vancouver. De kommer nog tillbaka först när Pelle Mårts står i båset.
* * *
Dags att släppa pucken igen. Hoppas det bränner till lite nu.