Hakka Päälle!, del 11

Tja, det blir i alla fall inga fler baklängesmål och Finland skapar ett par chanser.
Därmed uteblir totala förnedringen och de blåvita kan gå in i bronsmatchen med någotsånär raka ryggar.
Ja, förutsatt att de kan visa samma karaktär i tredje också, förstås.
* * *
Att jag, som på kommando, börjar stampa takten till Rednex är inte bara ett tecken på att mitt omdöme har rasat samman efter två veckor hutlöst OS-race.
Det är ett personligt nederlag också.
Vi hade liksom en ”beef” en gång, jag och Rednex. När jag var i Strömsund – av alla ställen – för att recensera dem gick en av medlemmarna fram till mikrofonen och sa följande:
– Vet ni vad det är för likhet mellan Per Bjurman och en bajamaja i Hultsfred? Båda är lika fulla i skit.
Sen var alla Strömsunds raggare ute efter att få ”korrigera” bajamaja-recensenten…
* * *
Ja, Tobbe, fönstret stänger på onsdag. Då sitter jag med laptoppen på ett finare rum på Bellagio i Vegas och försöker hänga med i svängarna.
De hetaste trejderna är dock redan genomförda – med Kovaltjuks Nee Jersey-flytt som särskilt utropstecken – men några affärer blir det nog. Bland annat ser det ut som en av våra OS-krigare får röra på sig. Modin. Jag har en känsla av att han kan hamna hos sin gamle Tampa-coach i New York.
* * *
Visst fick vi höra några rader av Springsteens ”Badlands” under en avblåsning.
Liksom:
”You spend your life waiting for a moment that just don’t come”.
Eller:
”Badlands, you got to live it every day, Let the broken hearts stand, as the price you’ve gotta pay. Keep pushing til’ it’s understood , and these badlands start treating us good”.
Sjung med, Jarkko.
* * *
Hoppas nu bara att finländarna inte går på krogen och försöker glömma den här matchen på det sätt män har en tendens att glömma saker.
Ett brons är inte kattskit det heller.