Kanadensisk tyskångest

God afton, här kommer dagens första rapport från en nation stadd i hulkande, värkande, outhärdlig  ångest.
Team Canada – nationens stolthet – ska gå upp mot Tyskland i en åttondel.
Team Canada – laget hela OS handlat om för värdlandet – kan åka ur turneringen mot ett Tyskland som har absolut ingenting att förlora.
Händer det lär de få lägga in 34 miljoner lönnlöv på kollektiv terapi i ett par decennium.
Nä, det borde förstås  inte vara möjligt. Ett Kanada fullastat med supertalanger och megastars ska inte kunna förlora mot några stabbiga surkålslirare.
Men när pressen är så här fruktansvärd, när skillnaden mellan seger är simpel lättnad och fullständig totalkatastrof, när insatsen är så fruktansvärt hög kan vem som helst börja darra.
Så håll extra hårt i den där hatten vi tjatar om i såna här texter, det här kan bli ett ohyggligt drama.
* * *
06.00 torsdag morgon.
Det är nu helt bestämt att det är då Tre Kronor spelar mot Slovakien – eller möjligen Norge.
Nu vet ni det.
* * *
Dessa vitryssar, jisses. De pressade just schweizarna i ett svettigt drama som slutade först efter straffavgörande. Men nu är dom borta och det tycker jag känns rätt skönt.
* * *
Krönikören i The Province igår:
– Yzerman borde ha tagit ut Joe Thornton också. Jaså, han är här? Det är det ingen som märkt.
Nej, Playoff Joe – eller No Show Joe, som dom nu kallar honom här – har skjutit ett skott på hela turneringen och inte gjort större avtryck i de tre första matcherna än LeCavalier, som alltså inte ens deltar.
Så ser det ut slutspel efter slutspel också, och man undrar ju varför karln inte lägger in sig för observation.
* * *
Eftersom jag väljer att steka den inledande åttondelen kommer jag så sent att det är fullt på pressläktaren , så jag får se straffdramat i pressloungen – med fem sekunders fördröjning på tv:n.
Det är rätt beige. Just som jag ser straffskytten ta sats dånar den ohyggliga måltutan inne i hallen. Växtgötaklimax monumentale, skulle man kunna kalla det.
Nu har Big Papa Wennerholm och Biffen dock snyltat åt oss två stolar precis nedanför Sveriges Radio och får alltså inte bara se Kanada live; vi får Lasse Granqvists referat på köpet också.
* * *
FivePoints svingar igen. Det är ju härligt att se. Men John J ska han vara snäll mot, det är en av kommentatorsspårets vänligaste Casanova-själar.
* * *
Tänk om det blir Norge. Det skulle ju vara en av de häftigaste turneringsduellerna i svensk hockeyhistoria.
Men det blir det inte.
Det blir Slovakien och jag har synnerligen onda aningar. Det må vara hänt att de bakom sina superstars – några av världens bästa hockeyartister, mind you – inte har så mycket att skryta om, men de samlar sig ju alltid till magnifika laginsatser.
Det kan vara över i morgon kväll, faktiskt. I så fall kommer det att kännas som att Tre Kronor aldrig hann komma in i den här OS-turneringen.
* * *
Man vet att man bloggat för intensivt när man tar ledigt en förmiddag och mamma omedelbart ringer och frågar hur det är fatt.
* * *
Babcock väljer alltså att peta Brodeur och ställer in Luongo i kassen igen.
Inte helt lyckat att han håller på och mixtrar på det viset och jag är inte alls säker på att beslutet är riktigt.
Som FivePoints redan påpekat – och som alla här i Vancouver febrar om på kvällarna – har Luongo aldrig vunnit nåt. Ja, han har inte ens spelat några riktigt stora matcher under sin karriär. Samtidigt är det – som samme FivePoints också påpekat – ett känt faktum att Marty, som alla verkligt stora målisar, alltid är som bäst efter en halvdan insats som den i söndags.
”Babs” är tagen av stundens allvar han också, det är helt klart det.
* * *
Själv har jag full förståelse för vad som kan hända med psyket när pressen blir för stor.
De få gånger jag haft chansen att vinna en femsetare i pingis mot min kompis Alle har jag – alla gånger utom en, även om han väljer att inte minnas det, den gangstern – har jag börjat fumla
Nä, pingismatcherna i gillestugan på Slingergatan i Borlänge är inte riktigt jämförbara med OS-åttondelar i hockey – bland annat får vi något sämre betalt i vår gillestuga – men ändå.
* * *
Babcock stuvar om även i kedjorna. Crosby spelar ikväll med Iginina – och Eric Staal. Say what?
Samtidigt flyttas Nash ner i linan med Getzlaf och Perry, medan Bergeron får vara ute och brottas med Richards och Toews och Morrow, om han nu får vara ute alls.
De ständiga omkastningarna är förstås ytterligare tecken på att det inte är som det ska i Team Canada.
* * *
Big Papa har tagit med sig en liten kikare idag. Nu ska vi alltså kunna rapportera om minerna på Kanada-bänken också. Kan bli som att titta på skräckfilm.
* * *
Det är vanlig Kanada-taktik på värmingen:
Tyskarna får vara ute på isen ensamma i fem minuter.
Dom kanske borde steka dom fånigheterna, det har ju fungerat så lagom bra hittills.
* * *
Idag fick jag mail från en vapenbroder som meddelade att han döpt sin nyfödde son till Mario.
Grattis, säger jag – från the bottom om NHL-bloggens hjärta.
Samtidigt kan jag inte låta bli att undra över hur många hockeyfans i New York som framöver kommer döpa sina söner till Wade…
* * *
Ja, Eliardsson – slåss man i OS får man stå över nästa match. Det är just därför det dansas så lite, ingen har råd.
* * *
Idag får Eagle-Eye Cherry vara med i högtalarna under värmningen också.
Tidigare har vi hört Abba, Soundtrack of Our Lives, Hives, Sahara Hotnights, Europe och Caesars Palace.
Jag tror man kan slå fast att disjockeyn har en soft spot för ett visst land uppe i norr.
* * *
Chris Pronger väcker inga associationer till Indy 500 under den här värmningen heller.
* * *
IOK och SOK har redan börjat fördela pressbiljetter till high demand-matchen mellan Ryssland och Kanada i morgon.
Hm, det borde nån berätta för tyskarna. Vilken tändvätska.
* * *
Nu öppnar de Sobril-askarna i Kanada. Dags att åka.Vilken underbar präs det blir.
Men Kanada vinner. Får dom bara ett tidigt mål kan det rinna iväg. Låt oss säga…6-1.