Mot brons!, del 21 – The End

Då var det helt slut med den blågula hockeyn i Vancouver – och han inte belönas med nånting.
Surt, sa boggaren.
Men jag kommer i alla fall aldrig att glömma den  glädje finländskorna visade efter segern i den här bronsmatchen. Den var så genomgripande och enorm att den smittade, så svensk jag är. Att ett brons kan väcka såna lycka, det känns lite fint.
* * *
Peter Elaner ser ut, och låter, ungefär som Sonny Corleone när han på presskonferensen efter förlusten kommenterar den svenska journalistkårens bevakning av damkronorna.
– Om man säger att vi inte föeberett oss tillräckligt, då är man en dålig journalist. Men det är ju så, ingen som skrivit om oss ska ha nåt Pulitzer-pris. Jag har fått lära alla allting om damhockey. Var ska jag skicka fakturen, morrar han.
Ojvoj.
* * *
Det är förstås ledsammare att se de unga tjejerns söndergråtna när de lämna omklädningsrummet, men de kommer igen. Jag tycker youngbloods som Pernilla Winberg och Klara Myrén visat att det finns en framtid för det här landslaget och att den framtiden kan bli ljus, i alla fall om man får något mer av de resurser Elander pratar om på presskonferensen efteråt.
* * *
President Hallonen – hon som Conan O’ Brien tycker att han ser ut som – var här och hejade också. Reinfeldt, var var du?
* * *
Nu flyttar Elander till Nordamerika och börjar träna universitetslag.
– Jag har kanadensisk hustru, så det blir inga problem vare sig socialt eller språkmässigt. Jag trivs bra här, säger han på sitt vackraste dalmål.
* * *
Nu ska Biffen gå hem och lägga sig och sova bort resten av dagen. Godnatt.