OS-debut, del 4 – The End

Det var Front 242-Åke som lurade mig.
Han påstod att de alltid spelar vinnande lags nationalsång efter OS-matcher.
Så när svenskorna och schweiziskorna efteråt radade upp sig på blålinjerna ställde jag mig som en fåne och väntade på ”Du gamla, du fria”, men det kom inte en ton.
Ridå.
* * *
Vann gjorde Sverige alltså ändå, med 3-0, och nu bör det kunna bli en rolig OS-turnering för de blågula tjejerna.
* * *
Egendomliga vakter de städslat
Jag sitter kvar efter slutsignalen för att trumma ihop en krönika åt nätet och de unga små blåjackorna är hela tiden framme och vill rätta till så fort ett papper på sidan om mig hamnar snett.
Ambition är ju bra, men snälla pojkar och flickor – det är ingen militärövning, detta.
* * *
Poeten får ju säga vad han vill, men det var kullorna – Östberg och Myrén – som tillsammans med Tina Orr och den formidabla Kim Martin vann den här matchen åt Sverige.
Masarna på pressläktaren är så stolta.
* * *
ZDavid, jag vet inte vem Dalastark är, men ja – ring honom. Det behöver bli betydligt bättre drag på de svenska fansen.
* * *
Trist för Jonsson där uppe i skidskyttespåret. Men hon får ringa Tina Orr. Det är en tjej som vet hur man skjuter prick.
* * *
Nu – mot Aftonbladet-redaktionen i presscentrat nere på stan. Det är där man har bäst chanser att få terra Anrell.
Vi hörs inom kort.