Royal Straight Flush i hockey, del 40 – The End

Jodå, Carolina-Pitkänen får en matchs avstängning och missar kvartsfinalen.
Så smart.
Är det nåt Finland har ont om är det just backar. Där finns den mäktiga Kimmo Timonen – Finlands egen Lidas – och Kukkonen och skadebenägne Sami Salo och sen är det inte så mycket mer att fäktas med.
Möjligheterna att Suomen Poika ska kunna ta sig förbi Tjeckien – för det lär bli Tjeckien; inte svaga Lettland – har plötsligt reducerats avsevärt.
* * *
Det är bra konstigt.
Efteråt är det ingen av svenskarna som sett armbågen i Bengans huvud.
– Nej, jag tittade bort just då, heter det från Tre Kronor-käft efter Tre Kronor-käft.
Till och med Dogge intar den diplomatiska attityden.
Han nekar dock inte till att han slängde mörka blickar mot det finländska båset efteråt.
– Det måste man ju, flinar han.
Tillika tillstår han att ägnade viss möda åt att försöka proppa motståndarna i tredje.
– Men det handlar mest om att Kronwall har fått in på tok för många tacklingar jämfört med mig, menar han.
* * *
Hörnqvist sägs dock må bra, har ingen hjärnskakning och kommer att spela Sveriges kvart.
Hej Joni, allt gick åt helvitte för dig.
* * *
Mycket snack om att finnarna skulle lagt sig, hör jag. Men äh. Det var kanske inte hundraprocentig satsning, det blir det inte när det bara gäller placeringar. Men inte fan ville dom få stryk av knapsu-pojkarna från andra sidan Östersjön.
* * *
Jag står i allsköns och lutar mig mot kravallstaketet i väntan på Loui när det plötsligt kommer en målvaktsstjärna och hojtar i spelargången.
– Biffen, har du det bra i Vancouver?
Jotack.
– Är du ute och svirar nåt då?
Nej, det hinns inte med
– Jodå, det är du visst det.
Varför är det aldrig nån som tror en enkel biff?
* * *
Bäckis, Alfie, Loui, Zäta, Tallinder, Dogge, Kron Wall of Pain, Lidas. Öhlund, The Mule och Modin.
Jag tycker dom var bäst ikväll
* * *
Loui hörde inte mamma Gunilla hojta hejarramsor, men han blir – i all förlägenhet – glad när han hör att hon fick med sig de svenska fansen.
* * *
Och vad vackert det var att se reprisen på tre-mot-fem-klassikern från Pittsburgh-Detroit-finalen 2008. Lidas, Kron Wall of Pain och Zäta…de är svinaktigt bra i de situationerna.
* * *
Vi möter alltså vinnaren i åttondelen mellan Slovakien i Norge och vi gör det på onsdag. När och var är inte helt klart, men det ser ut att bli en nattmangling till – och den kan mycket väl äga rum i damhallen, med plats för sextusen.
Det betyder, teoretiskt, att dom skulle kunna arrangeras OS i Furudal också.
* * *
The Dream Sunday är över och fin-Emil från Gruvlyckan ska nu, efter ett saftigt sextontimmarspass, knuffa in mig i en taxi och se till att jag kommer hem till Fawlty Towers.
Tack, säger jag. Hur länge jag än lever tror jag inte att jag kommer att få vara med om en hockeydag av den här metafysiska kalibern igen.
God natt, väl mött vid damernas semi i morgon.