Svensk hockeyklassiker, del 10 – The End

Jag har svårt att smälta att det skulle behöva bli så dramatiskt och spännande.
Skillnaden mellan Sverige och Vitryssland var ju egentligen lika stor som skillnaden mellan ”Born to Run” och ”Human touch”.
– Men vi blev lite för självsäkra, säger den förstklassige Alfie efteråt.
Ja, det verkade så.
Och det är ju inte alls kosher när man har den historia Sverige har mot Vitryssland.
* * *
Springer på Henke när han är på väg ner från tv-hyllan och jag på väg upp från mixade apzonen och det är en smärre chock att se det popsnöret i en träningsoverall.
Såvitt jag kan erinra mig har han aldrig burit något annat än hockeyutrustning eller knivskarp fashion när jag varit i närheten.
* * *
Igen – The Mule ska spela tillsammans med Zäta och Foppa, Hörnqvist med Modin och Påhlsson. Det är den rockaden B-Å måste göra inför finlandsmatchen.
* * *
Medan vi sitter kvar på läktaren och randar våra små grejor kommer en ensam spelare ut på isen, i träningsoverall, och tar några skär på den mjuka isen.
Jaromir Jagr.
Lite magi, i all enkelhet.
* * *
Vitryssarna tänkte på Salt Lake dom också.
– Det påminde ju, säger Ruslan Salei.
Well, in the end – not so much!
* * *
Jag får sms-rapporter om att Linderborg kallat bröderna brothers för – bröderna Sardin.
Det kallar jag rolig felsägning.
* * *
Monstret gjorde inte bort sig, det kan ingen säga, men det syns att han saknar självförtroende och just därför släpper returer som Bert Karlsson släpper väder.
Henke ska givetvis stå varenda minut som återstår.
* * *
Front 242-Åkes koncentration under lämningar av den här sorten skulle alla OS-idottare behöva studera.
Den är nästan skrämmande.
* * *
Det syntes väl inte direkt att det är i New Jersey Johnny O lärt nordamerikanskt försvarsspel när vitryssarna gjorde det där otäcka målet.
* * *
Nu, serrni, lyder jag ert råd och tar en night off. Tjecker, letter, finnar och tyskar får klara sig utan mig.
Ha så gott, tack för lalla kommentarer.