Svensk hockeyklassiker, del 8

Lite irriterande att vitryssarna alls får komma in i matchen.
Det är det möjligt att de inte fått, men de tror ju det själva – om ni förstår vad jag menar – och det räcker för att oroa mig.
Det här SKA dock inte behöva innebära några problem.
* * *
Trevligt att höra att Henke sitter i SVT-studion och blir ännu mer folkkär.
* * *
Checking-linan hör ju till våra bästa offensiva vapen just nu, men jag håller med er:
The Mule och Hörnqvist borde byta plats.
Jag tyckte ”Bengan” började riktigt vasst idag, men har mattats av och framförallt är ju The Mule så het att man måste få en annan roll i de viktiga matcherna.
* * *
Först gick det snöpliga målet in via Monstrets bakhuvud – och sedan höll han ju,  på klassiskt Salo-vis, på att nicka den åt skogen den åt skogen några moment senare.
Det är nåt med vitryssar och svenska målvakters skallar.
* * *
Enligt Big Papa Wennerholm säger man ”Le Mule” på franska, men jag vet inte…
* * *
Ledsen att behöva det säga det, men av de tio matcher jag nu sett i den här hallen är det här den under vilken det varit allra segast stämningen på läktarna.
* * *
Det där med att samma spelare får slå fler straffar under såna avgöranden är för all del konstigt, men vi kanske inte ska gnälla för mycket. Om inte den regeln funnits hade vi aldrig fått se Foppas klassiker i Lillehammer, slår det mig precis.
* * *
Nu har Big Papa varit iväg och köpt en T-shirt mitt i alltihop.
– Jag har slut på rena kläder, meddelar han.
Nu vet ni.
* * *
Here we go again.