The greatest hockeyshow in the world, del 18 – The End

Shit, det var fantamme inte långt borta att Demitra & co lyckats dra en säck över huvudet på hela den här nationen.
Synd de inte vaknade tidigare – eller, måhända, snarare synd att inte Kanada la av tidigare – men vi tackar i alla fall för att vi fick upp pulsen under några minuter här på slutet.
I övrigt får semifinalerna betraktas som två rätt träliga transportsträckor. Vilket förvånar. I de flesta turneringar jag kan minnas – oavsett sport – har semifinalerna alltid varit höjdpunkten och finalen sedan ett trist ingenting.
Kanske får man hoppas på omvänd ordning den här gången då.
* * *
RangerScout, nothing’s been deleted here. You must have done somithing wrong yourself. And it wouldn’t be the first time a Ranger-scout did that…ho ho ho.
* * *
Slovakerna ser riktigt deppiga ut när de glider av isen, men får de bara sova på det inser de att det var en alldeles utomordentlig prestation att pressa hemmapojkarna så infernaliskt i slutet.
* * *
Nu står Kanada-Elvis här nedanför och försöker få oss på pressläktaren att – tror jag – vinka.
Det kan han glömma, här vinkas ingenting.
Och jag säger det igen, han måste byta outfit till finalen. Elvis är en amerikansk symbol.
* * *
Jävlar, Big Papa skriver så det glöder om fingrarna. Briljant analys kan ses här intill, på sajten, inom kort.
* * *
Getzlaf…huh. Man skulle väl en älska att ha honom i Tre Kronor och en jag känner i Toronto, en som tydligen kallades ”A great kid” av Burkie i svensk tv ikväll, försäkrar att han är en trevlig person privat. Men han ger verkligen ett genuint otrevligt och arrogant och störigt rich kid-intryck på isen.
Ryan Malone får gärna visa honom hur en knoge ser ut på söndag.
* * *
Willie, på den punkten finns det ingen i OS som kan tävla med Biffen, det kan du vara helt försäkrad om. Men jag är ingen hockeyspelare heller. Jag är en glad skit som njuter av tillvaron och tänker fortsätta med det.
* * *
Det känns som att ett brons betyder mer för det här slovakiska laget än för finnarna. De har ju aldrig förärat sitt unga land något så fint. Därför tror jag att de vinner matchen i morgon kväll, på ren motivation.
* * *
Surkålsmannen light, han till vänster, har nu druckit ur sin lugubra fruktdrink och sitter och tittar förvirrat på den tomma isen. Han verkar inte ha varit helt införstådd med att hockeymatcher tar slut efter tre perioder.
* * *
Ryssland blev det inte, men USA är det näst bästa arrangörerna kan tänka sig som finalmotstånd för Kanada. Vi kommer definitivt att få höra mycket om drömmatch de närmaste dagarna.
Och…nä, inte kan väl USA slå Kanada två gånger i rad, på kanadensisk mark? Jag tvivlar. Men hoppas. Det skulle inte vara alldeles dumt att få höra ”The star-spangled banner” spelas för de just nu aningen självgoda kanadensarna.
* * *
Vakterna har svårt att få ut de sista festprissarna ur hallen, men nu börjar de röra sig ut mot det som garanterat är ett helt sjukt sjöslag ute på stan. Kanada tänker fira – och Kanada tänker fira hårt.
* * *
Brenden Morrow är Team Canadas egen Zeb Macahan. Och det epitetet ger man jädrar i mig inte vem som helst.
* * *
Two days to go. Och bloggen håller i. Vi hörs i morrn igen. Nu – mot drajjorna!