Tidernas turnering börjar nu

Nu!
Hör ni det?
Nu!
Nu börjar OS i Vancouver på riktigt.
För nu är det – trumvirvel här, tack – hockeypremiär.
USA går i den allra första matchen – i skrivande stund om en dryg timme –  upp mot Schweiz i Canada Hockey Place.
Sen kommer de magiska i en tät följd i två jävla veckor.
Bloggen är på plats från första början och kan jag hantera upphetsning över att vara här kan det bli då och då bli en och annan rad i detta forum.
* * *
Jag törs fortfarande inte tro på att det här kommer att tillåtas, men so far är det inte ingen som sagt nåt om att jag satt mig på en omärkt plats på den stora pressläktaren, några bänkrader ovanför sargen.
Får jag sitta kvar här och se alla matcher idag, då börjar jag tro på gud.
* * *
Parise, Stastny, Kane.
Där har ni den amerikanska förstakedjan.
Inte kattskit precis.
* * *
Alltså, bara den här första dagen.
Jag ska se tre matcher.
I rad.
Ren hockeyporr!
* * *
I tredje backpar har Schweiz en tjomme som heter – Mathias Seger.
Det
* * *
Har SVT:s Staffan Linderborg några rader ovanför mig och uppspelt som jag är måste jag gå fram och hälsa.
– Åh, hej, jag läser bloggen ibland, säger han.
Så. Jävla. Stort.
* * *
Andrakedjan, med Malone, Pavelski och Kessel ser inte så dum ut den heller.
* * *
Exakt hur bra plats jag fått framgår kanske av det faktum att det plötsligt kommer fram en herre och – väldigt ursäktande – ber att få täcka över äpplet på mitt laptop-lock med svart tejp.
– Annars kommer det att synas i tv och då blir det avtalsbrott, förklarar han.
Inte mig emot, jag får inget pröjs för att göra Mac-reklam.
Men om Steve Jobs hör av sig med ett lukrativt erbjudande kanske den där tejpbiten helt mirakulöst lossnar framåt Kanada-matchen…
* * *
Det är förstås fullt på åskådarplats – trots att klockan knappt hunnit slå lunch en vanlig tisdag – och stämningen har redan börjat stegra mot hysteri.
Och då är detta bara uppvärmning.
I eftermiddag, när Kanada begår premiär, då kommer den här hallen, den här staden och det här landet att…explodera.
* * *
Först spelar de The Churchs ”Milky way” i högtalarna, sedan R.E.M:s ”The one I love”.
Bra låtar, verkligen – men intrycket att de återanvänder musiken från Calgary 1988 består.
Fast nu kom plötsligt Daft Punks ”Around the world”.
Det går framåt.
* * *
Värmningen har börjat.
Vilken fest.
* * *
Vännerna från New York, Drury och Callahan, är båda placerade i fjärdeformationen.
Men Callahan ser het ut och kommer att göra avtryck redan i den här första matchen, det är mitt tips.
* * *
NHL-institutionen O’ Halloran dömer.
Ihop med ryssen Bulanov.
Hur ska det gå?
* * *
Det verkar som att den kanadensiska publiken har sina sympatier på den amerikanska sidan.
Så hade det inte varit om inte the local hero Ryan Kesler råkat ingå i laget, det tror jag att jag kan försäkra.
* * *
The Kinks nu. ”You really got me”. Så nu är det snarare första Innsbruck-olympiaden vi befinner oss på.
* * *
Verkar som att Steve Jobs redan agerat.
Snubben kom tillbaka och sa att det inte spelade någon roll och tog bort tejpen igen.
Hm.
* * *
Kaffet är redan slut i det lilla pressutrymmet utanför läktaren.
Allt är således inte perfekt.
* * *
Oj, det räcker att de läser upp Keslers namn under lagpresentationen.
Sen piper det i öronen.
* * *
Jaha, vad ska vi tro?
Schweiz kan nog bli nåt att bita, men jag tror USA är riktigt bra och vinner med…ja, vad ska vi säga, 4-1?
Återkommer kontinuerligt under matchen, är det tänkt.
Nu åker vi, vänner.
OS kan börja,