Tionde raka i DC?, del 5

Så vänliga applåder.
Men det var inte särskilt svårt att räkna ut att The Russian Machine skulle vakna i sista.
Han gör ju alltid så när det är eftermiddagsmatch.
Jag, som inte heller får nånting gjort efter åtminstone fem koppar kaffe och några timmar stirrande på datorn, kan sympatisera med den hållningen.
* * *
Nej, Staren. Min pojkvän spelar i Toronto. Colton heter han…
* * *
Så vem ska man vara mest irriterad på – Vinny som snackar sig till en utvisning, eller linjedomaren som håller på och tjafsar om tekningen vid ett så avgörande läge?
Jag står nog på Offroads sida – utan att nödvändigtvis köpa varje del av hans festliga konspirationsteori.
* * *
Frågar Vigge vad han – som fick benet uppskuret och tvingades sy stygn i första perioden – tänker göra under OS-uppehållet.
– Jag åker till Mexiko, svarar han och virar åtminstone tre handdukar runt sin gänglig gestalt.
Men om någon blir skadad och det behövs ersättare då?
Svaret kommer blixtsnabbt:
– Ombokningsbart!
* * *
Visst är det väl så att Mike Smith vevar till Ovie med plockhandsken i ett läge precis i slutet?
För lite sånt får man se.
* * *
Nä, Schauben nu är du för magsur.
Homer var ju överhuvudtaget inte med mot Pittsburgh, men innan skadan var han bättre än på flera år, Lidas har precis börjat komma upp i normal klass och Zäta och Dats är också på väg mot form.
Sorry, men du kommer vare sig att slippa Wings i slutspelet – eller fortsatt hårdbevakning…
* * *
Att de för blott andra gången i Capitals historia vunnit tio matcher i rad är inget som direkt undgått Bäckis och hans lagkamrater.
– Bruce pratade med oss om det historiska i en sån svit innan matchen och vi ville väldigt gärna vinna. Så många gånger får man inte vara med om historia, säger gästriken när han efteråt står med händerna i träningsoverallsfickorna och svarar på frågor i sitt omklädningsrumshörn.
* * *
Vad tror ni Capstronauten gör nu?
Jag får en bestämd känsla av att det är lite ensamt när han kommer hem, tar av sig utrustningen och sätter sig vid köksbordet och tänker igenom sin match.
Fast vad vet jag, han och näverlursmannen kanske störtar ut på de hårdaste klubbarna i Georgetown för att fira tio raka.
* * *
Oak Man har nån utläggning med Bäckis om att landsmannen hemifrån gästrikeskogarna blivit tuffare och överraskar motståndarna med hårda tacklingar.
– Ja, flinar Bäckis, de är ju inte medvetna om Valbo-stålet som väntar dem!
* * *
Nu har Fast Freddy, vad jag förstår, landat i Big Smoke.
Dags att börja jobba. Det är bara elva poäng upp till slutspelsstrecket.
* * *
Till slut börjar Oak Man tjafsa med Bäckis om vem som vann en tv-spelsmatch för några år sedan också.
– Du hade inte en chans, påstår gormanden från Upper East Side.
– Löjligt, fnyser Bäckis, jag var ju helt överlägsen.
Det är som att höra Tårtan och Brooksie gå i clinch.
* * *
I dagsläget skulle Caps få gå upp mot Atlanta i slutspelet.
Det är en serie jag inte skulle ha särskilt mycket emot att följa.
* * *
Blev en dramatisk dag, det här.
Först den stora trejden, sedan The Kron Wall of Pains böjda knä och slutligen Ovies sena uppvaknande.
Det gjorde att det blev splittrat och so-so med bloggandet, om jag får säga det själv.
Ledsen för det.
Nu tror jag faktiskt att jag står emot Rob #4:s frestelser och steker Old Ebbitt.
Det får istället bli room service, lite Grammy-gala från Staples Center – nyss var Beyonce nära en wardrobe malfunction, ojvoj! – och en stream från Pepsi Center.
Vi hörs i veckan.