Biffen is back

Som det heter i Hollywood:
I’m baaaaaaack!
Visst,  serru. Bloggen har återvänt från sin lost weekend i Vegas och är beredd att svinga igen.
Så nu kan man väl säga att OS-uppehållet är över på riktigt.
Min första kontakt med vanlig NHL-vardag är alltså en match mellan Rangers och Buffalo Sabres här på Garden ikväll.
Det brukar kunna bli trevliga och sevärda tillställningar, så jag hoppas jag har några stammisar där ute – och gärna några nykomlingar från OS-given också – med mig i natten.
* * *
Åh, det har plötsligt blivit vår i New York. Solen steket från klarblå himmel , termometern visar på +13 och man kan gå på hockey utan att bylsa på sig rock och annat jävelskap.
Det är så det ska vara. Alltid. Nästa år bor bloggen i Phoenix, tror jag. Eller Tampa. Eller…ja, ni fattar.
* * *
Uppmaningen i slutet av första stycket behöver knappast riktas till Kometen och SabresFan.
De verkar ruggigt peppade på den här matchen och kommer, tror jag, att spränga kommentatorsspåret om såna som Connelly, Pominville och Vanek får fart på rören på Gardens skabbiga is.
Am I right?
* * *
Åkte alltså till Vegas för att få bukt med den saftiga överdos hockey olympiaden innebar för min del.
Och vad var det första jag gjorde?
Jo, jag gick  ner i Bellagios opulenta sportsbook och såg Detroit spöa Colorado.
Så fungerar ett beroende….
* * *
Det är, på dagen, en månad sedan jag senast var på Garden och studsar in i pressrummet med förnyad svikt i steget.
Det mesta är sig dock alldeles likt.
Den 40 år gamla heltäckningsmattan luktar fortfarande radioaktivt, smaken på kaffet har fortfarande en underton av kloak och figurerna som sitter och hukar i sina bås ser fortfarande lika luggslitna ut.
Men, ändå, det är underbart att vara tillbaka.
* * *
Några dagar senare satt jag i samma sportsbook och slog knäna blåa i dånande skrattattacker..
Orsak:
Henkes attack på Sid The Kid.
Jag har inte – längre – något emot den briljante Crosby, men att se Göteborgs egen Gary Cooper plötsligt gå i clinch med honom, det var ju…obetalbart.
Synd, bara, att Fleury inte hann över. Då hade det blivit riktig catfight!
* * *
Efter NBC-sända matinén från United Center är det svårt att inte stämma in i den kör som sjunger klagovisor om att Blackhawks inte agerade i målvaktsfrågan i onsdags.
Mitt tips har hela tiden varit att Chicago går till Stanley Cup-final, men med Huet – helt uppenbart en man med sämre självförtroende än George Costanza i möten med fotomodeller – i målet lär det bli mycket, mycket, mycket svårt.
* * *
Jag erkänner, det svider en smula att missa Oscar-galan. Jag är en sån som älskar glittret och glamouren och larvet på såna tillställningar – särskilt när de inmundigas från ett bättre bord på Elaine’s.
Men Kometen och Sabresfan hade aldrig förlåtit mig om jag valt ”Up in the air”-hyllningar framför The Hanky Tank Tallinder Show, så här är jag…
* * *
Wings gjorde dock en förträfflig match i United Center, i synnerhet under mittperioden.
Pavel Datsyuk, alltså. Fy fan vad underbar han kan vara när han är på det där humöret och bara snor puckarna av motståndarna.
Poetry in motion.
* * *
Idag skriver Brooksie ännu bättre om mörkermännen Milbury och Cherry – och om att Sid The Kid förstörde veckan för NHL:s PR-avdelning genom att nobba Letterman.
Check it out
http://www.nypost.com/p/sports/more_sports/sid_blows_nhl_golden_chance_22VH7UimsoimIdQfehXQTJ
* * *
Och vad gött det är att se Good Old Lilja in action igen. Jag hojtar i soffan varje gång han är på isen, faktiskt.
* * *
Den som till äventyrs undrar hur det gick med gamblingen i Vegas uppmanas att tänka  på…ja, låt oss säga Datsyuk när han gjorde en Houdini på de där Sharks-tomtarna häromåret.
Ett roulettehjul på nya Aria var en kväll så generöst att jag – något glad i hågen, kanske – gjorde ett par juckrörelser mot pitbossen när jag gick därifrån.
Det kunde, insåg jag morgonen efter, ha lett till trubbel, men han blev så paff att han kom ut och highfajvade gamle Biffen.
* * *
Det är en hygglig målvaktsdrabbning vi har på Garden-menyn ikväll.
Ryan Miller kan mycket väl vara bäst i världen just nu – insatsen i OS tydde ju på det – men faktum är att Henke, tillbaka i kassen efter Auldens gästspel igår, alltid lyfter sig ett par klasser när han möter såna förstklassiga konkurrenter.
* * *
Det tråkiga beskedet kom nyss:
The Oak Man väljer Oscar-fest framför Hanky Tank.
Det hade han inte gjort om han vetat att det ikväll serveras ribs som får hela pressrummet att vibrera av förförisk BBQ-doft.
* * *
Det är några som varit onödigt flisiga mot Anders Eriksson i kommentatorsspåret, tycker jag.
Få är värda mer respekt än Bollnäs-Ante. Han ger aldrig upp, kommer alltid igen, är hela tiden positiv och glad. Det spelar ingen roll vad som än händer. Ena året ingår han i första backpar i Calgary och får spela 20 minuter per match, nästa skickas han till farmarligan och blir sen trejdad mellan klubbar som ett stycke kött. Men han bara kämpar på, med samma goda humör.
Jag hoppas verkligen det går bra i Hartford och att vi inom kort får se Eriksson i Rangers-uniform.
* * *
R.I.P., Sura-Pelle.
När jag var liten – och han förbundskapten – tyckte jag det var det tuffaste smeknamnet i världen och krävde att hela kvarteret skulle kalla även mig Sura-Pelle. Men jag var en glad skit och kom ju inte från Surahammar, så det fäste aldrig.
* * *
Det har tydligen varit Fire Sather-demonstrationer utanför Garden idag. Dem missade jag och det var nog tur. Risken är att jag ställt mig i första ledet och skanderat.
* * *
Raffi Torres är inte den enda nyheten i Sabres laguppställning ikväll. De har kallat upp bjässen Mark Mancari från Portland också, och han får spela i en prominent kedja med Vanek och Roy.
Kommenterar från Kometen- och SabresFan-hållet?
* * *
Hoppas de där anti-Sather-rebellerna – enligt mail från en konsertpianist jag känner uppemot 1200 personer – går på matchen också. Då kan det bli festligt ikväll.
* * *
H. Sedin, Micke Samuelsson och Alexander Edler gjorde alla mål när Canucks nyss klappade till ett Nashville som verkar ha fått ganska avsevärd problem på slutet.
Men nä, de två sistnämnda hade förstås inget i OS-truppen att göra…
* * *
New York Times beat reporter har inte gjort sig kvitt den fasansfulla ovanan att tugga på is medan han  sitter och jobbar, kan jag härmed  meddela.
* * *
Page Six Sean var very funny när han imiterade Max Talbots slagsmålsförsök i Penguins-matchen.
Hoppas han är på samma underhållande humör ikväll och bjuder upp en sån som Kaleta på lite tango.
* * *
Nej, hörrni. Dags att förflytta den här beklagansvärda lekamen till pressläktaren.
Jag kör, tror jag, traditionellt upplägg med pauser ikväll.
Eller är det några där ute som hoppas mer på det besinningslösa OS-arrangemanget?
I så fall får vi förhandla.
Tills dess – see you i förts paus.
Matchen slutar, förresten, 2-2. Sen avgör Dubinsky på övertid.