Blues på Manhattan, del 5 – The End

Rangers lyckas ju faktiskt komma ikapp, trots att de sumpar ett långt fem-mot-tre-läge under vilket Gabby & co fan är mer gun-shy än själve Josh Macahan.
Men Redden – av alla – hinner inte mer än kvittera förrän Paul Kariya går upp och gör 4-3.
Sen är det morsning och goodbye.
Och jo, nu har Atlanta gått om Rangers också.
* * *
Biffens vänstra ögonlock uppför sig nästan som det ska igen. Jag, som är så hypokondrisk att Woody Allen framstår som Dirty Harry jämförelse, trodde ju ett tag att jag drabbats av en stroke och var på väg att springa hem och ringa mamma.
Men förmodligen var det bara ögat som protesterade mot att det återigen skulle tvingas registrera så mycket skithockey.
Nu, när matchen är över, kan det tänka sig att hålla öppet igen…
* * *
Bitterheten hänger som en tjock dimma i Henkes omklädningsrumshörn.
Jag orkar inte ens gå in och störa, jag hör honom bara säga att han måste spela bättre och så mycket mer finns det nog inte att tillägga den här kvällen.
* * *
Omnämnde John Davidson – JD – får skriva autografer när han lämnar pressläktaren, både till Blues- och Rangers-fans.
Det händer sällan Säjjtär, misstänker jag.
* * *
Jag tror jag sa det redan efter förra omgången, men det tål att upprepas: Fan vad synd att Leafs ligger så långt efter. De hör ju helt klart till östra konferensens bästa och mest sevärda attraktioner just nu.
* * *
Alex Steen sitter på sin omklädningsrumsstol och ser ut att må rätt bra efteråt.
Och det beror inte, som jag tror, bara på att det är kul att jäklas med Rangers.
– Nej, vi behövde de här två poängen vi också. Vi har inte gett upp, det kan fortfarande gå. Det gjorde ju det ifjol, så varför inte igen, säger han på sin mest stabila norrländska.
* * *
Tycker jag fick alldeles för lite cred för kommentaren att det nånstans känns fel att två så endimensionella lag som Rangers och Islanders får äran att spela den första hockeymatchen som sänds i 3D.
Den var jag nästan lite nöjd med…
* * *
Det enda som grämer Alex är att han inte får hänga något mål på Henke.
– Nä, det har jag aldrig lyckats med och idag fick jag inga riktiga lägen. Det var ju synd
Nåja, Henke lider så det räcker just nu.
* * *
EJN, din resplan är inte dum. Ibland – men verkligen bara ibland… – önskar jag att du var min chef.
* * *
Nu har det börjat klia intensivt i ett knäveck istället. Vad är det nu då?
* * *
Som sagt, det är upplagt för riktigt klassiskt sjöslag uppe i Boston på söndag.
Rangers säsong hänger på den matchen, känns det som.
Så Tårtan får se till att varje swinging dick i laget swingar för fullt då,
* * *
Nu har jag inget mer att säga, faktiskt.
Godafton.