Det bästa NHL har, del 2

0-0 efter första i drömmatchen i Washingtons Chinatown.
Det beror på en man och en man allena:
Jose Theodore.
Han har varit helt psykedeliskt bra och hindrat ett Pittsburgh som dominerar rätt kraftigt från att rycka åt sig både två- och tremålsledning.
Det är svårt att tro att det är samma man som stod här och fumlade in puckar mot Rangers i slutspelet förra våren och sen fick lämna över spaden till From Russia With Glove.
* * *
Jag uppfattar aldrig namnet, men han som sjunger nationalsången gör det i samma hastighet som Helm i Detroit åker skridskor.
Det tackar man för, långa nationalsånger kan utlösa eksem.
* * *
17-9 har Pittsburgh i skott.
Den statistiken ljuger inte.
Capitals lyckas bara utmana i ett och annat ströanfall och måste ta sig i lilla kragen om det här ska sluta lyckligt.
* * *
Ett och annat säte här inne gapar faktiskt tomt.
Det är en närmast chockerande syn, en sån här kväll.
Men livat kan jag försäkra att det är ändå.
När Devorski – den gamle stollen – och hans medarbetare inte dömer som hemmafansen anser att de ska låter det ungefär som när de där Tea Party-människorna under helgen vakade några kvarter härifrån.
* * *
Det är ju inte långtifrån att Orpik gör hamburgerkött av Brendan Morrison bakom Fleury i mitten av perioden.
Publiken blir upprörd då också, men uh-uh – det är en helt sjysst tackling.
Vi får akta oss så inte alla slags tacklingar blir förbjudna bara för att spelarnas huvuden ska skyddas.
* * *
Någon hockeypropaganda av den sort som gör en religiös har vi inte sett ännu, men det är under andra halvan de här slagen brukar hetta till på riktigt.
Så ni vet.
* * *
En av Devorskis medarbetare, alltså en linjedomare, heter Champoux. Är han släkt med Espen Knutsen, tror ni?
* * *
Men det blir ändå lite härligt gafflande mellan båsen när Orpik kommer tillbaka för att byta.
Sånt gillar jag, då brukar det bli åka av.
* * *
Jodå, motviljan visavi Sid The Kid är stor här också. Det buas högt och indignerat så fort han är i närheten av pucken.
Men hittills är det i alla fall ingen som, likt Gris-Olle, börjat skandera USA-ramsor…
* * *
Jag vet inte, Örebro. Men den här tiden på året – när det är varmt och skönt och det börjar dra ihop sig till slutspel – brukar Storchen se till att parkera på brorsans soffa.
Han har ett väldigt skönt liv, tycker jag det låter som.
* * *
Rupp – eller Prupp, som Grängesarslet vill att han ska kallas – blev väldigt arg där på slutet….
* * *
Jo, det var klart. Nu smäller det förstås på Garden.
Tacka mig, det är alltid min frånvaro som utlöser sådana explosioner.
* * *
Ja, Tuben, var har du varit egentligen?
* * *
Bäckis slår dock en diagonalpassning till Knuble man skulle kunna skriva episka sånger om.
* * *
Pensfan, argsint eller inte, det är roligt att se dig här i alla fall.
* * *
Mot kaffeautomaten.
Återkommer i nästa paus.
Då får det gärna ha varit lite mer aktivitet i spåret, okej…?