Kung Henrik äger Maaaarty

Nej, det är inte jag som kommer med det påståendet.
Det är Brooksie, i fredagens NY Post.
Och egentligen är det inte han heller.
Kall och obönhörlig statistik ger vid handen att det förhåller sig på det viset.
Sedan Lundqvist kom till Manhattan året efter lockout-säsongen har han i möten med legendaren från andra sidan Hudson-floden vunnit 16 gånger, förlorat 4 och höstat in en poäng vid 5 tillfällen.
Det betyder, som Brooksie, påpekar att det är göteborgaren med Gary Cooper-leendet som brutit Brodeurs dominans över Rangers.
Innan han flyttade över Atlanten hade Maaarty nämligen 23 raka utan förlust mot ärkefienden.
23.
Imponerande svit, det.
Men den bröts alltså när The New Sheriff came to town…
* * *
Det var ju coolt att Henrik Sedin toppade poängligan redan i vintras.
Att han gör det nu, med blott åtta omgångar kvar, är rent…psykedeliskt.
Det betyder att den ene brodern brother, som andre svensk i historien – och tillika andra ångermanlänning… – mycket väl kan gå och vinna Art Ross Trophy.
I så fall lovar definitivt jag att fira min gloriösa 43-årsdag på Palms i Vegas.
* * *
Apropå troféer kan man ju tolka Brooksie som att han menar att ingen enskild spelare  i hela ligan betyder mer för sitt lag än vad Henke gör för Rangers – och i så fall borde Gary Cooper rimligen bli nominerad för självaste Hart Trophy.
Händer det blir det fan en hel juni-vecka i Sin City…
Men alltså, visst, det är ju helt sant. Om det inte varit för Lundqvist hade Blåskjortorna  inte ens varit i närheten av det halmstrå som väl åtminstone utvecklats till ett litet rep efter veckans två derbysegrar.
De hade de befunnit sig i samma källarhål som Edmonton.
Jag menar, såg ni matchen i The Rock? Devils hade, som coach Lemaire mycket riktigt påpekade, vunnit lätt om inte svensken i motståndarkassen spelat så in i helvete bra.
Framförallt en räddning han gjorde när Kovaltjuk dök på en puck som studsade ut från kortplanket i tredje har fastnat på näthinnan. Den var för målvaktskonsten vad Dylans ”Desolation Row” är för rocktextförfattandet.
Det vill säga alldeles mindblowing.
* * *
Kan upplysa Rob #4 att Old Ebbitt fick klara sig utan mig i onsdags. Jag satt kvar på hotellrummet och var duktig istället.
Hade du inte trott, eller hur?
* * *
Fast på lördag kväll får Henke akta sig.
I Air Canada Center finns en före detta lagkamrat från Ytterby som skulle ge ett finger – eller åtminstone avstå från att snusa i en vecka – för att få sätta en balja på honom…
* * *
Om jag inte såg alldeles fel häromkvällen har Johnny O gått och skaffat sig ett präktigt helskägg nere i Georgia.
Det är antagligen sånt man gör när man slipper ur Old School Lous fångenskap och blir free at last. I Jersey är ansiktsbehåring förbjudet.
* * *
Kommentatorsspårskriget mellan EJN och de fåtaliga Hurricanes-fans landet Sverige rymmer håller ju på att bli en klassiker.
Vi väntar nu som bäst på en serve-retur från Carolina-hållet.
* * *
Tårtan har aldrig tidigare exploderat i glädjeyttringar liknande de vi såg efter Drurys sena kvittering i The Rock.
Ändå skulle han hålla på och tjafsa med nån murvel på presskonferensen efteråt.
Så töntigt.
* * *
Ja, Snuget, jävla milkduds är helt förföriska. Men se vad som händer! Plomberna lossnar som kors- och ledband på Detroit-spelarna under första halvan av den här säsongen.
* * *
Hinner inte vara hemma och kolla hela matcher, jag ska nämligen ut och fira en komiker som fyller 35, men jag säger eder härmed:
Om de vinner ikväll är det klart. Då går Wings till slutspel. Och allt är därmed som det ska igen…
* * *
Mikael Backlund, Staffan Kronwall, Patrik Berglund, Alex Steen, Loui Loui Eriksson, Grosse Grossman, Husse Huselius, anton Strålman, Samme Påhlsson, Robban Nilsson, Henke Lundqvist, Johan Hedbä, Toby Orr Enström, Johnny O, Niclas Bergfors, Vigge Hedman, Mattias Öhlund, Fast Freddy Shoestring, Carl Gunnarsson, Monstret Gustavsson, Victor Stålberg och Rickard Wallin.
Vad har dom gemensamt.
Jo, som det der ut just nu är det dom som blir tillgängliga för VM.
En djupare pool har Bengt-Åke sällan haft att fiska spelare ur.
I vad mån alla sedan vill resa till Köln är oklart; bland de som var med om coaching-debaclet i Vancouver lär lusten vara begränsad.
* * *
Nu har han spelat så många matcher at jag tycker att man kan kräva att Lilja gör ett mål.
Framåt, helst.
Vi som läser hans blogg vill för övrigt veta vilken ”amount of dollars” det var han tvingades pröjsa Zäta efter den inte helt smarta vadslagningen i Vancouver
* * *
Nej, nu är det dags att hälla upp en resorb. Sedan – rock ’n’ roll!
Vi hörs när vi hörs,