Texas in the meantime…

Åh, äntligen.
Äntligen får Biffen NHL-blogga igen.
Men…nä, jag är inte på Garden.
Jag är i – Dallas.
Så var det inte riktigt tänkt. Jag skulle ha lämnat Texas i morse, efter att ha gått i Jihad Janes solkiga fotspår några dygn, men på grund av oväder på östkusten  igår visade sig varenda satans plan från Big D till  New Yorks tre flygplatser idag vara helt överbokade.
Så jag kommer inte hem förrän sent på måndag eftermiddag.
Poor Biffen, eller hur?
Nå, jag har lyckats utverka ackreditering till matchen mellan Dallas och Colorado och rapporterar från American Airlines Arena istället.
Inte lika hett, men åtminstone NÅNTING.
* * *
Det är ju, om man ska tro mina profetior, ett preludium till vårens Stanley Cup-final vi ser i United Center just nu.
Men när Ovie går och drar på sig matchstraff redan i första perren känns det inte riktigt på riktigt..
Hawk vinner lätt nu, förstås.
* * *
Det går bra att gratulera mig nu.
Jag körde nämligen upp till Oklahoma City igår och betade där av min 39:e delstat.
Bara elva kvar nu – Maine, Vermont, Wisconsin, Nebraska, South Dakota, North Dakota, Montana, Wyoming, Idaho, Oregon och Hawaii.
Några förslag på hur jag ska ta mig?
* * *
Nä, det här är, erkännes öppet, ingen match jag i vanliga fall skulle springa benen av mig för att få biljetter till – eller ens så på tv, faktiskt.
Men när det nu är som det är försöker jag intala mig att det ändå kan bli rätt bra.
Stars måste ju vinna för att ha minsta chans att haka på i playoff-racet. Det blir svårt i vilket fall, men vinst idag – och alla andra matcher som återstår –  är helt essentiell. Annars kan Loui börja planera för fisketurerna utanför Marstrand redan nu.
Avalanche, å sin sida, behöver också vinna för att krympa avståndet upp till Vancouver i toppen av Northwest-divisionen.
Såna förutsättningar borde borga för lite hallabaloo, eller hur?
* * *
Oklahoma visade sig för övrigt vara kuperat, fullt av bondgårdar och händelsefattigt.
Men ändå.
Jag älskar att sitta i bilen, med radion på dånande volym, och bara susa fram på amerikanska interstates – timme efter timme efter timme. Inget gör Biffen mer harmonisk.
* * *
Andreas: Fast Freddy, den glasliraren, har skadat axeln och sitter på träningscyklar och svettas just nu.
* * *
Jag gillar ju Carcillo och allt han står för, men det hindrar inte att det är roligt när någon ger ett bestämt svar på tall. Vackert, Ladd!
* * *
De serverar, tidig söndag som det är, en rätt så makalös brunch i medialoungen
Oak Man hade gjort en moonwalk framför kastrullerna.
* * *
Loui spelar förstås, men i övrigt blir det ont om blågul glans i Big D den här eftermiddagen.
Grosse Grossman är uppfuckad i ryggen, Super Fabian Brunnström får inte längre Crawfords förtroende och knäskadade Wandell har spelat färdigt för säsongen.
Så segt.
* * *
Nu när jag sitter här och ser dum ut räknar jag kallt  med täta kommentatorsrapporter från Garden.
Rangers måste vinna, annars är jag helt säker på att hockeysäsongen är över på Manhattan.
* * *
Men trots att Wandells säsong alltså tog slut redan i slutet av januari har Stars-bloggaren Mark Stepneski en fin text om svensken idag.
I den säger skränfocken Crawford väldigt snälla saker.
Till exempel:
– Tom kommer att bli en stor spelare. Inte bara bra. Stor. Han är en bra person, med härlig speed och hög hockey-IQ. Han blir kvar i det har laget för lång tid framöver.
Sånt gör det inte direkt ont att höra sin chef säga, antar jag.
* * *
Det ser ut som att Micke Samuelsson vet hur man spelar hockey, trots allt.
Men jämfört med Mattias Weinhandl är han förstås en småhandlare…
* * *
Denver-journalister som på sittplatsschemat sett att Aftonbladet har en man på plats kommer förstås framrusande och frågar, flämtande, om det är sant att Foppa ska lägga av.
Han har, svarar jag, antytt det, men personligen tror jag ju som jag vill på den saken.
* * *
Jag har ett stort, förföriskt foto av Beyonce på väggen framför mig där jag sitter och knattrar i pressrummet.
Så nu vet ni vad alla eventuella stavfel beror på….
* * *
Mitt tips är att det inte direkt blir folkfest i American Airlines ikväll.
Stars är på halvdekis, solen gassar från en lysande vårhimmel utanför och Colorado anno 2010 är inget motstånd som direkt orsakar tjurrusningar mot entrédörrarna.
Men jag tror att de ändå har såna där zeppelinare som flyger precis nedanför pressläktaren, så jag ska inte klaga.
* * *
Nu ser jag att det ska fortsätta storma i New York även i morgon – och att det är osäkert om EWR kan ta emot min American Airlines-kärra då också.
Suck.
Det här kommer att sluta med att jag kan sjunga Howlin’ Wolfs ”I walked from Dallas” och mena varje ord.
* * *
Lite coolt är det ändå att Capitals redan ”clinchat” sin divisionsseger.
* * *
Det är bra märkligt.
Efter OS kändes det som att jag hade fått en svår och skadlig överdos hockey.
Nu, när jag inte kunnat se en enda match på en vecka, känner jag mig helt sjuk av NHL-abstinens.
Så trots den här matchens brist på sexighet ska det bli helt ljuvligt att sitta på American Airlines Arenas luxuösa pressläktare och se vad Loui kan hitta på.
Om någon är med där ute lovar jag att – på det vis de flesta verkar vara överens om att jag alltid ska göra –  lämna traditionell rapport i första paus.